När jag ser de här rubrikerna så oroar jag mig en aning men inte över själva smittan utan över det faktum att jag inte är det minsta orolig. Jag är inte ett dugg rädd för att Corona-viruset ska komma till Sverige. Och skulle det mot förmodan göra det, så är jag övertygad om att sjukvården klarar av det.

Dessutom finns det många som menar att den här smittan, som hittills har drabbat 4 500 kineser, inte är särskilt mycket värre än en vanlig säsongsinfluensa. Somliga påstår det i alla fall. Själv vet jag inte.

Visst kan man dö i influensa men det gäller i första hand människor som befinner sig i de så kallade riskgrupperna, till exempel gamla människor, svårt sjuka människor och människor med starkt nedsatt immunförsvar. Över hela jordklotet dör varje år 300 000 människor av den ”vanliga” säsongsinfluensan. Denna siffra ska man hålla i minnet när man skriker högt av skräck när 4 500 kineser i staden Wuhan har smittats av Corona-virus. Det gäller att ha proportionerna klara för sig. Men det struntar förstås kvällstidningarna i.

Jag underskattar givetvis inte risken att detta Corona-virus kan sprida sig – det har redan gjort det – men jag tillåter mig att tvivla på att det är en pandemi vi ser framför oss.

När vi nu ändå talar om pest, farliga influensor och pandemier till följd av olika elaka virus så ska jag passa på att rekommendera en bok som jag läste i höstas. Den heter ”Som pesten” och är skriven av den danska författaren Hanne Vibeke Holst, en fantastisk författare.

Boken kom ut på svenska 2017 och är den tjockaste bok jag någonsin har läst  – 847 sidor! Dessutom är det en pocketbok, så ni kan förstå att jag hade problem att hantera boken rent fysiskt när jag läste den. Innehållsmässigt var det däremot inga problem att hantera den. Tvärtom.

”Som pesten” är en av de bästa och mest spännande och välskrivna böcker jag har läst och den passar som hand i handske just nu när skräcken för pesten är som störst i Sverige. Bokens huvudperson heter Karoline Branner. Hon är en ung dansk kvinnlig läkare från Köpenhamn med epidemiologi som specialitet. Karoline har precis fått en tjänst som läkare vid Världshälsoorganisationen (WHO) i Genève, där hon ska arbeta med pandemibekämpning.

Tillsammans med sin charmige och snygge men ack så late (sedermera även kriminelle) make Jasper och sjuårige son Hugo flyttar hon till Genève med stora förhoppningar om att kunna göra nytta och rädda världens människor från hemska farsoter och pandemier. Karoline är en idealist men den värld hon möter på FN-organet WHO i Genève var inte riktigt den värld hon ville möta.

Karoline hade nästan inte hunnit påbörja sin läkartjänst vid WHO förrän något dramatiskt inträffade långt borta i Ukraina. Ja, till att börja med var det ingen som brydde sig om att den gamla bondkvinnan Svetlana Galova från Donetsk Oblast i östra Ukraina plötsligt insjuknade och avled i influensa  bara kort tid efter det att hennes grisar hade insjuknat och avlidit.

Att Svetlanas unga dotterdotter Polina också blev smittad var det heller ingen som brydde sig om, Inte heller att Polinas danske älskare, tillika driftsledare på en svinfarm i västra Ukraina, Arne Pedersen, blev allvarligt influensasjuk när han var på väg tillbaka hem till Danmark i sin bil. Arne avled senare på sjukhus i Danmark – men ingen lade märke till sambandet mellan Svetlanas grisar, Svetlana själv, dotterdottern Polina och sedermera även Arne Pedersen. Ingen anade att detta var upprinnelsen till en pandemi, en influensavåg som senare skulle sprida sig över hela Europa och även till USA.

Hanne Vibeke Holst bygger upp en mycket spännande historia, där Karoline Branner med alltmer skräckslagna ögon följer hur pandemin breder ut sig utan att hon kan eller får ingripa.

När Holst skildrar interiörerna från WHO i Genève känner jag igen mig. FN-byråkratin förnekar sig aldrig. För många år sen gick jag på en FN-utbildning till biståndsarbetare vid International Labor Organization (ILO) i Genève (också det en FN-organisation). Jag häpnade redan då inför den slapphet, lättja, likgiltighet och slöseri med medlemsstaternas pengar som jag mötte i denna FN-bunker. Likheterna med det WHO som Hanne Vibeke Holst beskriver i ”Som pesten” var slående.

Boken är en avrättning av FN-organet och dess handlingsförlamning, av läkemedelsföretagens vinstbegär och ointresse för att ta fram ett verksamt vaccin mot pandemin eftersom vinstutsikterna var för dåliga, av korruption och maktmissbruk. I allt detta är den den vanliga lilla människan som offras.

Läs boken! Den kräver både uthållighet och tålamod men trots sina 847 tätskrivna sidor är ”Som pesten” en riktig bladvändare. Jag sträckläste den – även om det tog några veckor.

Men det berodde inte på att boken var tråkig utan på att den var tjock!

Bilder: Elisabet Höglund