Det var den 17 maj som utrikesminister Ann Linde skrev under Sveriges ansökan om medlemskap i Nato. Denna ansökan var helt koordinerad med Finlands. Nu skulle allt gå fort. Snart skulle alla nordiska länder vara medlemmar i Nato, vilket kändes tryggt när björnen Brum-Brum på andra sidan Östersjön (läs: Vladimir Putin) hade börjat uttrycka sig riktigt hotfullt mot Sverige.

Om Sverige (och förstås även Finland) går med i Nato så ska ni få se på andra bullar, menade Putin, utan att uttrycka sig riktigt på det viset. Sverige skulle märka av konsekvenserna av det för Ryssland så motbjudande beslutet av Sverige och Finland att definitivt kasta sig i armarna på fienden, d v s Atlantpakten. Exakt vari de ryska hoten bestod har aldrig framkommit förutom att Ryssland planerar att placera ut fler militära installationer längs hela den baltiska och finska gränsen, installationer som kanske förses med kärnvapenmissiler, men det vet vi heller inte.

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg hälsade naturligtvis Sverige och Finland varmt välkomna in i värmen, det vill säga in i Natos trygga famn. Men det skulle bara dröja timmar innan en annan aktör plötsligt dök upp på scenen, nämligen Turkiets auktoritäre president Recep Tayyip Erdoğan.

Erdogan var fullkomligt rasande över det svenska beslutet och lovade att göra allt för att stoppa ett svenskt Nato-medlemskap. Sverige hörde enligt Erdogan inte hemma i Nato eftersom Sverige var ”ett land som skyddade terrorister”. Sverige hade gett asyl åt både den ene och den andre kurdiske terroristen och stödde det i Turkiet bannlysta och terrorstämplade arbetarpartiet PKK. Sverige stödde också enligt Erdogan den syrisk-kurdiska milisen YPG. Erdogan gick till och med så långt att han krävde att Sverige skulle utvisa vissa namngivna ”terrorister”.

Erdogan drog sig heller inte för att vid upprepade tillfällen kritisera Sveriges Television – men också finländska YLE – för rapporteringen om kurdernas situation. Det som särskilt irriterade Erdogan var att SVT hade intervjuat Salih Muslim, som är ledare för det kurdiska partiet PYD i Syrien.

Det är högst ovanligt att en president i ett europeiskt land kritiserar vad ett annat europeiskt land sänder ut i sina TV-kanaler. Erdogan ska skita i vem SVT intervjuar. Det är absurt – för att inte säga infantilt – att det är Turkiet som ska bestämma över Sveriges Telelvisions nyhetsvärdering!

För att Turkiet ska acceptera Sverige som Nato-land måste det svenska stödet till ”terrorism” upphöra. Samtidigt måste Sveriges sanktioner mot militärexport till Turkiet hävas. Sverige införde ju ett vapenembargo mot Turkiet i oktober 2019 som ett svar på turkiska militära operationer i norra Syrien. Detta embargo ska bort, kräver Erdogan.

Allteftersom veckorna har gått har alltså president Erdogan förflyttat sina positioner och skärpt sina krav på Sverige för att godkänna den svenska medlemskapsansökningen i Nato. Sveriges svar har varit undvikande och fega. Visst, ska vi förhandla med Turkiet, har det sagts från svenskt håll. Vi ska lyssna på vad Erdogan har att säga.

Jens Stoltenberg var väl den som fjäskade mest för Turkiet när han häromdagen förklarade att han hade ”förståelse” för de turkiska kraven. Sååå synd är det väl ändå inte om Turkiet!

Ingen verkar ha funderat över  v a r f ö r  det är just Erdogan som sätter käppar i hjulet för Sveriges och Finlands möjligheter att gå med i Nato. Alla tycks ha köpt Erdogans argument om det svenska ”terroriststödet”, vapenembargot etc. Men det finns kanske en helt annan förklaring till att Turkiet agerar bromskloss för Sverige/Finland.

Erdogan är ju bäste kompis med Vladimir Putin. Erdogan vet att Sveriges och Finlands ev. Nato-inträde har retat gallfeber på Putin och Putin har säkert också anförtrott Erdogan detta. Jag har en egen misstanke. Jag tror att Erdogans frenetiska försök att stoppa Sveriges och Finlands inträde i Nato sker på uppdrag av Vladimir Putin. Erdogan agerar helt enkelt springpojke åt Putin.¨

Självklart är det ingen av dessa båda som skulle tala högt om att det är Rysslands ärenden som Erdogan går och att det är de ryska intressena som styr den turkiske presidentens rabiata motstånd mot Sverige och Finland.

Men jag tror att det är så. Visserligen ogillar Erdogan att Sverige har tagit kurder under sina vingars hägn men jag misstänker att detta bara är en förevändning och att sanningen i själva verket handlar om något helt annat, nämligen om den eurasiska pakten mellan Ryssland och Turkiet, en pakt som naturligtvis inte existerar formellt men som i högsta grad existerar reellt och som syftar till att öka ”tryggheten” för Ryssland och minska ”hotet” från Nato.

Turkiet tog ju i början av ockupationskriget i Ukraina på sig den något märkliga rollen som medlare i kriget. Detta ledde naturligtvis inte till någonting men det visade hur stark den politiska vänskapen mellan Turkiet och Ryssland är och har varit.

Så ta er en funderare på detta. Det är viktigt att prata om ”vad som sker i det som synes ske” och inte bara hur det ser ut på ytan. Erdogans agerande är bara dimridåer för att dölja de verkliga avsikterna: Att stödja Vladimir Putin i hans motstånd mot att Sverige och Finland blir medlemmar av Nato.