Jag sitter och tittar ut genom köksfönstret hemma i Tungelsta. Det småregnar ute. Inget att oroa sig för även om jag har hört att det har fallit snö under natten i andra delar av landet. I de hängande fågelautomaterna pickar småfåglarna solrosfrön. Det är ett fasligt liv men fåglarna vet ju att de måste bygga upp sitt fettförråd rejält nu eftersom de tydligen räknar med en kall och snörik vinter.
Nåja, egentligen har jag ingen aning om vad blåmesarna och talgoxarna tror om vintern – om de tror något alls – men jag anar att fåglar och andra djur känner på sig både hur varm alternativt regnig sommaren kommer att bli och hur mild alternativt snöig och kall vintern kommer att bli. Djuren är faktiskt skickligare meteorologer än vi människor, hur trevliga och charmiga Per-Erik Åberg, Nils Holmqvist och Nitzan Cohen och Pia Hultgren på SVT än är.
Vår lilla Sigrid verkar ha gått i ide för vintern. Hon bara ligger och sover hela dagarna. Hon vill aldrig gå ut längre. Förmodligen är hon rädd för en stort svart hankatt som springer omkring runt huset och försöker flytta in. Häromkvällen var Bosse tvungen att springa ut i mörkret i bara kalsongerna för att hämta ner Sigrid ur en ek som hon skräckslagen hade klättrat upp i.
Klicka här:
Men på en helt annan plats går det ännu vildare till, nämligen på den spanska solkusten, där jag ju sen några år tillbaka har en lägenhet. Ända sen i torsdags i förra veckan har det regnat oupphörligt och våldsamt. Alla floder, som tidigare varit helt uttorkade efter den heta sommaren och hösten, har nu översvämmats med brunt smutsigt vatten som bara väller fram och tar allt med sig allt som kommer i dess väg.
Klicka här:
Dessa chockerande bilder har jag fått av min svenska väninna som bor i Estepona (där den lägenhet nu byggs som jag om drygt ett år ska byta till). Bilar flyter omkring i det smutsiga vattnet på gatorna. Flera människor har varit nära att sköljas med av det framrusande smutsiga vattnet.
Klicka här:
Lite längre upp i bergen mot den vackra staden Ronda har träd och befästningsanläggningar längs serpentinvägarna drivits bort av den framströmmande vattnet.
Själv ska jag åka ner till solkusten den 11 november. Jag hoppas att det har slutat regna då.
I övrigt har mitt liv nu gått in i en betydligt lugnare fas. Inspelningen av På spåret är över.
Min bok ligger sen flera veckor tillbaka på landets bokdiskar. Jag kan inte påverka boken längre men hoppas att folk vill köpa den och läsa den. Det jag gör just nu är att läsa in en ljudboksversion av boken, som jag hoppas kommer ut i början av november.
Blld: Privat
Det känns tomt, väldigt tomt, efter nästan ett helt år av total aktivitet utan vila. Det är så när man har haft många projekt på gång som plötsligt är utförda och avklarade. Då kommer den stora tystnaden och lägrar sig över mitt liv. Tomheten kommer smygande. Depressionen tar mig i besittning och jag är fullkomligt oförberedd trots att jag i flera veckor har längtat efter att allt det här jobbet ska ta slut så att jag får vila.
Nu har jag vilat i några dagar. Nu vill jag inte göra något annat än att dra igång ett nytt projekt. Men just nu har jag inga idéer, egentligen heller ingen ork.