Stefan Löfven har under sina sju år som statsminister nästan aldrig fått möjligheten att vara glad och skratta. Men det gjorde han idag. När han vid 12.30-tiden idag, onsdag, hade varit hos riksdagens talman Andreas Norlén och lämnat in sin avskedsansökan så lyste han som en sol då han en stund senare träffade journalisterna i riksdagens presskonferensrum.

Han var plötsligt också kaxig, en egenskap som man sällan har skådat hos Stefan Löfven. Han snäste och tillrättavisade journalisterna på ett närmast magistralt sätt. Och han såg mycket tillfreds ut.

När folk avgår från en tung post brukar det alltid finnas en liten tår i ögonvrån på personen ifråga. Men hos Stefan Löfven fanns inga tårar. Den här dagen, när han officiellt äntligen fick lämna den betungande och otacksamma rollen som statsminister, kände han en befriande lättnad. Det sa han inte rent ut men man såg i hans blick att ett tungt ok hade tagits bort från hans axlar.

Han var nu en fri man. Fri. Fri. Fri. Aldrig ständigt påpassad längre. Aldrig mer kritiserad eller ifrågasatt. Nu kunde han börja leva ett ”riktigt” liv. Nu kunde han och Ulla till och med åka till Maldiverna!

Jag förstår honom. Och han är värd denna nyvunna frihet. Han har dessutom valt den själv. I alla fall får man anta det.

Men plikterna är ännu inte riktigt över för Löfven. Han kommer att fortsätta att leda en övergångsregering fram till dess att Magdalena Andersson (för det blir väl hon?) väljs till ny statsminister.

Redan i morgon (torsdag) från och med klockan 10.00 kommer talman Andreas Norlén att ha samtal med samtliga partiledare. Hans första gäst blir Magdalena Andersson. Därefter möter han Ulf Kristersson, Sverigedemokraterna, centern och alla de andra i storleksordning. Varje samtal är beräknat att ta tjugo minuter.

Efter det kommer talmannen att ge det första sonderingsuppdraget om att bilda en ny regering till Magdalena Andersson, eftersom hon är en mera självklar kandidat än de andra partiledarna. Skulle Andersson misslyckas går sonderingsuppdraget vidare till Ulf Kristersson och så vidare. Detta är dock ett ganska osannolikt scenario – i varje fall i ett läge där det bara är tio månader kvar till valet.

En omröstning om en ny statsminister kommer knappast att kunna ske förrän i mitten av nästa vecka. Om Magdalena Andersson ska väljas får hon inte ha mer än 175 röster emot sig. Så föreskriver regeringsformen. Lustigt nog behöver inte en enda ledamot rösta ja till henne bara inte en majoritet röstar emot henne.

Hur ser läget ut för Magdalena Andersson just då? Jo, ganska gynnsamt faktiskt. Idag förklarade både centern och miljöpartiet att de kommer att rösta gult alt. grönt till förmån för Magdalena Andersson. Förklaringen är att Andersson efter några dagars förhandlingar hux flux har kommit överens med C och MP om både de nya reglerna för strandskydd i framförallt glesbygd och äganderätten av skogen.

För Annie Lööf har ett uppmjukat strandskydd varit en hjärtefråga. Den nya uppgörelsen är synnerligen vag i konturerna men Lööf säger sig vara nöjd. Det generella strandskyddet ska upphävas vid små sjöar som är mindre än en hektar i yta (alltså väldigt små sjöar), anlagda dammar, diken och våtmarker. Men den fria passagen för allmänheten längs stranden ska inte tas bort. Allemansrätten får ju inte naggas i kanten. Så hur stor den här reformen verkligen är är en tiotusenkronorsfråga.

Detsamma gäller äganderätten av skogen, den andra av Lööfs hjärtefrågor. För heter man Lööf är det ju viktigt att slå vakt om träden, eller hur? Äganderätten till skogen ska skärpas och det ska enligt det nya avtalet vara frivillighet som ska råda. Det handlar till exempel om vilka delar av skogen som ska skyddas och vilken skog som ska kunna avverkas.  ”Det ska bli enklare för en skogsägare att skydda sin skog”, slog Annie Lööf fast .

Svaret var förstås kryptiskt och ingen utom de närmast sörjande vet vad överenskommelsen egentligen innebär. Mycket ludd, alltså.

Magdalena Andersson hade inte ens förhandlat klart med vänsterpartiet förrän överenskommelsen om skogen och stranden presenterades av S, C och MP. En ganska smart taktik, faktiskt.

Magdalena hade ju redan efter valet på partikongressen sagt att hon ville kolla hur mycket kallt stål som Nooshi Dadgostar tålde. Nu gör hon det genom att isolera vänsterpartiet efter en triumfatorisk uppgörelse med centern och miljöpartiet.

Vad ska Nooshi Dadgostar göra nu? Hon står alldeles ensam med sina enorma krav på Magdalena Andersson. Vänsterpartiet vill reformera både sjukförsäkringen och pensionssystemet innan hon röstar grönt (eller gult) till Magdalena Andersson. Och det är krav som heter duga.

Löften om en eller annan utredning kan det kanske bli men inget mer. Det vet Dadgostar som sannolikt så småningom kommer att krypa till korset. Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket, heter det ju.

Så det blir nog den mest pragmatiska och enklaste lösningen: Magdalena Andersson väljs till statsminister. Socialdemokraterna behåller regeringsmakten fram till valet.

 

 

 

.