Skugge beskriver Kristina Sandbergs uttryckssätt som ”hjärndött”. Är det någon som är hjärndöd så är det Linda Skugge själv.

Recensionen mötte självklart att massiva protester. Men det fanns också de som tyckte att Skugge äntligen hade lyckats förnya ”bokrecensionen” och revolutionera en genre som redan har stelnat i sina former. Recensionen beskrevs som ”lysande” och ”revolutionär.

Struntprat. Vad Linda Skugge skrev var istället ren rappakalja. Dessutom är hennes språk och uttryckssätt så dåligt att man inte förstår vad hon menar.

Att en stor del av debatten efter Skugges s k recension handlade om bokrecensioner och litteraturvetenskap är så pinsamt att man undrar om rötmånaden redan har anlänt.

Linda Skugge lät sig inte nedslås av alla negativa reaktioner. I själva verket spädde hon några dagar senare i en intervju på hatet och kritiken mot Kristina Sandbergs bok. Hon förklarade att förlaget. Norstedts, borde ha stoppat Sandbergs bok.

”Det är liksom den sämsta bok jag läst”, fortsätter Skugge. ”Det är det sämsta jag har läst i hela mitt liv. Det är bara för att hon (läs: Kristina Sandberg) är känd som hon har fått ge ut boken.”

Vilket lågvattenmärke! Man anar både avundsjuka och mindervärdeskomplex hos Linda Skugge, en medioker skribent som redan har fått alldeles för stort utrymme i medierna, en skribent som under årens lopp ägnat sig åt att såra och förlöjliga andra människor, bland dessa författaren Björn Ranelid.

Hon hävdar att hon drogs med (mer eller mindre oförskyllt?) i detta raseri. Hon hävdar att det var publiken, det vill säga framförallt unga kvinnor, som krävde raseri och hon ville ge publiken vad den ville ha:

”Man kräver en kultur, frontad av några slags totalt onyanserade ledargestalter, där det ständigt letas efter nya saker och människor att peka ut som fel, farliga och fullvärdiga förtryckare. Jag föll för den pressen, och jag lät mig dras med i en mentalitet som på intet sätt representerar den jag vill vara.”

Vad fan höll jag på med? frågar hon sig själv. ”Gud så jag skäms. Vad ville vi förändra med denna moralpanik …? Ingen visste men vi rasade och det gav klick och reaktioner.”

Cissi Wallin har alltså gjort konststycket att vända på en femöring. Vem tror henne? Jag tycker att omvändelsen helt saknar trovärdighet. Man kan inte från det ena ögonblicket till det andra gå från att ha varit en rasande feminist och manshatare till att bli en sansad kulturskribent.

Var detta en omvändelse under galgen? Var det ett krav från Expressen att Wallin skulle göra avbön? Jag har ingen aning – men det är inte osannolikt. Om Cissi Wallin i sin nya roll som krönikör på Expressen skulle fortsätta i sina gamla hjulspår så skulle Expressen snart dra på sig det ena förtalsmålet efter det andra. Det önskar man nog inte.

Det är möjligt att Cissi Wallin i fortsättningen kan bli en sansad och frisk kvinnoröst i debatten men att byta identitet över en natt tror jag inte på. Det är i alla fall något som redan här väckt stark skepsis hos många i det här landet.

Linda Skugge huserar nu också som krönikör och reporter på Expressen. När tvingas Skugge göra avbön?