Det var 1 005 000 svenskar som bänkade sig framför teven i torsdags kväll för att se premiären av nya Veckans brott i SVT – utan Leif GW Persson. Samma sak gjorde jag själv. Jag har aldrig missat ett enda Veckans brott under GW:s tid. Hur jag kommer att göra i framtiden vet jag inte riktigt.

Jag tyckte att det nya programmet – utan GW – var riktigt bra även om det formmässigt har stora likheter med det ”gamla” programmet. Studion var lite annorlunda men det var ingen avgörande skillnad. Lite tråkig, kanske. Dock tyckte jag inte alls att studion såg ut som ett sällskapsrum på långvården, som GW själv uttryckte sig i Expressen idag. Det var oförskämt sagt.

Upplägget i övrigt var detsamma: programmet började med ett aktuellt mordfall, ett reportage som var både intressant och välgjort. Sen kom Camilla Kvartofts egen polisutryckning, den här gången till en familj i Vällingby som hade haft inbrott. Hon hade tagit med sig två poliser som skulle leta spår efter gärningsmannen.

Inslaget var ganska osannolikt eftersom jag tror att det mycket sällan händer att polisen rycker ut för att leta spår efter en inbrottstjuv i ett villaområde. Istället uppmanas brottsoffret bara att göra en polisanmälan för att sen få ut ersättning från försäkringskassan. Någon polisutredning blir det sällan. De s k vardagsbrotten prioriteras fortfarande lågt, kanske ännu lägre än tidigare.

Den stora skillnaden i det nya programmet var de s k experterna. SVT har den här gången valt att ersätta Leif GW Persson med 3 personer (!). Han borde känna sig smickrad! Jag vet inte om urvalet av experter var optimalt. Det var en brottmålsadvokat, en kriminolog/deckarförfattare och en polis.

Jag håller med GW om att det är för mycket med tre experter i studion i varje program. Ingen av dessa tillåts sticka ut eller få tala till punkt. Programledaren tvingas av balansskäl fördela ordet rättvist mellan de tre, så att ingen ska känna sig förfördelad. Det blir därför ingen riktig dialog. På den punkten är jag ense med GW.

Veckans brott kan mycket väl ha tre experter som medverkar i programmet men det ska inte vara tre experter samtidigt. Alla talar i munnen på varandra och alla har faktiskt inte lika mycket att säga i alla frågor även om man får ordet. Då går programmet snabbt på tomgång.

Istället borde SVT låta experterna få blomma ut så att de kommer till sin rätt. Och då ska inte tre experter tvingas samsas om det lilla tidsutrymme som finns i varje program.

Den stora stjärnan i den nya experttrion är advokaten Johanna Björkman. Hon är en av landets bästa brottmålsadvokater. Dessutom är hon DNA-expert. Hon är därtill karismatisk, vältalig, mycket kunnig, varm, trevlig och behaglig att lyssna på. SVT borde satsa på Johanna Björkman och göra henne till den stora profilen i Veckans brott. Hon skulle kanske ensam kunna ersätta Leif GW, vad vet jag.

Mer Johanna Björkman i Veckans brott, alltså. Detta säger jag inte bara därför att jag var nära arbetskamrat med hennes mamma när jag för många år sen var arbetsmarknadsreporter på Aktuellt. Jag har känt Johanna sen hon var elva år då jag såg henne sjunga och dansa till Carola Häggqvists ”Främling” på golvet i mammans sommarstuga.

Nej, jag säger det därför att Johanna Björkman kan bli en lysande TV-personlighet med stora kunskaper om brott och straff.

I Expressen skriver Leif GW Persson idag att Veckans brott var mycket bättre på hans tid. Jag är inte säker på det. Programmet hade gått i stå. Man såg ingen utveckling, ingen förändring, ingen förnyelse, förmodligen därför att GW själv inte ville ha någon förnyelse. Men visst var han mysig att titta på och intressant att lyssna till. Men alla teveprogram behöver göras om efter några år. Även den störste tevepersonligheten kan bli utsliten.

Så nya Veckans brott får fyra **** stjärnor av mig, av fem möjliga. Kanske kan programmet rentav få fem ***** stjärnor av mig en vacker dag. Man vet aldrig.

Så till en helt annan sak:

Jag undrar hur vänsterledaren Jonas Sjöstedt mår idag. Stora delar av hans parti vill rösta nej till Stefan Löfven som statsminister nu på onsdag. Jag förstår dem mycket väl, eftersom det är inskrivet i socialdemokraternas överenskommelse med Mp, C och L att inget inflytande får ges till de s k ytterkantspartierna i riksdagen, det vill säga SD och V. Jag tycker personligen inte att vänsterpartiet är något ”ytterkantsparti” även om partiets historia inte är särskilt smickrande. Men det var längesen partiet var ett kommunistiskt parti.

Vågar Jonas Sjöstedt ta på sig ansvaret att försätta Sverige i ett nytt regeringslöst tillstånd, dra på väljarna ett nytt val som kan ge Sverigedemokraterna ännu fler mandat i riksdagen? Det ska bli intressant att se. Kanske kommer partiets riksdagsledamöter att tillåtas att rösta med hjärtat men inte så mycket att Stefan Löfven får en majoritet av riksdagens ledamöter emot sig. Då faller han som statsminister.

Slutligen några pigga bilder av lilla Sigrid.

Sigrid har på sistone skaffat sig en mycket dålig vana. Varje helg när Bosse och jag äter middag i vår lilla matsal ska hon alltid sitta på en stol bredvid oss vid bordet. och stirra oss in i ögonen. Helst vill hon sitta  p å  bordet. Får hon inte det hoppar hon upp på ett litet soffbord i närheten och börjar riva på en amaryllis som står där.