Idag är det den 9 november 2024. Det är en och en halv vecka sen den fasansfulla storm- och översvämningskatastrofen drabbade bl a Spaniens tredje största stad Valencia, vanligtvis symboliserad av lummiga apelsinlundar och den läckra valencianska paellan. En spännande turiststad med en skönhet utan dess like. 

Valencia är både en stad, en provins och en autonom region, som även omfattar provinserna Castellón och Alicante. I turistbroschyrerna framstår stadens skönhet som glimrande – eller gjorde, kanske man bör säga idag. För något hände som fick Valencia att helt ändra karaktär.         

Under natten mellan den 28 och 29 oktober bröt nämligen helvetet löst, när väderfenomenet La DANA bokstavligt talat exploderade över denna del av Spanien. 

La DANA är ett  meteorologiskt fenomen och en förkortning av den spanska termen ”Depresión Aislada en Niveles Altos” – ”Ett isolerat lågtryck på hög höjd” på svenska. Det som hände var att kalla luftmassor i de högre luftlagren över stora delar av den spanska östkusten konfronterades med mycket varm och fuktig luft som strömmade in från Medelhavet. Sådana kollisioner brukar aldrig sluta väl. Det gjorde de inte den här gången heller. 

Följande händelseförlopp äger rum när detta ohyggliga meteorologiska väderfenomen uppstår:

När en varm och en kall luftmassa möts pressas den kalla luften in under den varma. Den varma luften tvingas stiga uppåt där den kyls av. Fukten i den varma luften övergår då till regndroppar och nederbörd börjar falla. I Valencia-området skapade denna gigantiska konfrontation mellan två luftmassor historiskt instabila väderförhållanden med stormar, åska och kraftiga skyfall. En av historiens värsta naturkatastrofer i Spanien var ett faktum.

Det som hände i Spanien är i och för sig inte unikt. Väderfenomenet La DANA är en vanlig företeelse i områdena kring Medelhavet. Varje år uppstår mellan 10 och 20  s k ”Danor”. Alla är dock inte lika allvarliga som den som nu ödelade stora delar av östra Spanien.

Fortfarande vet ingen hur många dödsoffer som skördades när de gigantiska vattenmassorna, frampiskade av de hårda stormbyarna, dag efter dag vällde fram genom terrängen, fyllde dalsänkor med vatten och bidrog till att floderna svämmade över. Det leriga vattnet drog i sin hejdlösa framfart med sig allt i dess väg. Vattnet väjde inte för några hinder. Det var ostoppbart. Katastrofen hade bara börjat.

De senaste uppgifterna över dödstalen talar om 219 dödsoffer men det sägs att dödstalet kan komma att stiga med ytterligare 25-30 offer eftersom många människor fortfarande saknas.

Att sökandet efter avlidna har tagit så lång tid beror på de extrema förhållanden som räddningspersonalen har tvingats arbeta under. Att leta efter människokroppar som kan ha spolats flera mil bort av de framrusande vattenmassorna har varit och är ett Sisyfos-arbete.

Samtidigt har konspirationsteorier frodats i Spanien som har gjort gällande att dödstalet i själva verket är mycket högre än vad myndigheterna har velat erkänna. De styrande har anklagats för att ha försökt mörka antalet dödsoffer som enligt konspiratörerna  i själva verket kan ligga mellan 1 000 och 2 000 döda. Dessa uppgifter har kraftigt tillbakavisats av myndigheterna. Det finns heller inga belägg för att de skulle vara sanna – i varje fall inte i nuläget.

Väderfenomet La DANA förvandlades den här gången till helvetet på jorden. Intensiva åskoväder, piskande regn och hårda stormbyar skapade tillsammans en historisk katastrof. På vissa platser i Valencia-området föll det under bara 8 timmar närmare 500 liter regn per kvadratmeter!  Det kom alltså mer regn på åtta timmar än vad som normalt faller under ett helt år.

Privatpersoner har under den gångna veckan lagt ut tusentals videofilmer på sociala medier, den ena mer skräckinjagande än den andra. Bilderna visar  broar som rasar, flodbäddar som svämmar över och vattenmassor som gräver djupa flodfåror i landskapet där de drar fram.

