Sveriges statsminister Stefan Löfven (tillsammans med en stor svensk näringslivsdelegation) träffar i detta nu – tisdag kväll – USA:s president Donald Trump i samband med Löfvens besök i Vita huset. Den viktigaste frågan på agendan är de 25-procentiga strafftullar på stål som Donald Trump tänker införa, strafftullar som kommer att slå hårt mot Sverige.

Detta är naturligtvis något som Sverige ogillar eftersom 8 procent av den svenska stålexporten går till just USA – till ett värde av 4 miljarder svenska kronor varje år. USA är Sveriges näst största handelspartner efter Tyskland.

Stefan Löfven har naturligtvis inga förhoppningar om att kunna övertala Donald Trump att kasta förslaget i papperskorgen. Snarare kommer Löfven att tvingas nöja sig med att få klarhet i viktiga detaljer i den amerikanska strafftullsplanen.

Ett av Donald Trumps viktigaste vallöften var just att införa strafftullar – men ursprungligen handlade det i första hand om strafftullar mot Kina. Men när det gäller stålimporten så avser Trump uppenbarligen att alla länder som exporterar till USA ska bestraffas.

I Sverige talas det alltid officiellt om frihandels gudabenådade betydelse. Detta gäller särskilt för Sverige, som är ett litet men i hög grad exportberoende land. Syftet med Trumps strafftullar är att ”skydda” den amerikanska stålindustrin. Det betyder i klartext att stålimporten till USA ska minska till förmån för en ökad inhemsk stålproduktion. Detta är naturligtvis ett slag i ansiktet på Sverige.

USA har aldrig varit ett pålitligt land när det gäller frihandel. Det demokratiska partiet, som offentligen slår vakt om frihandel, är minst lika protektionistiskt som republikanerna, om inte mer. Det handlar ju för demokraterna att gå fackföreningsrörelsen till mötes – och då är minskad frihandel ett viktigt vapen.

Donald Trump tycker exakt likadant.

Men när de amerikanska strafftullarna på svenskt stål kom upp i diskussionene igen, så slog det mig att Sverige själva minsann inte alltid månar om frihandeln. I vinter har nämligen Sverige belagt all import från bl a Kina med ”strafftullar”. Nåja, man kallar det förstås inte för strafftullar utan för ”administrationsavgifter”. Det är förstås bara en förskönande omskrivning av den bestraffning av den billiga importen från bl a Kina som har ökat lavinartat under det senaste året.

I samband med julhelgen anlände inte mindre än 150 000 Kina-paket om dagen till Postnords terminal på Arlanda. Visst blev det ett rejält merarbete för Postnord, vilket också ledde till att många paket ”försvann” på vägen. De kom inte fram till adressaterna, vilket ledde till en stark folklig vrede i Sverige.

Vad regeringen och Postnord än kallar den här avgiften – som ska göra varje kinapaket 125 kronor dyrare plus moms – så är det i praktiken en strafftull. Grundmotivet är inte att förenkla för Postnord eller ge Postnord mer ekonomiska resurser. Nej, syftet är att skydda inhemska svenska kläd- och elektronikbutiker från den billiga lågprisimporten.

När Stefan Löfven och andra politiker slår sig för bröstet och sjunger frihandelns lov, så är detta rent hyckleri. När det passar inför nämligen även Sverige strafftullar på import som riskerar att skada den inhemska marknaden.

Det betyder att Sverige inte är ett dugg bättre än USA – och i praktiken inte mera frihandelsvänligt heller. Däremot är Stefan Löfven bättre på att hyckla än Donald Trump.

Självklart är de amerikanska strafftullarna av ondo. De skadar inte bara handelsrelationerna mellan USA och Sverige och andra icke-amerikanska företag. De skadar också de politiska relationerna över Atlanten.

Till sist vill jag bara påpeka att de s k kinapaketen i praktiken inte alls är så billiga som det påstår i den offentliga argumentationen. Jag har i flera år köpt framförallt cykelkläder från ett kinesiskt onlineföretag som heter Lightinthebox. Visst är priserna kolossalt låga när man tittar på produkterna på nätet, men när ordern väl är tecknad så tillkommer både transportförsäkring och leveransförsäkring.

Dessutom har jag fått betala både tull och importavgifter samt transport via DHL till min adress. Räknar man ihop alla dessa ”tillägg” så är kinaimporten inte alls särskilt billig. Och med den nya ”strafftullen” blir den förstås ännu dyrare. För mig har den resulterat i att jag aldrig mer kommer att direktimportera kläder och cykelprylar från Kina.

Jag har betett mig precis som regeringen vill. Det handlar ju om att minimera priset.