Först en uppdatering av coronaläget i Sverige:

Fram till i eftermiddags hade 282 människor i Sverige avlidit av covid-19. Cirka 5 500 har bekräftats smittade. Kurvan för smittspridning och dödstal blir alltså allt brantare.

Sen till ämnet för dagens blogginlägg EU och coronaviruset

Än en gång har vi fått bevis för att EU är en kraftlös papperstiger. EU är irrelevant när det gäller alla andra frågor än ekonomiskt stöd till medlemsländerna vid finansiella kriser och beslut om olika förordningar och direktiv inom ramen för bland annat den inre marknaden.

När det däremot kommer till de mest relevanta områdena – jag tänker särskilt på hur coronapandemin hanteras och bekämpas – har det praktiskt taget inte hörts ett pip från EU. Hur kan detta vara möjligt? Varje år betalar Europas skattebetalare hundratals miljarder i medlemsavgift till unionen. Men när det verkligen krisar till, ja då syns inte EU alls.

Coronapandemin är de senaste decenniernas absolut viktigaste och mest dramatiska fråga för EU:s medborgare. Ändå är EU-medborgarnas viktigaste organisation totalt impotent, handlingsförlamad – och irrelevant.

Istället är det de enskilda EU-länderna själva som hanterar pandemikrisen – och det på de mest varierande sätt och där ytterligheterna ligger miltals ifrån varandra. I ena ändan ser vi Spanien, ett av EU:s största medlemsländer, som totalt har låst in sin befolkning, stängt ner företag och dragit in samhällsservicen (förutom sjukvården) till ett minimum.

I den andra ändan ser vi Sverige – ett av EU:s minsta och kanske mest betydelselösa medlemsländer – som fortfarande lever i övertygelsen att den personliga friheten men framförallt det personliga ansvaret måste vara överordnade principer. Själv tycker jag att den svenska linjen är den bästa – som det har sett ut hittills i alla fall. Men den övertygelsen kan snabbt förändras av verkligheten.

Hursomhelst överlåter EU alla viktiga beslut när det gäller coronan och hur pandemin ska hanteras helt och hållet till sina medlemsländer. Eller är det kanske så att medlemsländerna helt enkelt inte vill att EU ska lägga sig i hur de sköter pandemin? Men en viss samordning borde vara av godo.

Visst är det så att förhållandena i de olika EU-länderna ser väldigt olika ut. Länderna befinner sig i olika faser när det gäller smittspridningen. Italien var det land som uppenbarligen drabbades först. Sen har smittan spridits vidare till övriga Europa. Idag verkar smittspridningen leva sitt eget liv. Den verkar i princip vara okontrollerad.

Och nu kommer det konstigaste. EU har en egen smittskyddsmyndighet som ligger i Frösundavik i Solna, strax utanför Stockholm i Sverige. Myndigheten förkortas ECDC, vilket betyder European Centre for Disease Prevention and Control, på svenska Europeiska Centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar. ECDC inledde sin verksamhet 2005 och är alltså gamla i gården, om man får uttrycka sig så. 

Chef för myndigheten är Andrea Ammon, ursprungligen läkare från Tyskland. En dam som ser mycket sympatisk ut men som knappast en enda svensk känner till.

När ECDC presenterar sig själva uttrycker man sig så här:

”EDDC är en myndighet vars syfte är att stärka Europas försvar mot infektionssjukdomar. Kärnfunktionerna täcker ett brett fält av aktiviteter: övervakning, epidemisk underrättelseverksamhet, vetenskaplig rådgivning, mikrobiologi, förberedelse, folkhälsoträning, internationella relationer och hälsokommunikation. Myndigheten ger också ut en egen vetenskaplig tidskrift som heter ”Eurosurveillance”.

”ECDC har till uppgift att öka EU:s och medlemsländernas förmåga att skydda människors hälsa genom förebyggande och kontroll av infektionssjukdomar. Man har ingen direktivrätt eller dömande funktion. Arbetet bygger på samråd och råd till länderna, som ska handla på eget initiativ när utbrott av smittsamma sjukdomar hotar EU. Medlemsländerna ansvarar för ett heltäckande och konsekvent agerande.

ECDC samordnar och ger råd till medlemsstaterna, EU-institutionerna och berörda internationella organisationers verksamhet och följer upp att parterna uppfyller sina skyldigheter. Smittskyddsinformation kanaliseras via medlemsländernas egna institutioner och ECDC ger inte information direkt till allmänheten. Man utarbetar och ger underlag för beslut som EU-kommissionen sen ska fatta.”

Samarbetet mellan kommissionen, ECDC och EU:s medlemsländer kan liknas vid förhållandena i Sverige mellan Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten och landstingen. Det är medlemsländerna själva som ombesörjer själva sjukvården.

ECDC ska alltså ansvara för ett heltäckande och konsekvent agerande i de olika medlemsländerna. Har vi sett något av detta? Absolut inte. Alla länder gör som de själva vill eller som de själva tror är bäst.

Varför har EU en egen smittskyddsmyndighet när den inte gör något? Varför ska EU lägga ner pengar på att driva myndigheter som överhuvudtaget inte syns till eller hörs när den värsta pandemin sen första världskriget lamslår Europa?

Jag ställer bara frågan. Jag förstår ingenting men det kanske är något jag har missat.

Men det är tyvärr inte bara när det gäller att hantera coronaepidemin som EU är kraftlöst och beslutsoförmöget. Det gäller i princip alla kontroversiella frågor. Särskilt handlar det naturligtvis om flykting- och invandringspolitiken, där EU efter alla år av flyktingkriser ännu inte har lyckats ena sig om ett gemensamt agerande.

EU är en papperstiger – av mycket tunt papper, ska jag tillägga.