Med mindre än tre veckor kvar till VM i friidrott i Peking kommer idag ett nytt sensationellt dopingavslöjande. Det är ett tyskt TV-bolag och en brittisk tidning som fått tillgång till hittills hemliga testresultat från 12 000 blodprover tagna på friidrottare mellan åren 2001 och 2012. Uppgifterna har varit samlade i en databas inom IAAF, det internationella friidrottsförbundet.
Två av världens främsta dopingexperter ska ha analyserat materialet. Det visar att inte mindre än en tredjedel av medaljerna på OS och VM mellan 2001-2012 ska ha vunnits av friidrottare som lämnat prover som visat sig vara tveksamma. Bland dessa finns 55 guldmedaljörer.
Dessutom ska över 800 idrottare ha lämnat blodprov som sägs visa "tydliga tecken på doping eller åtminstone onormala värden". Enligt uppgifter ska även svenska idrottares provresultat finnas med på de här listorna.
Jag vet lika lite som ni hur allvarligt man ska se på de här uppgifterna. Men vi vet att ett stort antal friidrottare under många år har stängts av för doping.
Den mest kände är den amerikanske sprinterstjärnan Justin Gatlin, som 2006 ertappades med att ha dopat sig med testosteron. Gatlin fick sin livstidsavstängning förkortad till fyra år på grund av god samarbetsvilja. Han är nu tillbaka på sprinterbanorna och gör ännu bättre resultat än före dopingavslöjandet. I Diamond League i Lausanne denna sommar sprang Gatlin 100 meter på den fenomenala tiden 9.75. Jag kan tillägga att Gatlin redan tidigare ertappats med att ha använt amfetamin. Men när han förklarade att han tog amfetaminet mot sin ADHD-sjukdom, så slapp han straff.
Detta kan betyda att Justin Gatlin fortfarande går (eller springer) på amfetamin. Brrr.
Andra kända dopingmissbrukare är en annan amerikan, Tyson Gray, Asafa Powell från Jamaica med flera. Alla är tillbaka på friidrottsarenorna, naturligtvis till många idrottsälskares stora förtret.
Ryska medeldistanslöparen Yelena Soboleva har varit avstängd för bloddoping
Så det är inget sensationellt i sig att friidrottare ertappas med att ha dopat sig eller misstänks för doping. Jag skulle inte bli förvånad om den störste av dem alla, jamaicanen Usain Bolt, också kommer att avslöjas med att ha använt dopingpreparat. Hans fantastiska världsrekord på 100 meter på tiden 9.58 är ju närmast övermänskligt. I år är har han hittills varit en skugga av sitt forna jag.
Hittills har inget framkommit som tyder på att Bolt har använt otillåtna preparat. Eftersom dagens dopingavslöjande inte redovisar några namn, så vet vi inte om Usain Bolts namn finns med på listan. Vi får innerligt hoppas att så inte är fallet. Det påstås idag att hans namn inte finns med.
Skulle det visa sig att Usain Bolt också har dopat sig, så kommer inte bara jag utan alla världens friidrottsälskare att tappa allt förtroende för friidrott. Friidrotten skulle dö sotdöden. Ingen sponsor skulle längre vilja ha med friidrott att göra. Redan idag råder stor skepsis över att tidigare dopingavstängda friidrottare tillåts tävla igen. Samtidigt är det ingen som hyllar dem som hjältar längre. Tvärtom blir de utbuade. Med rätta.
Det finns alltid anledning att misstänka att idrottsmän och idrottskvinnor som gör särklassiga resultat är dopade. Ju bättre de är, desto oftare utsätts de för dopingmisstankar. Så har det de senaste åren varit med medel- och långdistanslöparna från Kenya och Etiopien. De vinner nästan alla tävlingar. Europeer och amerikaner göre sig icke besvär att ställa upp i ett lopp där det finns kenyaner och etiopier med. De är slagna från början.
Än så länge har inga av de afrikanska storlöparna avslöjats som dopade. Vi vet heller inte om det finns några kenyaner eller etiopier med på den "lista" som nu har läckt ut från Internationella Friidrottsförbundet. Men vad är det annars som förklarar det kenyanska och etiopiska friidrottsundret både på dam- och herrsidan?
Ja, det kan ju vara särskilda fysiska förutsättningar som konkurrenterna saknar. Det kan handla om träningen, om kosten, om klimatet, om träning på hög höjd, om löpning sen barndomen eller om något annat. Än så länge kan jag bara beundra dessa mänskliga mästerverk till löpare – tills något avslöjas som får glorian att falla av.
Den 17 juli i Diamond League i Monaco slog en ung etiopiska, Ginzebe Dibaba (lillasyster till världsstjärnan Tirunesh Dibaba) sensationellt ett snart tjugo år gammalt världsrekord på 1500 meter. Hon sprang in på den överlägsna tiden 3.50.07 och lämnade konkurrenterna långt bakom sig. Hennes världsrekord har redan väckt misstankar.
Liknande dopingrykten har i många år cirkulerat kring det norska skidlandslaget. Norge har dominerat skidsporten de senaste 10-15 åren. Bland damerna är de oslagbara, ibland även bland herrarna. Är de dopade? Har ingen aning. Men Norge är just ett sådant land som utmärkt sig genom sin överlägsenhet. Ändå kan de mycket väl vara rena. Jag hoppas verkligen det.
Bulgariskan Stefka Kostadinova satte 1987 världsrekord i höjdhopp med 2.09 utomhus. Ingen har ännu slagit
det rekordet.
På 70- och 80-talen var ryssar, östtyskar och andra öststatare överlägsna i de flesta sporter. Vi har fortfarande världsrekord inom friidrotten slagna av ryskor och östtyskor från 80-talet som ännu ingen ens har kommit i närheten av. Till slut visade det sig att öststatsidrottarna v a r dopade allihop. Ändå har inte världsrekorden strukits.
En av dagens andra dramatiska idrottsnyheter var att en 22-årig italiensk proffscyklist, Chiara Pierobon, plötsligt avled på väg till en cykeltävling. Läkarna hävdar att dödsorsaken var problem med lungorna. Vad kan det vara för problem? Ja, jag kan inte se något annat än blodproppar i lungorna, s k lungemboli. Hur får man det om man är fullt frisk i övrigt?
Ja, man kan t ex få det genom att använda bloddoping, s k erythropoetin, EPO. EPO ökar antalet röda blodkroppar i blodet och kan ge upphov till blodproppar. Jag säger inte att det i det här tragiska fallet handlar om doping. Men man blir alltid misstänksam med tanke på alla dopingavslöjanden som år efter år har gjorts inom cykelsporten, där just EPO har varit den vanligaste dopingmetoden.
Bloggen uppdaterad den 3 augusti kl 17.33.