Liksom en stor del av världen har även jag de senaste dagarna suttit klistrad framför TV:n för att följa det
fruktansvärda terrordramat i Paris – eller egentligen dramerna, eftersom de var två. Liksom alla människor som står upp för demokrati, människors lika värde, yttrandefrihet och tryckfrihet har jag upplevt en kolossal ilska men också uppgivenhet inför synen av tre män med extremistiska åsikter som hänsynslöst mejar ner ett 20-tal människor bara för att de känt sig kränkta av några karikatyrteckningar. Det handlar naturligtvis inte bara om satirteckningarna i Charlie Hebdo. Det handlar förmodligen lika mycket om behovet av att väcka uppmärksamhet och hat genom att döda, försöka bli martyr och att "bli" någon. De tre terroristerna var ju inte bara terrorister. De var kriminella i största allmänhet.

Händelserna i Frankrike inger oss alla skräck inför det urskillningslösa våldet. Den som befinner sig på fel plats vid fel tidpunkt kan vara dömd till döden om extremisterna råkar komma i deras väg. Och den risken är inte bara fransmän utsatta för utan lika väl svenskar, danskar, tyskar, britter, amerikaner, ja alla – men inte minst andra muslimer.

Men vi måste vi besinna oss. Samtidigt som vi ska hata jihadister och extremistiska islamister, får vi inte glömma att jihadisterna ändå är ett litet fåtal om vi ser till den muslimska världen som helhet. Domen över dessa extremister får inte falla även över alla de miljoner muslimer som inte söker något annat än fred och ett liv i respekt. Vad jag menar är att islamofobin inte får gripa tag i oss efter terrordåden i Frankrike, även om dessa måste fördömas med all kraft. Flertalet jihadister och islamister är muslimer – men de allra flesta muslimer är inte islamister eller jihadister. Detta perspektiv måste vi behålla och inte låta fördomsfullheten skena iväg.

99.9 procent av muslimerna fördömer terrordåden lika kraftfullt som kristna, judar och hinduer. Ännu har jag inte sett att Sverigedemokraterna utnyttjat terrordåden i Paris som slagträ i debatten om invandringen. Tack och lov, får jag väl säga. Men med tanke på problemets känslighet ligger det snubblande nära att göra just den kopplingen för att förstärka sina främlingsfientliga argument.

Den uppslutning vi har sett de senaste dagarna för Charlie Hebdo och mot terrorism har varit imponerande i sin gigantiska kraft. Men det gäller samtidigt att visa samma hängivna uppslutning kring alla andra muslimer. Ingen vanlig hederlig muslim ska behöva klä skott för vad ett litet antal kriminella dårar gör sig skyldiga till. Håll alltid detta i minnet.

Islamofobin får inte ta över. Däremot måste all kraft samlas kring jakten på terrorister för att försöka slita automatvapnen ur deras händer. Balansgången kan ibland vara svår och övertramp görs både av rättsväsendet och av vanligt folk. Det beklagar jag.

Men efter attacken mot Charlie Hebdo är det viktigare än någonsin att anklaga och döma de skyldiga men skydda de oskyldiga. Och med de oskyldiga menar jag alla andra muslimer.