Den 13 januari i år dog min syster Birgitta. Hon skulle ha fyllt 74 år den 10 februari men en långvarig sjukdom tog hennes liv klockan 14.57 denna hemska fredag. Hon hade kommit in till Varbergs sjukhus på kvällen den 12 januari, totalt uttorkad, med ett blodsockervärde på 60 (normalt värde: 4.5-5.5) och med stora sår över hela kroppen. Hemtjänsten hade hittat henne i koma i köket.

Hon vårdades på intensiven här på Varbergs sjukhus där läkarna försökte rädda hennes liv med hjälp av vätskedropp och insulin. Men hennes kropp, hennes vävnader, hennes celler, hennes blodkärl och hennes organ var så skadade att hon inte klarade av behandlingen utan avled efter ett halvt dygn. Hon måste ha levt väldigt länge med denna obehandlade diabetes. Jag förstår ingenting. Det senaste året vägrade hon att ha kontakt både med mig, hennes enda syster, och med sin dotter som bor i Norge. Ingen av oss fick veta något om hur hon mådde. Hon isolerade sig totalt.

De senaste veckorna har varit kvalfyllda för mig. Min syster som alltid har funnits. Hon som var så begåvad. Hon som målade så fantastiska tavlor och som spelade piano och altfiol på ett sätt som ingen annan. Hon finns inte längre. Jag saknar och sörjer henne.

I förra veckan åkte Bosse och jag ner till hennes hus i Halland för att röja upp en del saker. Då hittade jag bl a ett antal räkningar som inte var betalda. I högen av räkningar upptäckte jag två fakturor från Region Halland, alltså från landstinget i Hallands län. Den ena var på 400 kronor, den andra på 150 kronor.

Den ena räkningen var daterad de 12 januari, alltså samma dag som Birgitta fördes med ambulans till sjukhus. Den andra räkningen var daterad den 13 januari – alltså samma dag som hon dog. Landstinget skickade alltså ut räkningar för ”vårdavgifter” till en kvinna som redan var död!!!

Förstår ni att jag blev chockad och ledsen. Så går det till i myndighetssverige. Även avlidna personer ska betala för sjukhusvården! Punkt och slut. Min syster dog på sjukhuset i Varberg. Läkarna kunde inte rädda hennes liv. Ändå fakturerades hon för 550 kronor trots att hon var död!

Kollar landstinget inte upp om en patient har avlidit? Hur skulle min syster kunna betala de två räkningarna när hon redan var död? Fingertoppskänslighet finns det något som heter. Sådan saknar landstinget.

Självklart ska en patient som vårdas på sjukhus betala vårdavgiften. Det är inte det jag menar. Men det kändes så förfärligt att se dessa fakturor utställda på min döda syster som om hon fortfarande var vid liv, utställda samma dag som hon dog.

Räkningarna är ännu inte betalda. Kanske blir de heller aldrig betalda. De ingår nu som en skuld i min systers dödsbo. Blir det ett överskott i dödsboet så att alla skulder kan regleras, ja då får region Halland sina 550 kronor. Om dödsboet går med förlust blir det ingen reglering av den skulden. Landstinget tillhör inte de s k prioriterade fordringsägarna i samband med ett dödsfall. Prioriterade är istället begravningsfirman och den firma som utför bouppteckningen och förvaltar dödsboet.

Jag minns själv när jag under 3 månader sommaren 2011 låg på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge efter mina canceroperationer. Under den långa tid jag låg där och kämpade mot döden trillade den enda räkningen för vårdavgifter, t ex sjukhusmaten som jag aldrig åt,  efter den andra ner i min brevlåda. Från Landstinget i Stockholms län.

Men ingen kunde ju betala. Jag låg ju dödssjuk på sjukhus. Räkningarna gick till inkasso. När jag äntligen kom hem var det första jag fick göra att betala sjukhusräkningarna för den vård som nästan hade tagit mitt liv –  räkningar inklusive inkassoavgifter och dröjsmålsränta.