OBS: Bilarna på bilderna i det här blogginlägget har inget med innehållet i bloggen att göra. De är genrebilder.
I torsdags, allså för två dagar sen, utsattes en av våra grannfamiljer för inbrott. Någon gång mellan 09.30 och 13.30 – alltså mitt på dagen och i fullt dagsljus – ägde inbrottet rum. Tjuvarna fick med sig allt av värde som fanns i huset i form av datorer, mobiltelefoner och smycken. Familjens TV-apparater lämnade tjuvarna emellertid kvar. TV-apparater är ju inte åtråvärda längre. De är helt enkelt för skrymmande. Dessutom är de inte värda någonting längre.
Kvinnans smycken hade varit förvarade i hemmet i askar och etuier. Dessa askar var tömda på allt innehåll.
Ingen av familjens medlemmar var hemma. Kvinnan hade lämnat villan vid halv tio-tiden på förmiddagen för att åka till sitt arbete. När hon kom hem igen vid halv tvåtiden var huset tömt på allt stöldbegärligt gods.
Tjuvarna hade tagit sig in i villan genom att krossa ett köksfönster på baksidan av huset.
Tjuvarna hade med 90 procents säkerhet kommit i en vit skåpbil som de parkerat ett hundratal meter från den villa där inbrottet skulle göras. Tjuvarna hade blivit avsläppta där och enligt polisen tagit sig till villan utrustade med ryggsäckar, där stöldgodset kunde förvaras utan att väcka uppseende.
Det intressanta är att Bosse och jag själv såg den vita skåpbilen när vi åkte till vårdcentralen i torsdags förmiddag. När Bosse på eftermiddagen fick veta av kvinnan i familjen att hon haft inbrott förstod vi varför den vita skåpbilen hade stått parkerad just där – 200 meter från familjens villa. I bilen satt en person som uppenbarligen väntade på att tjuvarna skulle komma tillbaka med stöldgodset. Tjuvar aktar sig nämligen väldigt noga för att köra ända fram till de fastigheter där inbrotten är planerade, detta för att undvika misstankar.
Familjen var naturligtvis förtvivlad, inte minst därför att alla datorer var stulna. Kvinnan hade hela sitt jobb förvarat i en av datorerna. Polisen hade varit på plats redan efter en halvtimma.
Men det var bara några månader sen en av våra andra grannfamiljer drabbades av inbrott. Detta skedde i månadsskiftet november/december 2017 i grannfamiljens villa. Tjuvarna hade tagit sig in via ett källarfönster som de först hade slagit sönder. De tog sig därefter upp till bostaden en trappa upp. Där stal de datorer, surfplattor, mobiltelefoner, en satellitmottagare för radiosignaler m m.
Även i samband med detta inbrott hade en vit skåpbil setts i närheten av villan. Samma skåpbil hade setts igen på samma plats två dagar senare.
Min man har antecknat bilnumret på en av de skåpbilar som figurerat i vårt område. Den bilen visade sig vara en leasingbil hyrd i Gustavsberg på Värmdö några mil härifrån. Vi vet också vem som hyrde bilen. Det var en 36-årig kvinnlig företagare, också hon bosatt i Gustavsberg.
Jag vill nu varna alla som kan riskera att utsättas för inbrott av det här slaget. Var noga med att kolla vilka bilar som kör omkring i områdena där ni bor. Var extra observanta om ni ser vita skåpbilar utan sidorutor och bakrutor. Filma gärna dessa bilar med mobilkameran och anteckna registreringsnummer. Det är den här sortens skåpbilar som stöldligorna gärna använder sig av. Bilarna är ofta nya, rentvättade och prydliga, allt för att de ska väcka så lite uppmärksamhet som möjligt.
De ser ut som vilka företagsbilar som helst, inte sällan från byggfirmor, men de saknar all text på sidorna.
Nu är både Bosse och jag oroliga för att vi kommer att bli nästa mål för dessa stöldligor. Vad som talar till vår förmån är att vi bor vid en återvändsväg. Sådana brukar tjuvar inte gilla, eftersom tjuvarna gärna så snabbt som möjligt vill komma bort från brottsplatsen.
Till sist vill jag påpeka att det har förekommit en del skrönor på sociala medier om vita skåpbilar, bl a en skröna från Västsverige, som gjort gällande att en man i en vit skåpbil kidnappat små barn. Dessa rykten visade sig vid närmare efterforskningar vara falskt.
Det betyder inte att alla uppgifter om vita skåpbilar är falska. Våra egna erfarenheter från Tungelsta visar på motsatsen.