BEO:s uppgift är att ta till vara barns och elevers rättigheter i skolan genom att se till att förskolor och skolor följer den del av skollagen (§ 6) som handlar om kränkande behandling. Detta är naturligtvis en värdefull ambition. Ingen elev ska behöva bli mobbad eller kränkt i skolan, vare sig av en lärare eller av någon annan elev.

Men nu har det hela gått fullständig åt överstyr. Det är framförallt ett mål som drivs av Barn- och Elevombudet som har fått både mig och andra debattörer att ifrågasätta BEO:s existens. Barn- och Elevombudets chef är idag Caroline Dyrefors Grufman. Hon har på senare tid med rätta utsatts för hård kritik.

Kritiken har i första hand sin upprinnelse i en händelse som inträffade i cafeterian på Dalängskolan i Lidköping i november 2017. Flera högstadieelever hade flyttat runt möbler i cafeterian så att en soffa kom att stå i vägen för passagen in och ut ur cafeterian. En av eleverna hade lagt sig i soffan. De andra satt bredvid.

Men den tredje eleven vägrade. Han låg kvar i soffan. Han tog till och med tag i ryggstödet på soffan för att visa att han hade rätt att ligga kvar där. Soffan var hans. Ingen kunde bestämma över honom.

Efteråt anmälde eleven läraren till Barn- och Elevombudet. Han ansåg att läraren hade utsatt honom för en kränkning. Till saken hör att den här eleven hade flera neuropsykiatriska diagnoser, nämligen adhd, trotssyndrom och autism. Enligt ett beslut på skolan var lärarna ålagda att bemöta eleven med så kallade lågaffektiva metoder. Med det menas att just den här eleven skulle behandlas varsamt trots att han vägrade att lyda. Ju mer hotfull och aggressiv eleven blir, desto mer medhårs ska han strykas.

Men så tyckte inte Barn- och Elevombudet Caroline Dyrefors Grufman. Istället krävde hon att Lidköpings kommun skulle betala skadestånd till eleven på 10 000 kronor för ”den kränkning han hade blivit utsatt för”. Detta vägrade kommunen att göra.

BEO vände sig då till tingsrätten, som också ställde sig på kommunens sida. Lärarens agerande var befogat, ansåg tingsrätten. BEO överklagade därefter till Göta Hovrätt, som också ansåg att kommunen hade rätt att vägra betala ut något skadestånd. Läraren hade inte använt mer våld än vad nöden krävde.

Och i dagarna har Caroline Dyrefors Grufman begärt att Högsta Domstolen ska lämna prövningstillstånd i det här målet. Om HD kommer fram till att bevilja prövningstillstånd så återremitteras ärendet till hovrätten för förnyad prövning – ofta med tydliga anvisningar från HD:s jurister om vad hovrätten bör komma fram till.

Hela den här historien är naturligtvis absurd. Den visar att omsorgen om elevernas lättkränkthet från Myndighetssverige är så stor att en lärare inte längre har rätt att ifrågasätta en elevs beteende utan att bli beskylld för att ha utsatt eleven för kränkningar.

När man sen läser i skrifterna hur en lärare eller en annan vuxen ska bete sig inför en bråkig elev som har en adhd-diagnos och som fortsätter att provocera. Jo, då måste läraren tänka på följande:

Vad skapar detta för samhälle? Jo, ett samhälle där de tillåts styra som bråkar mest, som saboterar mest, som bär sig åt som svin och som inte anser att de behöver uppfylla några krav att uppträda korrekt och laglydigt och ta hänsyn till andra människor.

Barn- och Elevombudet underblåser med sitt agerande denna katastrofala låt-gå-mentalitet och lägga-sig-platt-för-bråkstakarna-attityd. Lägg omedelbart ner myndigheten eller tillsätt en annan chef som inte tar upp den här sortens påhittade kränkningar till prövning.

PS: Den som vill köpa min senaste bok ”Morden i Bjärred – och andra sanna berättelser om föräldrar som mördat sina barn kan bara klicka på någon av nedanstående länkar för att beställa boken:

 

https://bit.ly/2ITBkqo