Jag trodde i min enfald att journalisterna hade lärt sig något om hur man ska rapportera från krigshärdar nu när Rysslands krig i Ukraina har pågått i fem veckor. Jag menar att journalister bör vara extra kritiska när den ene eller den andre från de stridande partierna uttalar sig om läget i kriget, om de egna respektive motståndarnas förluster med mera.

Vi har ju alla under dessa fem veckor fått lära oss att  k r i g e t s  f ö r s t a  o f f e r  ä r  s a n n i n g e n.  Det är därför alla journalister som rapporterar från krig ska vara extra noga med källkritik. Den första fråga man måste ställa sig är: ”Kan jag verkligen lita på de här uppgifterna? Hur ska jag kunna veta om de här personerna talar sanning eller om det bara handlar om vanlig krigspropaganda?”

Nej, det finns ju ingen som vet. Därför är försiktighet och en kritisk attityd till allt som sägs och skrivs under ett krig en reell – för att inte säga existentiell – nödvändighet.

Detta mantra upprepas i dessa dagar säkert varje dag på alla redaktioner i syfte att påminna de rapporterande medarbetarna om att inte glömma att sätta på sig det kritiska sanningsfiltret i hjärnan och framför ögonen. Likafullt har vi under de senaste dagarna kunnat beskåda hur överspelande reportar och utrikeskorrespondenter vajat med fredsflaggan och vevat med armarna utan att först ha satt på sig det där ifrågasättande sanningsfiltret.

Det jag tänker på är gårdagens rapportering från de så kallade fredsförhandlingarna i Istanbul i Turkiet. Under fyra timmar satt en delegation från Ryssland och en delegation från Ukraina på var sin sida om ett långt bord i ett palats i Istanbul för att försöka fortsätta de fredssamtal som redan i krigets inledningsskede påbörjades på gränsen mellan Ukraina och Belarus men som inte ledde till något utan bara visade sig vara ett spel för galleriet.

Initiativet till fredssamtalen i Istanbul togs av en av Vladimir Putins få polare bland världens ledare, nämligen Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan, Erdogan förklarade på ett tidigt stadium att han och Turkiet gärna ville spela rollen som medlare i kriget mellan Ryssland och Ukraina – och igår fick han som han ville. En PR-vinst för Erdogan, förstås. Dock blev vinsten mycket kortlivad.

Efter några timmars förhandlingar startade Sveriges Television en extrasändning med anledning av fredssamtalen i Istanbul. Orsaken var att det från den ryska sidan hade kablats ut ett budskap till de bevakande massmedierna att det hade gjorts ett stort genombrott i fredsförhandlingarna. Ryssland hade nämligen lovat att ”kraftigt minska” sin militära aktivitet runt Kiev och staden Tjernihiv, som ligger femton mil norr om Kiev. Wow!

Ledare för den ryska förhandlingsdelegationen var Vladimir Medinsky, tidigare kulturminister i Ryssland. Medinsky kan dock inte skryta med att besitta världens högsta trovärdighet. Enligt Dagens Nyheters mångåriga Rysslandskorrespondent är Vladimir Medinsky en känd historieförfalskare. Han ska till och med ha plagierat sin avhandling.

Vid sin sida hade han Rysslands vice försvarsminister Alexander Fomin. Det var dessa båda herrar som hade uttalat sig om det ryska tillbakadragandet.

Beskedet kom som en veritabel elchock för journalisterna. SVT:s Turkietkorrespondent kunde inte dölja sin glädje över det stora genombrottet i förhandlingarna där han stod och direktrapporterade utanför förhandlingslokalerna alltmedan de närvarande delegaterna försvann från mötet. SVT svalde med andra ord det ryska betet med hull och hår. Ingen kritisk granskning där inte.

”Det här var ett genombrott”. Varken programledaren, korrespondenten på plats i Istanbul eller den kommenterade utrikesreporter i studion räckte upp ett varnande finger inför uppgifterna om det s k genombrottet. Ingen ställde frågan om det här verkligen var sant, om de hade utsatts för en rysk propagandaattack. Nej, glädjen bland de inblandade SVT-journalisterna för den snabbt annalkande freden var stor.

