Den 32-årige gärningsmannen är nu inte bara mördare. Han har också under många år ha haft starka nazistsympatier och varit engagerad i den nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen NMR. Han ska också ha varit en återkommande skribent i Nordiska Motståndsrörelsens nättidning Nordfront där han ska ha spridit antisemitiska och förintelseförnekande konspirationsteorier. Han har också gett uttryck för sympatier med det nationalistiska och högerpopulistiska partiet Alternativ för Sverige.

Polisen har sagt att den 32-årige mördaren lider av psykisk ohälsa. I de första kontakterna med polisen ska han ha uppvisat tydliga tecken på att han inte mår bra.

Nej, tacka sjutton för det. Han har ju just mördat en fullkomligt oskyldig människa.

Än en gång hände det alltså. Än en gång blev en oskyldig människa mördad på öppen gata och mitt på dagen när hon satt och drack kaffe vid Donners plats i Visby. Ing-Marie Wieselgren kände sig säkert oerhört trygg när hon befann sig där. Hon var inte utsatt för något hot. Hon hade inga ovänner. Dessutom vimlade det av poliser över hela Visby som skulle se till att säkerheten för de tusentals deltagarna i Almedalsveckan upprätthölls.

Men än en gång misslyckades polisen. För vem kunde veta att den där 32-åringen kanske hade rest till Visby enbart för att mörda Ing-Marie Wieselgren? Detta visar att det inte finns något som heter trygghet och säkerhet. Vem som helst i Sverige kan när som helst bli skjuten eller knivmördad om han eller hon skulle råka komma i vägen för en galning.

En annan paradox i sammanhanget är att Almedalsveckan ju har gjort sig till en mötesplats för människor som vill träffas och prata politik. Almedalsveckan är internationellt unik därför att vem som helst kan åka dit och uppleva en vecka av debatt och åsiktsutbyte i total öppenhet. Sverige har ju gjort sig till profet för öppenhet, frihet och demokrati.

Tyvärr har denna öppenhet och frihet flera gånger visat sig vara en chimär. Det började med Olof Palme som sköts ihjäl mitt på Sveavägen fredagskvällen den 28 februari 1986 när han hade varit på bio med sin hustru.

Det fortsatte med Anna Lindh som den 10 september 2003 stacks ner av en galen knivmördare när hon var på NK för att köpa kläder.

Det fortsatte med terrordådet på Drottninggatan den 7 april 2017 när en galning från Uzbekistan, Rahkmat Akilov, vräkte sig fram i fredagsrusningen på Drottningsgatan i en stulen lastbil och mejade ner minst femton personer. Fem människor fick sätta livet till för denne galnings verk.

Och igår. Ing-Marie Wieselgren, en svensk läkare som trodde att hon var säker när hon drack sin eftermiddagsfika i folkvimlet mitt i Visby. Inte ens hon var säker.

Och hon kommer inte att vara den sista.

Kommer Almedalsveckan att läggas ner nu? Nej, det tror jag inte. Snarare tvärtom. Våra folkvalda kommer att hävda att det nu är viktigare än någonsin att värna om öppenheten, demokratin och människans självklara rätt att röra sig fritt på gator och torg utan att riskera att bli skjutna eller knivskurna. ”Vi får inte låta oss skrämmas av våldverkarna. Vi måste stå upp för vårt fina öppna och demokratiska samhälle”, kommer det att låta.

Tanken är vacker – men den lurar oss att tro att vi är trygga. Vi är oftast trygga. Men inte alltid.

Redan igår, dagen för knivmordet i Almedalen, bestämde sig vissa deltagare där för att ”the show must go on” – trots att det några timmar tidigare hade begåtts ett brutalt mord bara några meter bort. Därför ordnades på kvällen den urlöjliga, redan tidigare hårt kritiserade men traditionsenliga tävlingen DJ Battle, ett musikjippo som arrangeras av tidningen Dagens Media i samarbete med kommunikationsbyrån Assefa Communications. DJ Battle betraktas av somliga som höjdpunkten under Almedalsveckan där politiker och andra får tävla om vem som är den bäste DJ:n för kvällen samtidigt som spriten och champagnen flödar.

Detta förljugna jippo, som kom till för att skapa PR kring den lilla tidningen Dagens Media, utsattes idag med all rätt för ett generalangrepp av upprörda människor. Hur kan man anordna ett jippo av det här slaget timmarna efter det att det skett ett brutalt mord mitt i Visby? var den fråga som ställdes. ”Obeskrivligt smaklöst och respektlöst” var ett omdöme. ”Man ser mordplatsen från scenen”, var ett annat konstaterande.

DJ Battles kommunikatör, PR-stjärnan Lili Assefa, fick stå vid skampålen idag. Hon förklarade att polisen hade sagt att det var lugnt i Visby och att det inte fanns någon hotbild. Därför skulle man inte ställa in.

Så festen kunde fortsätta. Pinsamt. Smaklöst. Omdömeslöst. Empatilöst. Hjärndött. Säger jag.