Är miljöpartiet på väg att lämna regeringen? Den frågan ställer jag mig efter att ikväll i Aktuellt ha hört MP:s språkrör tillika utbildningsminister Gustav Fridolin lansera en helt annan flyktingpolitik än den som socialdemokraterna vill- eller tvingas – föra.

Enligt Fridolin måste Sverige även under det här året vara berett på att ta emot lika många flyktingar som under 2015, alltså över 160 000. Fridolin hänvisade till Sveriges skyldighet att hjälpa flyktingar som tvingas lämna sina krigshärjade hemländer för att söka sig en trygg hemvist t ex i Sverige. Han beaktade inte på något sätt att landets problem med flyktingmottagandet redan har nått vägs ände.

Fridolins utspel är inte bara förbryllande. Det visar också att miljöpartiet är på väg att överge regeringens politik i flyktingfrågan. I ett läge där Sverige och svenska myndigheter lindrigt uttryckt arbetar ihjäl sig för att ta hand om alla de flyktingar som kom hit under förra året så vill miljöpartiet att Sverige inte ska ta någon s k paus i flyktingmottagandet utan fortsätta att hålla gränserna vidöppna för de flyktingar som vill komma hit.

Visserligen vet alla att miljöpartiet hela tiden har varit emot den 180-gradiga omsvängning i flyktingpolitiken som regeringen (bestående av S och MP) tvingades till i höstas när man insåg att landet inte skulle mäkta med att ge hundratusentals flyktingar ett värdigt mottagande.

Vem minns inte hur språkröret och miljöministern Åsa Romson grät på den presskonferens där statsminister Stefan Löfven meddelade regeringens omsvängning.

Att nu som Gustav Fridolin gör gå ut och utmana regeringens flyktingpolitik kan bara bero på en sak: Partiet har tröttnat på att sitta i regeringen och föra en flykting- och migrationspolitik som man i grunden ogillar.

Detta agerande är inte bara omdömeslöst. Det är också ansvarslöst av Gustav Fridolin att på det här sättet ifrågasätta hela regeringens flyktingpolitik genom att på egen hand lansera betydligt mer generösa regler för flyktingmottagandet. Så uppträder inte ett parti som sitter i en koalitionsregering. Antingen accepterar partiet den gemensamma politik som koalitionspartierna har kompromissat sig fram till eller också lämnar man regeringen.

Är det denna reträtt miljöpartiet nu förbereder?

Någon annan förklaring kan inte jag se till miljöpartiets uppträdande. Miljöpartiet kan ju inte sitta kvar i en regering och arbeta för en helt annan flyktingpolitik än vad det stora regeringspartiet, d v s socialdemokraterna, vill, eller tvingas, driva.

Sprickan i regeringen mellan S och MP är nu vidöppen.

Om miljöpartiet bestämmer sig för att lämna regeringssamarbetet och gå i opposition så löser partiet sina egna interna problem. Den interna kritiken mot partiets kompromisspolitik i flyktingfrågan i regeringen har blivit så hård att partiet håller på att spricka. För att rädda partiet kanske ett utträde ur regeringen är den enda vägen.

Jag tror också att det skulle vara en fördel för Stefan Löfven. Visserligen förlorar han den majoritetsställning som han och miljöpartiet har gentemot de borgerliga partierna i riksdagen men i gengäld borde han få åtminstone lite arbetsro.

Att regera som en ren minoritetsregering är inte lätt. Regeringspartiet kommer att tvingas söka stöd för sina olika förslag hos än det ena, än det andra partiet i riksdagen. Men kanske kan de politiska resultat som kommer ut av denna politiska tuvhoppning bli bättre än att sitta kvar med miljöpartiet i regeringsställning och se hur samarbetet successivt mals ner.

När statsminister Stefan Löfven häromdagen dessutom utnämnde arbetsmarknadsminister Ylva Johansson till överrock för flera miljöpartistiska statsråd så var detta också ett tecken i tiden. Miljöpartiets ministrar är så svaga och initiativlösa att en socialdemokratisk minister tvingats ta över initiativet.

Det gäller framförallt bostadspolitiken, när miljöpartiets Mehmet Kaplan är ansvarig minister, och utbildningspolitiken, där Gustav Fridolin själv har ansvaret. Den åtgärd Löfven vidtog var en överkörning av regeringskollegorna i MP utan like, en förnedring som många miljöpartister har svårt att smälta.

Det vore bäst om socialdemokraterna och miljöpartiet går skilda vägar. Det går inte att hålla ihop ett äktenskap där kontrahenterna har vitt skilda uppfattningar i de för landet just nu viktigaste frågorna.

En regeringskris är under uppsegling. Tro mig.