Jag trodde länge att Nils van der Poels dubbla guldmedaljer + ett världsrekord på skridskor skulle bli den främsta svenska prestationen i de pågående olympiska spelen i Kina. Men jag tror att jag har ändrat uppfattning efter att ha sett de svenska damernas prestation i dagens skidskyttestafett.

De svenska skidskyttetjejernas överlägsna uppvisning i stafetten var något av det bästa jag sett vad gäller svenska idrottsprestationer. Den svagaste länken i kedjan, d v s i laget, var inte som somliga länge har påstått, nämligen Mona Brorsson. Den som presterade det sämsta skyttet var istället Hanna Öberg. Som vanligt, höll jag på att säga. Hon är inte bekväm med skyttet längre. På det stående skyttet tvingades hon använda alla tre extraskotten men lyckades undvika straffrunda vilket naturligtvis var det svenska lagets räddning.

När Hanna Öberg skickade ut sin syster Elvira på den sista sträckan var jag därför aldrig orolig. Elvira skulle fixa det där – och det gjorde hon med glans.

Bland det bästa i skidskytteväg som jag också har sett var Linn Perssons förstasträcka. Linn Persson har utvecklats alldeles enormt under det senaste året. Hon är kassaskåpssäker och kan i princip sättas in i vilken tävling som helst. Mona Brorsson var säkerligen oerhört revanschsugen efter petningen i sprinten och därmed även i jaktstarten. Idag visade hon att hon definitivt är given i ett svenskt stafettlag och i andra laguppställningar också.

Jag har alltid gillat Mona Brorsson. Hon är så långt ifrån diva man kan tänka sig. Hon  är alltid glad,  förhoppningsfull och entusiastisk – men också självkritisk när det behövs. Men hon förtjänar definitivt inte den kritik hon har utsatts för på senare tid. Jag tycker att hon har blivit mobbad både av sportjournalisterna och den svenska lagledningen. Hon har över tid gjort betydligt färre misstag än vad t ex Hanna Öberg har gjort, i varje fall när det gäller skyttet. Ändå har Hanna Öbergs många missar, bommar och straffrundor av alla – inte minst av henne själv –  sett som något tillfälligt som hon ska rätta till lite senare.

Den som mycket har ska mycket varda givet, står det ju i bibeln. Så har det varit även i svenskt damskidskytte. Hanna Öbergs upprepade misstag har alltid förlåtits. Hon betraktas fortfarande som skidskyttedrottningen nummer ett.

Men det är hon inte längre. Det är hennes yngre syster Elvira som är drottning. Man får inte säga detta men jag gör det i alla fall: Jag tror att Hanna Öberg har levt mycket på sitt utseende. Hon är mycket vackrare än sin yngre syster. Tyvärr tror jag att sådana faktorer spelar in även i bedömningen av idrottsprestationer – trots att det är helt irrelevant hur man ser ut.

Dagens damteamsprint med Jonna Sundling och Maja Dahlqvist blev ingen ny guldsuccé. Däremot tog de silver sen Jonna Sundling spurtades ner av tyskan Victoria Carl. Men det var inte bara Jonna Sundlings fel om måste lägga skulden på någon. Maja Dahlqvist var under hela loppet den svagaste svenska länken. Hon kom ofta på efterkälken, trasslade till det för sig, och lyckades inte ge Jonna Sundling det nödvändiga försprånget när det var dags för det sista varvet.

Självfallet gjorde tjejerna ändå en stark prestation – men det var en hård tävling, en av de tuffaste jag har sett på många år. Det var flera starka lag som pretenderade på guldet. Sverige var bara ett av dem. Givetvis var Jonna och Maja guldtippade före start. Slutresultatet visar dock än en gång att man aldrig ska ta ut några segrar i förskott.

I herrarnas lagsprint kom det svenska laget bestående av William Poromaa och Oskar Svensson i mål som fyra. Det var en helt godkänd prestation. Ingen hade nog på förhand räknat med en svensk medalj, även om laget haussades en del när det stod klart att distansåkaren William Poromaa skulle ingå i laget.

Norge vann programenligt med Johannes Hösflot Kläbo på den avslutande sträckan.

Till sist fick vi se ännu en skidåkare kollapsa idag. Det handlade det om den 30-åriga schweiziska skidskytten Irene Cadurisch som körde den första stafettsträckan för det schweiziska laget. Redan efter första sträckan föll Cadurisch ihop i målfållan. Hon togs omedelbart om hand av ledare och fördes till sjukhus. Det är fortfarande oklart vad Cadurisch kollaps berodde på men det handlade sannolikt om någon form av cirkulationssvikt.

Hon var hela tiden vid medvetande och talbar när hon fördes bort till en väntande ambulans. Efter Cadurisch kollaps tvingades det schweiziska laget lämna skidskyttestafetten.

Det var mycket obehagligt att se Irene Cadurisch ligga utslagen och orörlig på den kalla snön. Detta var andra gången på tre dagar som en kvinnlig skidskytt kollapsade i spåret.

I söndags var det norska Ingrid Landmark Tandrevold som drabbades och fördes bort av oroliga ledare. Kylan, den höga höjden och den torra snön skapar ett omänskligt hårt klimat för de tävlande vid OS i nordvästra Kina.

.

.