De hänsynslösa vattenmassorna dödar människor, delar hus mitt itu eller krossar dem helt, raserar motorvägar och järnvägar, sliter sönder all vegetation och alla odlingar, slår ut elförsörjningen och mobilsystemen och förvandlar städer och byar till oigenkännliga ruiner. Det som tidigare var vägar förvandlas på några minuter till leråkrar. Städer och byar färgas bruna av det smutsiga lervattnet och de upplösta flytande jordmassorna. Stora områden förvandlas på några timmar till krigszoner. Förstörelsen och förödelsen är total. 

Tiotusentals bilar, som människor färdas i, drivs okontrollerat och hänsynslöst framåt i de nyplöjda floder som bara några timmar innan hade varit gator och vägar. Människor dör drunkningsdöden när de förvandlas till fångar i sina egna fordon. Detsamma gäller människor som drunknar i vattenmassorna i översvämmade lägenheter, källare och garage eftersom de inte kan ta sig därifrån. De fångas på ett ögonblick i naturkatastrofens dödsfälla. 

När jag gång på gång tittar på de här bilderna tänker jag: ”Det här kan inte vara sant! Det måste vara en ond mardröm som utspelar sig framför mina ögon. Allt är overkligt, som hämtat ur en påhittad amerikansk katastroffilm. Det kan inte vara verkligheten som jag ser på de här bilderna.”

Men det  v a r  verkligheten. Naturkatastrofen – en av de värsta i Spaniens historia – var ett faktum. Och konsekvenserna är fortfarande oöverskådliga, inte bara därför att så många människor fick offra sina liv utan också därför att så stora ekonomiska värden gick till spillo på bara några dagar. 

Det har över hela världen skrivits kilometervis och visats tiotusentals videofilmer och stillbilder på denna lika oväntade som förödande katastrof som på några timmar i sitt giriga gap slukade människor, husdjur, byggnader, järnvägar, broar, motorvägar, bilar, bussar, lastbilar, traktorer, motorcyklar, cyklar, grävmaskiner, tåg, butiker, möbler, träd, växter, blommor, caféer och restauranger, ja allt som hade byggts upp av människor.

Tiotusentals personer i Valencia och dess omgivningar förlorade på några timmar allt de ägde och hade.

Hjälpbehovet är enormt. Översvämningskatastrofen kommer att gräva djupa hål i den spanska statsbudgeten.

Igår utlovade den spanska regeringen och premiärminister Pedro Sanchez att 10,6 miljarder euros kommer att betalas ut i direkt stöd till familjer, företagare och offentliga institutioner så att de ska kunna bygga upp det som förstördes av La DANA, pengar som förmodligen kommer att visa sig vara helt otillräckliga. Sannolikt kommer även EU att slussa pengar till Spanien via sina stödfonder. 

Efter många dagars tvekan beslutade den spanska regeringen till sist att klassa de drabbade områdena som katastrofzoner. Det betyder att det är den spanska staten – inte den regionala regeringen i Valencia – som har övertagit ansvaret för att ekonomiska och materiella resurser slussas till alla som har drabbats. Staten kommer att betala för stora delar av återuppbyggnadsarbetet samtidigt som socialförsäkringsreglerna kommer att ändras så att drabbade människor ska kunna få sjukersättning och arbetslöshetsersättning som kompensation för de fysiska och inte minst psykiska skador som de har utsatts för.

Staten åtar sig också att stå för 100 procent av de nödutgifter som de hårt drabbade kommunerna åsamkades på grund av naturkatastrofen. Även hälften av kostnaderna för att reparera skadade offentliga byggnader och skadad infrastruktur ska staten stå för.

Men det går inte att skriva om katastrofen i Valencia-området utan att redovisa de ofattbara och ödesdigra misstag och omdömeslösheter som både ledande politiker i regionstyret i Valencia och myndighetspersoner i inledningsskedet gjorde sig skyldiga till – trots att alla ansvariga tidigt hade fått information om att katastrofen var på väg. Men de styrande verkade inte bry sig. Det var nog inte så farligt, tänkte man. Ovädersvarningar behöver man inte tro på i Valencia-provinsen, i varje fall inte om man är politiker. 

