Igår kväll skrev jag här på min blogg att det kanske bara handlade om timmar innan Anna Kinberg Batra skulle meddela sin avgång. Jag fick rätt. Det handlade bara om timmar. Vid 22-tiden igår kväll, torsdag, fattade hon det, som jag ser det, nödvändiga beslutet att ställa sin plats som moderaternas partiledare till förfogande.

Hon gjorde det enda möjliga. I den situation som uppstod med elva av 22 länsförbund som förklarade henne icke önskvärd som partiledare hade Kinberg Batra inget val. Att streta emot och hoppas att krisen skulle blåsa över var inte möjligt längre. Snöbollen hade nu rullat så länge i kramsnö att den blivit ett jättehinder för hennes fortsatta partiledarskap.

Jag tittade på hela presskonferensen med Anna Kinberg Batra nu på morgonen på TV och jag blev djupt imponerad av henne. Med högburet huvud, rak i ryggen och helt utan sentimentalitet förklarade hon inför den välbesökta presskonferensen att hon inte längre såg några möjligheter att stanna kvar som partiledare. Hon var oerhört klar, lugn och visade upp ett grundmurat självförtroende. Inget av vad hon sa kunde missförstås. Hon förklarade att hennes parti hamnat i som hon uttryckte det ”ett självskadebeteende”, en ganska träffsäker beskrivning.

Många hade säkert trott att Batra skulle komma till presskonferensen med tårar i ögonen och sänkt huvud. Det gjorde hon inte. Det var en stolt kvinna som gjorde sin sorti från partiledarposten. Detta framträdande ska hon hållas räkning för. Hon förtjänar att få fortsätta som politiker – även om hon inte fortsätter som partiledare.

Jag är övertygad om att Anna Kinberg Batra kände en oerhört befrielse över att till slut ha kunnat fatta det avgörande beslutet. Hennes situation blev ohållbar och hon drog de rätta slutsatserna. En sten föll säkert från hennes hjärta i samma ögonblick som hon bestämde sig.

Under inte minst det senaste halvåret har nästan all diskussion om moderaterna handlat om Anna Kinberg Batras partiledarskap. Borde hon avgå? Kunde hon sitta kvar? Svaret vet vi nu. Kritiken började trevande, ökade i styrka och blev till slut en lavin som sopade bort alla hennes chanser att fortsätta.

Nu kommer valberedningens ordförande att formellt kalla in en extrastämma, som sannolikt kommer att hållas i mitten av oktober samtidigt som partiet håller s k arbetsstämma. Innan dess måste valberedningen vaska fram ett antal tänkbara partiledarkandidater som är villiga att ta över ett svårt sargat och skadeskjutet parti.

Hetskampanjen mot Anna Kinberg Batra har ju inte bara handlat om hennes person och partiledarskap. Den har i lika hög i praktiken handlat om moderaternas ställning i svensk politik idag och inte minst vilken politik som moderaterna skulle gå till val på. Istället för att diskutera hur moderaterna vill förändra Sverige har allt handlat om att Anna Kinberg Batra borde avgå som partiledare. Det var kontraproduktivt men med facit i hand var hennes avgång nödvändig.

Själv underströk hon i och för sig på presskonferensen att det är hon som partiledare som har haft huvudansvaret för partiet. Hon ömkade inte sig själv eller smet undan ansvaret genom att tala om att även andra borde ha delat detta med henne. Hennes sorti var grandios.

Nu har partiet bara sju veckor på sig att hitta en efterträdare till Batra. Jag har redan i min blogg presenterat de mest aktuella kandidaterna, nämligen partiets ekonomisk-politiske talesman Ulf Kristersson …

… moderaternas arbetsmarknadspolitiska taleskvinna Elisabeth Svantesson …

… som joker i leken finns också förre försvarsministern Mikael Odenberg, även om han just nu inte känns som en förstahandsfavorit.

Andra som har nämnts är förre moderate partiledaren Carl Bildt. Jag har svårt att tro att Bildt vill köra ett varv till som moderatordförande. Han känner sig säkert smickrad av att hans namn finns med bland alternativen men han tycker nog att han har gjort tillräckligt i svensk politik.

Sedan finns det inte så många fler kandidater som är seriösa och samtidigt politiskt erfarna. Vad extrastämman i oktober emellertid måste göra är att satsa på ett kassaskåpssäkert kort. Det går inte att välja en ny partiledare som efter några månader tvingas löpa gatlopp i medierna på grund av intern  kritik.

Fortsättning följer.