Under de två senaste åren har jag inte målat en enda tavla. Orsaken är att jag har haft fullt upp med att skriva två böcker. Den senaste, ”Morden i Bjärred”, kom ju ut i höstas. Bokskrivandet har tagit all min tid.

Nu blir det sannolikt inte någon ny bok på ett tag. Det har gjort att jag istället har kunnat ta upp måleriet igen, något som jag har saknat så gränslöst mycket att jag nästan har gråtit. Under de senaste veckorna har jag gjort en av mina bästa skapelser, en målning med motiv hämtat från Grythyttan i Bergslagen.

Inspirationen till tavlan fick jag när jag hade konstutställning på Grythytte Qvarn i Grythyttan sommaren 2018.

Den nya tavlan är ganska stor, 75 x 100 cm, och så här ser den ut, i nästan färdigt skick:

Jag har konstaterat att det just nu är inne bland konstnärer och gallerister att måla och ställa ut skogsmotiv. Juste! Jag har målat skogsmotiv i hela mitt liv men det är tydligen först idag som skogsmotiven har fått den starka ställning i det konstnärliga skapandet som de förtjänar. Bättre sent än aldrig. Har man tillräckligt mycket is i magen så att man orkar vänta blir man till slut inne vad man än sysslar med.

Det betyder att jag som konstnär borde vara väldigt inne just nu. Jag har dock själv inte märkt särskilt mycket av det –  men om något år kommer jag att ha en konstutställning utanför Stockholm. Så vi får se om skogstrenden håller i sig. Fram till dess måste jag hursomhelst måla många nya tavlor.

Nästan alla mina tidigare målningar är sålda. Det finns nästan inga kvar här hemma, så behovet av nytillskott är stort.

Det ska bli underbart att få tillbringa många timmar varje dag vid staffliet. Det är egentligen bara där jag kan känna mig riktigt kreativ och harmonisk. Att skriva är roligt men den skapande delen av skrivandet är ganska begränsad i tiden. Det handlar mest om att samla in fakta, plöja böcker och artiklar och försöka skapa något nytt av detta.

Att måla är att ständigt skapa. Varje penseldrag, varje färgblandning, varje motivbygge ger något helt nytt. Jag använder aldrig den färg som kommer ut ur färgtuben. Alla färger måste blandas med andra färger för att jag ska kunna få den variation på färgerna som jag behöver. På det sättet skapas tusentals nya nyanser.

Titta på den senaste tavlan till exempel. Ni ser mycket grönt. Men det är säkert 20-30 olika gröna färger ni ser. Varje färg har uppstått genom att olika färger har blandats med varandra, t ex grönt med gult, grönt med brunt, grönt med blått, grönt med vitt och så vidare. Det är ju så verkligheten ser ut. Det finns inte en enda nyans. Det finns tusentals.

På den här tavlan har jag också målat mycket vatten. Det finns inget som är så svårt som att måla vatten. Det gäller särskilt stillastående vatten. Hur ska man kunna se att det är vatten när inget rör sig på ytan. Jo, lite grand rör det sig alltid. Det skapas fåror i vattnet av vinddrag och bottenrörelser. Himlens färg avspeglar sig alltid i vattnet samtidigt som man kan se de färger som finns under vattnet, på bottnen, i dyn, på stenarna som ligger under ytan.

Vattnet är en spegelbild av verkligheten, av himlens färg, av molnen, av träden som sträcker sig över vattnet, av skuggorna, av solens skimmer. Att måla vatten är som att måla verkligheten – fast från andra sidan.

Jag vet inte om jag har lyckats men jag tror det. Allt handlar om att skapa en illusion av vatten, en chimär, en färg – eller många färger – av det som egentligen är färglöst.

Till sist villa jag visa en vacker bild av solnedgången som Bosse tog häromdagen. Som de flesta har kunnat se har himlen varit ovanligt röd vid den senaste tidens solnedgångar. Jag har lärt mig att inte låta mig tjusas av röda solnedgångar. Det röda beror på att antalet smut- och sotpartiklar i luften är högt. Ljuset från den lågt stående solens strålar bryts mot dessa partiklar. En röd nyans skapas.

Sannerligen en förförisk upplevelse.