Jag ska börja med att berätta vad som hände för över ett år sen när den regionala regeringen ledd av det konservativa kristdemokratiska partiet Partido Popular (PP) i samarbete med Vox, (ett utbrytarparti ur PP, som beskrivs som högerpopulistiskt, islamofobiskt, antifeministiskt, nationalkonservativt och högerextremt), tillträdde efter regionvalet 2023. En av de första åtgärder som vidtogs var att lägga ner den regionala räddningstjänsten!!!. Den behövdes inte.

En av personerna bakom detta galna beslut var den nye regionpresidenten Carlos Mazón från Partido Popular. En ständigt skrattande eller leende man som älskar att låta sig filmas och fotograferas. Det är denne konservative Carlos Mazón som bär det yttersta ansvaret för att räddningsarbetet missköttes så kapitalt från regionstyrets och myndigheternas sida.

Istället för att lyssna på det statliga väderintitutets storm- och översvämningsvarningar åkte han till annan ort för att delta i ett turistjippo. Jag har svårt att se att den här mannens politiska karriär kommer att bli särskilt långvarig. Han har redan fått hård kritik till och med av den högsta ledningen för sitt eget parti Partido Popular, ett av Spaniens två största politiska partier vid sidan av socialisterna (PSOE). Låt mig presentera denne Carlos Mazón med några utvalda bilder:

Man häpnar. Finns det ord som beskriver detta handlingssätt är det politisk oansvarighet, omdömeslöshet, ansvarslöshet och ren idioti? D etta dåraktiga beslut vittnar om att den nya konservativa regimen i Valencia aldrig borde ha fått komma till makten.

Detta hände  f ö r e  den stora översvämningskatastrofen. När La DANA för en och en halv vecka sen var på väg mot Valencia-provinsen visade samma politiker och myndighetspersoner exakt samma omdömeslöshet. Man struntade alldeles för länge i de varningar som det statliga väderinstitutet AEMET i ett tidigt skede utfärdade. Redan fem dagar i förväg varnade AEMET för att ett kraftigt oväder skulle drabba Valencia-provinsen.

Redan då borde en klocka ha ringt hos de lokala makthavarna. Men det gjorde den inte. Uppenbarligen var de tondöva för ingen reagerade, än mindre agerade. För oss självklara och nödvändiga beslut dröjde så länge att städer och byar redan var översvämmade när allmänheten ombads att söka skydd. Då var det redan för sent.

Så här såg varningarna från det statliga väderinstitutet AEMET ut dag för dag enligt en kartläggning som har gjorts av den spanska tidningen El País:

Den här sammanställningen visar med all önskvärd tydlighet att regimen och ansvariga myndigheter med Carlos Mazón i spetsen gravt försummade sitt ansvar för den region han var vald att leda. En statlig utredning har redan tillsatts i Madrid. Man får hoppas att ett antal huvuden kommer att rulla tillhörande dem som gravt åsidosatte sina politiska plikter.

Kritiken fortsätter att växa mot den regionala krishanteringen i Valencia. Varningen till allmänheten skickades alltså inte ut förrän flera timmar efter det att översvämningarna var ett faktum. Redan tidigt på morgonen den 29 oktober utfärdade AEMET EN RÖD VARNING för extremt väder i Valencia-provinsen men nödnumret 112 sände inte ut någon allmän varning till allmänheten förrän klockan 20.00.

Vid den tiden var redan tusentals människor fångar på motorvägar, i köpcentra och i sina hem utan möjlighet att få hjälp. Därför ställs nu den berättigade frågan om inte många av dödsoffren hade kunnat undvikas om myndigheterna i tid hade varskott allmänheten om den annalkande faran.

Det finns många lärdomar att dra både av naturkatastrofen som sådan och av hur blixtsnabbt ansvariga myndigheter måste agera för att rädda så många människoliv som möjligt. Detta gäller inte bara länderna runt Medelhavet som ofta plågas av den här typen av häftiga oväder. Det gäller alla länder, inte minst Sverige, som redan är sårbart på så många områden.