Att ifrågasätta ”genombrottet” åtminstone lite grand var det inte tal om, även om reportern Henrik Silver i SVT-studion försiktigtvis varnade för att kriget ändå inte var över.

Naturligtvis skulle det nästan omedelbart visa sig att det inte alls handlade om något genombrott. Från ukrainsk sida förklarade man omedelbart att de ryska löftena inte var något att lita på. Så här sa Ukrainas president Vladimir Zelensky efter mötet:

”Ukrainarna vet redan efter 34 dagars invasion och efter åtta år av krig i Donbass att det enda de kan lita på är konkreta resultat.”

Ukrainska armén varnade också för att det ryska tillbakadragandet bara var en dimridå och att de ryska trupperna bara höll på att omgruppera sig:

”Det finns ingen anledning att tro på ryssarna”, sa president Zelensky efteråt.

Och det fanns det heller inte. För inte ens i Kreml har man efter de avslutade fredssamtalen i Istalbul igår sett några tecken på att det hade skett ett genombrott i förhandlingarna. Kremls talesman Dmitry Peskov sa idag istället å här:

”Vi kan inte påstå att det hände något alltför lovande eller några genombrott. Det återstår massor av jobb att göra.”

Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov, som idag var på officiellt besök i Kina, såg dock något annorlunda på fredssamtalen. Så här sa han idag: ”Vi betraktar resultaten av gårdagens samtal i Istanbul som ett positivt steg framåt” men tillade att detta ännu inte var något slutresultat.

Det ryska försvarsdeparementet i Moskva bekräftade enligt nyhetsbyrån Reuters idag att det bara handlade om en omgruppering av de ryska trupperna ”för att fullborda befrirelsen av Donbass-regionen”.

Men vad det framförallt bekräftade var att de ljusa officiella ryska tongångarna efter fredssamtalen igår bara var ett sätt att lägga ut dimridåer för omvärlden, Detta bekräftas av de våldsamma beskjutningarna inatt och idag av framförallt staden Thernihiv, en stad som ryssarna igår lovade att inte skjuta på längre.

Viatjeslav Chaus, som är guvernör i Tjernihiv-regionen, såg idag inte alls någon lättnad i de ryska attackerna – trots löftena i Istanbul igår om en nedtrappning av beskjutningarna av Tjernihiv och Kiev. ”Så klart att vi inte trodde på dessa löften”, sa Chaus.

Strider pågick i natt även utanför Kiev även om själva huvudstaden inte blev attackerad.

Så någon reträtt från Kiev och Tjernihiv verkar det inte alls vara tal om, däremot en omgruppering av de ryska styrkorna.

Så det hann bara gå några timmar innan Ryssland bröt sina löften till Ukraina och fortsatte att beskjuta området kring Kiev och Tjernihiv. Dessutom tror jag att det ligger mycket i uppgifterna om att omgrupperingen av trupperna syftar till att stärka den ryska dominansen över Donbass-regionen som redan är ockuperat av ryssarna och som Ryssland sannolikt inom en snar framtid kommer att införliva med sitt territorium.

Detsamma gäller förstår Krimhalvön där ryssarna sen 2014 redan har herraväldet. Ukraina och president Volodomyr Zelensky har med största sannolikhet redan gett upp hoppet om att återerövra Krim – på samma sätt som Ukraina sannolikt kommer att tvingas avstå Donbass-regionen till Ryssland.

Så när kriget någon tar tar slut – för krig tar ju alltid slut till sist – så kommer Ukraina att vara ett betydligt mindre land än tidigare, ett delat land, där Ryssland har plockat åt sig de bästa bitarna.

Utvecklingen i Ukraina efter fredssamtalen igår visar med all önskvärd tydlighet att medierna – och inte minst Sveriges Television och andra svenska medier – hade fel om ”det stora genombrottet”. Facit på detta kom redan efter några timmar.

Så, kära journalistkollegor, var lite mer försiktiga när ni firar ”freden” nästa gång. Igår blev ni blåsta av Kreml. Det är risk att ni blir blåsta igen om ni inte sätter på er sanningsfiltret.