Det var en förvånansvärt försonlig Stefan Löfven som tidigt i eftermiddags framträdde inför medierna i riksdagen och kommenterade centerns kategoriska nej till regeringssamarbete med socialdemokraterna och Stefan Löfven.

”Jag har full respekt för centerns beslut att säga nej”, förklarade Löfven. ”Det är ett beslut fattat i vanlig demokratisk anda.”

Man kan säga att Stefan Löfven verkligen vände den andra kinden till mot Annie Lööf. Han röjde inte den minsta känsla eller besvikelse över att ha blivit så desavouerad av en politikerkollega som han blev i morse. Istället förklarade han med obruten stridsvilja att han var beredd att fortsätta att förhandla fram en regering med stöd över blockgränsen.

Har han inga känslor, karl´n? undrar man. Varför blir han inte arg? Varför låter han Annie Lööf  så till den grad förolämpa honom? Tja, förmodligen därför att han väldigt gärna vill bli ny statsminister och få bilda en ”riktig” regering igen. Stefan Löfven verkar vara beredd att utstå de värsta förödmjukelser man kan tänka sig för att få (för)bli Sveriges statsminister.

Men nu är det inte Löfven som sitter med trumf på hand. Det gör faktiskt Annie Lööf och i någon mån Jan Björklund, som under dessa dagar har hållit en betydligt lägre profil än  Lööf. Att liberalerna ställer in det partiråd som var kallat till i morgon tyder på att Jan Björklund under nuvarande omständigheter inte heller är intresserad av att stödja en regering ledd av Stefan Löfven.

Trots att Stefan Löfven leder ett parti som är fyra gånger så stort som Annie Lööfs parti centern så är det fortfarande hon som har nyckeln till en förhandlingsuppgörelse. Stefan Löfven behöver nämligen centerns röster i riksdagen för att uppnå ett tillräckligt starkt regeringsunderlag. Detta vet Annie Lööf om och hon är inte sen att utnyttja den situationen.

Stefan Löfven hävdade på sin presskonferens idag att socialdemokraterna har gjort flera viktiga eftergifter till mittenpartierna i de förhandlingar som nu har avbrutits. Det gäller t ex slopad värnskatt och fri hyressättning i nyproducerade bostäder. Socialdemokraterna påstår sig också vara beredd att ändra i arbetsrätten men Löfven underströk samtidigt på presskonferensen att detta är en fråga som i första hand ska hanteras av arbetsmarknadens parter.

Frågan är hur långt ifrån varandra Stefan Löfven och Annie Lööf/Jan Björklund egentligen står. Uppenbarligen alldeles för långt om man ska tro Annie Lööf. Hon är sannolikt inställd på att pressa ut mer av ett eventuellt regeringssamarbete med socialdemokraterna.

Det vi har sett idag från framförallt centerns sida är ett högt politiskt spel och ett mycket cyniskt politiskt spel. Eftersom Sverige har stått utan en funktionsduglig regering i tre månader så anser jag att det knappast finns mycket tid kvar för politiska tjuvtrick och spel för gallerierna. Även om det fortfarande ekonomiskt sett går bra för Sverige så radar problemen upp sig i takt med att tiden går.

Det gäller inte minst på det rättsliga området. Dödsskjutningarna fortsätter med förnyad kraft utan att regeringen och riksdagen kan lyfta ett finger för att stoppa dem. Det politiska Sverige står handlingsförlamat utan en riktig regering som kan ta kraftfulla politiska initiativ. Alla vet också att lågkonjunkturen är på väg med allt vad det för med sig i form av lägre tillväxt och försämrad ekonomi.

Det är hög tid för partierna att inse detta och inte göra som Annie Lööf gjorde idag, nämligen att hänvisa till att ”andra partier nu får lösa problemen”. Med detta menade hon naturligtvis socialdemokraterna och moderaterna. Vilka partier annars?

Fortsättning följer. Nu ska den stackars talmannen hålla en ny samtalsrunda med partiledarna. Om några dagar får vi veta vad talmannens nästa drag bli. På onsdag kommer samtidigt en borgerlig budget att röstas igenom – som kanske under överskådlig tid måste hanteras av en socialdemokratisk expeditionsministär.

En mycket märklig situation. Jag tar mig för pannan.