Det finns ett uttryck som heter att ”ett folk får de politiker det förtjänar”. Det är sällan man hör någon citera detta uttryck idag. Det är synd för uttrycket är sant.

Efter bara en vecka på presidentposten har det amerikanska folkets sympatier för Donald Trump sjunkit till 36 procent! På bara en vecka, alltså! Det är katastrofsiffror för en nyinstallerad president. Hur kan detta vara möjligt? Jo, Trump har börjat infria de löften han gick till val på, t ex att bygga muren mot Mexiko, att stoppa muslimska invandrare och flyktingar, att riva upp sjukvårdsreformen Obamacare, att riva upp för USA viktiga handelsavtal, t ex Nafta-avtalet med Kanada och Mexiko som ingicks redan 1994, att belägga import från Mexiko med höga tullar med mera med mera (Nafta = North American Free Trade Agreement).

Nu har han genom ett antal så kallade presidentorder rivstartat genomförandet av sina s k reformer. Och de amerikanska folket rasar. Det är inte konstigt om Trumps motståndare kritiserar och demonstrerar mot honom. Men när han redan tycks ha tappat förtroendet hos dem som faktiskt röstade fram honom är ett tecken bättre än något på att väljarna inte är att lita på.

De amerikanska väljarna (läs: de väljare som röstade fram Trump) har sig själva att skylla. Många Trumpanhängare viftade under presidentvalskampanjen bort hans horribla och omoraliska (ibland direkt olagliga) vallöften som munväder. Han menade inte vad han sa, hävdade de. Så illa blir det inte. Han vill bara skrämmas. När han väl blir installerad som president så kommer han att uppträda som vilken normal president som helst. Hans vallöften är till för att brytas,

Men ack vad de bedrog sig som trodde detta. Under Trumps första vecka har han fullkomligt vräkt ut order som syftat till att infria vallöftena. Många av hans presidentorder kommer naturligtvis inte att kunna genomföras så där utan vidare. De måste manglas genom kongressen och granskas av jurister. Visserligen verkar Trump just nu ha sina republikanska kongressledamöter med sig. Men om detta stöd kommer att vara för evigt är det ingen som vet.

Donald Trump har gjort precis rätt – om man bara läser i den politiska handboken. Alla kontroversiella och obekväma förslag och beslut driver han igenom det första han gör – precis som regeringen Reinfeldt gjorde efter valsegern 2006 när riksdagen fullkomligt sönderbombades med obekväma  s k reformer. Trump väljer att reta upp världen redan under första veckan –  för att senare möjligen lugna ner sig.

Det jag skriver nu är ingen ursäkt till Trump. Hans politik, hans totala brist på politisk fingertoppskänslighet, hans förakt för människor, särskilt de svagaste, och hans fundamentala omdömeslöshet gör honom till en av världens allra farligaste politiska ledare, kanske till och med farligare än Vladimir Putin.

Donald Trump är en katastrof, inte bara för USA utan för hela världen. Hans förakt för ingångna avtal, hans diplomatiska klumpedunspiruetter och hans totala brist på självinsikt och ödmjukhet gör honom livsfarlig. Att lägga ansvaret för världens största demokrati i händerna på en person av Donald Trumps kaliber kan bara leda till en sak: katastrof.

Det värsta är att han inte heller verkar vilja lyssna på några rådgivare. Eller ska jag kanske säga så här: han har tillsatt rådgivare som verkar vara minst lika galna som han själv. Då behöver han inte lyssna. Donald Trump som en businessmagnat och en mångmiljardär har aldrig brytt sig om vad kritiker säger. Det är han själv som vet bäst. Att sätta en sådan man på presidenttronen i USA är halsbrytande och ödesdigert.

Trots att han är affärsman tycks han heller inte ha det minsta hum om hur affärer och ekonomi fungerar. När han t ex vill straffbelägga mexikansk import till USA med 20-procentiga strafftullar i tron att han därmed kan ta hem industrijobb från Mexiko till USA, jobb som för längesen har exporterats till Mexiko, så blir jag mållös. Han har inte förstått de ekonomiska sambanden.

USA:s och Mexikos industrier är intimt sammanvävda med varandra genom en arbetsfördelning som i första hand ska gynna amerikanska konsumenter. Amerikanska bilfabriker har t ex en stor del av sina underleverantörer verksamma i Mexiko. De producerar reservdelar och komponenter till den amerikanska bilindustrin. Eftersom Mexikos industriarbetarlöner är betydligt lägre än de amerikanska bilarbetarnas, så blir den bil amerikanen köper av t ex Chrysler betydligt billigare än om hela bilen hade tillverkats (eller blivit sammansatt) i Detroit och inte i Mexiko.

USA har med andra ord levt gott på låga löner i Mexiko. Det har gjort de amerikanska produkterna billigare att sälja på hemmamarknaden. Om Trump nu tänker ta tillbaka den mexikanska produktionen till USA, så händer plötsligt det som Trump inte hade tänkt sig: De amerikanska bilarna blir ännu dyrare för amerikanerna att köpa.

Nej, bara tanken på strafftullar mot en av USA:s viktigaste handelspartners är ren galenskap, en ren självmordstaktik.

För att sen inte tala om Trumps direkt antihumanitära och antihumanistiska egenskaper. Han eggar antiabortrörelsen. Han utestänger människor från att komma till USA. Han inför en total övervakning och kontroll av alla som funderat på att resa dit. Han gör USA till en kontrollstat och en polisstat. Han bygger upp en isolationism i USA som är livsfarlig. Alla stater som isolerar sig, som t ex Nordkorea, blir livsfarliga för sin omgivning om de har tillräckligt mycket kapital att hota omgivningen med.

Det var alltså denne Donald Trump som en massiv andel av det amerikanska folket röstade fram. De ville inte ta hans vallöften på allvar. Nu ser de att han faktiskt menade allvar. Och nu ångrar sig uppenbarligen många för att ha lagt sin röst på en republikansk elektor.

Ett land får de politiker det förtjänar. Så är det idag med USA. Tyvärr finns det oerhört många amerikaner som är helt oskyldiga till att Trump idag sitter där han sitter. Men nu är det dessvärre för sent.

En amerikansk president kan inte avsättas om han inte begår brott, alltså kriminella handlingar i strikt juridisk mening. En president som är livsfarlig för sitt folk och för sin omvärld kan däremot inte avsättas på annat sätt än i ett val. Tyvärr kommer det amerikanska folket att tvingas leva med Trump, åtminstone i fyra år till.

Vad andra ledare i omvärlden kan göra är att på alla sätt isolera Trump. Tyvärr gjorde Storbritanniens premiärminister precis tvärtom i förra veckan när hon besökte Washington och bedyrade USA:s och Storbritanniens stora värdegemenskap. Måtte Angela Merkel och andra europeiska politiker inte följa i Theresa Mays spår.