Först vill jag erkänna att jag tillhörde de cirka femtio procent av svenska folket som med stor skepsis tog emot nyheten i torsdags i förra veckan att Bob Dylan hade tilldelats 2016 års Nobelpris i litteratur. Sällan har väl åsikterna  om ”rätt pristagare vann” gått så isär som när Bob Dylan valdes ut till ett av världens mest prestigefulla litteraturpris.

Jag förstår dem som tycker att det finns minst en handfull författare både i USA och i andra delar av världen som borde ha förtjänat Nobelpriset minst lika bra eller bättre än Bob Dylan, hur stor musiker och poet han än är. Inte minst finns det åtskilliga kvinnliga författare som är synnerligen väl förtjänta av att få Nobelpriset.

Men icke. Jag förstår mig inte på hur Svenska Akademiens ledamöter tänkte när man valde Dylan. Kanske kände de aderton ett behov av att bli populära, att uppfattas som ”moderna”, att välja en folkidol och inte någon okänd mossig författare vars namn ingen har hört talas om.

Hur det än är med den saken är efterspelet till årets Nobelpris i litteratur en ännu större skandal än valet av pristagare. Redan i torsdags försökte Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius få tag i Bob Dylan och meddela honom hans lycka. Men Dylan var oanträffbar. Sedan har hon ringt och ringt och mejlat och mejlat – men förgäves.

Nu är det måndag kväll. Fem dagar har gått. Bob Dylan är fortfarande oanträffbar. Han har inte ens tackat för priset. Han har inte sagt om han tänker kommer till prisutdelningen och Nobelfesten. Han har inte sagt ett dugg. Nu har Sara Danius tröttnat och – i varje fall tillfälligt – avslutat sökandet efter Den Store Litteraturpristagaren.

Detta är häpnadsväckande – och skrattretande. Vem är Bob Dylan som fullkomligt struntar i att ens meddela sig med Svenska Akademien, än mindre tacka för priset. Jag har aldrig varit med om något liknande. Visserligen finns det Nobelpristagare som har vägrat att ta emot priset, t ex den franske författaren och filosofen Jean-Paul Sartre.

När Doris Lessing fick priset för några år sen blev hon sur för att hon inte fått priset tidigare.

Jean-Paul Sartre fick Nobelpriset i litteratur 1964 men vägrade först att ta emot det med hänvisning till sitt behov av frihet och oberoende. Men några år senare kom han på ”bättre” tankar och ville ha pengarna. Men då var det redan för sent.

I några fall har pristagarna förvägrats av politiska diktatorer att ta emot priset, t ex den ryske författaren Boris Pasternak. Men i övrigt har litteraturpristagarna varit jätteglada och jättestolta över att ha blivit belönade på detta sätt.

Dock tydligen inte Bob Dylan. Är han en så stor diva att han ser det som förmätet att ta emot ett Nobelpris i litteratur?

Eller finns det ideologiska och politiska motiv bakom hans tystnad, t ex att pengarna från Nobelpriset kommer från den förmögenhet som Alfred Nobel skramlade ihop sedan han uppfunnit dynamiten, alltså krigsmateriel, som används för att döda människor?

Men då kunde han väl säga det. Det har han inte. Han bara tiger och gör sig oanträffbar.

Det är oförskämt och oförlåtligt – inte minst med tanke på alla dem som skulle ha kunnat få priset istället. Om Dylan inte hör av sig tycker jag att Svenska Akademien borde utse en annan litteraturpristagare, som skulle uppskatta priset mer än vad Dylan gör. Men det vet jag att akademien inte tänker göra.

Det är i alla fall mycket pinsamt för Svenska Akademien och Nobelkommittén.