I fredags, den 17 februari, blev min syster Birgitta begravd. Hon vilar nu i sin kista i en underbar trädlund här vid Krogsereds kyrka i Falkenbergs kommun i Halland. Det var i Krogsered hon hade bott i över femton år.

Jag har under mitt liv deltagit i många begravningar. Men ingen har varit så smärtsam men ändå så vacker och värdig som begravningen av min älskade syster, min enda syster, mitt enda syskon. Hon rycktes bort alldeles för tidigt i en sjukdom som läkarna på Varbergs sjukhus inte lyckades bemästra. Det var inte cancer. Det var istället en mycket grav obehandlad diabetes tillsammans med total uttorkning.

Begravningen var varken pompös eller särskilt välbesökt. Hennes dotter, Bosse och jag och några av Birgittas vänner och grannar var de enda begravningsgästerna. Men det gör inget. Allt var så fridfullt, så rätt, så känsloladdat. Blommorna var överdådigt vackra och spred en mild doft i kyrkorummet. Prästens tal var engagerat och mättat med medkänsla och lyhördhet.

I samband med begravningen gästade Bosse och jag Birgittas närmaste grannar, Marita och Christer. De tog hand om oss. Christer var med och bar kistan till graven. Marita höll om mig när jag kastade den sista röda rosen ner i graven där kistan hade placerats och som snart skulle övertäckas med jord.

Efter begravningen när vi åkte tillbaka till Marita och Christer kände jag för första gången sen min systers död den 13 januari frid i min själ. Jag kände att allt nu var över. Jag behövde inte oroa mig längre. Hon hade fått det bra nu. Hon hade inte längre ont. Hon plågades inte längre av sin dödslängtan.

Jag behövde inte gråta mera. Begravningen hade inte varit så smärtsam som jag hade fruktat. Istället efterlämnade den en varm, mjuk känsla i mitt inre.

Vi stannade ytterligare ett dygn hos Marita och Christer och gladdes åt deras omsorger. Inte minst gladdes vi över de fantastiska husdjur de hade. Blandrastikarna Vilma och Ida gav Bosse och mig så mycket kärlek att sorgen efter min syster kändes lättare att bära.

Maritas och Christers små fyra månader gamla tvillingkattpojkar Ninja och Novus spred en lika stor glädje omkring sig. Aldrig har jag haft så roligt med djur som under helgen hos Marita och Christer.

Tack min syster Birgitta och tack Marita och Christer för er  gästfrihet.