Det tog bara några få dagar tills Dan Eliasson såg sig nödsakad att säga upp sig från befattningen som generaldirektör för Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, MSB. Hans berömda resa till Kanarieöarna i strid med regeringens och folkhälsomyndighetens rekommendationer visade att Dan Eliasson a) saknar politiskt omdöme, b) inte var rätt man att leda MSB i dessa coronadominerade tider.

I samband med ett möte idag med inrikesminister Mikael Damberg lämnade Eliasson in sin begäran om entledigande från sin tjänst, en begäran som Damberg omedelbart beviljade. Om avgången var frivillig eller ej vet bara de som hade insyn i mötet mellan Damberg och Eliasson. Denne hade uppenbarligen förstått att han inte längre var önskvärd på sin post som högste chef för en av de myndigheter var uppgift är att övervaka så att svenska folket följer coronarestriktionerna och att Sverige och svenska folket skyddas i möjligaste mån.

Därmed placerades Dan Eliasson omedelbart på den berömda Elefantkyrkogården. Elefantkyrkogården kallas den avstjälpningsplats för icke längre önskvärda generaldirektörer som finns inom regeringskansliet. Det handlar alltså inte om någon ”riktig” kyrkogård, för formellt fick han redan idag ett nytt ”jobb” i regeringskansliet – med bibehållen lön. Detta nya jobb är dock bara en förskönande omskrivning av det som händer när en hög statlig chef avpolletteras från sin viktiga befattning inom svensk statlig förvaltning.

På Elefantkyrkogården hamnar de generaldirektörer som under årens lopp har gjort bort sig  men som regeringen inte kan avskeda eftersom de formellt och i lagens mening inte har begått något brott.

De anställda på MSB gav idag ifrån sig en ljudlig suck av lättnad. Nu skulle de äntligen få arbetsro. Under de gångna dagarna har det varit uppror på myndigheten. Tjänstemän har klagat över att de under nästan ett helt års tid har slitit häcken av sig sju dagar i veckan för att se till att hålla MSB:s fana högt under pandemin. Och så åker självaste generaldirektören  till Kanarieöarna för att fira jul och nyår tillsammans med sin dotter helt i strid med restriktionerna.

Eliasson försvarade resan med att den var ”nödvändig”. Få håller med honom. I regeringens och folkhälsomyndighetens riktlinjer står att man ”bör avstå från icke nödvändiga resor under pandemin”.

Självklart var inte Eliassons Kanarieresa nödvändig även om man kan förstå att han längtade efter att få träffa sin dotter. Resan visade istället prov på ett utomordentligt dåligt omdöme. Att som hög myndighetschef åka på solresa mitt under brinnande pandemi låter sig inte göra ostraffat. En sådan person saknar både sjukdomsinsikt och förmåga att se att en resa av det här slaget är det mest olämpliga man kan tänka sig i rådande situation.

Det är inte första gången Dan Eliasson är i blåsväder och utsätts för hård kritik. Som chef för Migrationsverket och Försäkringskassan blev han hårt kritiserad både internt och externt. Men det var ingenting mot de kanonader som riktades mot honom när han var rikspolischef, ett jobb som han också tvingades lämna i förtid. Kritiken bland de polisanställda var under Eliassons tre år som rikspolischef massiv. Framförallt ifrågasattes han på grund av sin bakgrund: han var inte polis från början och förstod sig inte på det polisiära arbetet.

När han lämnade jobbet som rikspolischef utsågs han omedelbart till chef för MSB. Det jobbet hann han alltså inte ens ha i tre år innan han nu tvingades säga upp sig.

Vilken lärdom kan man dra av detta? Jo, framförallt en lärdom. Regeringar av olika färg har gång på gång misslyckats med sina politiska utnämningar till generaldirektörer. Eliasson blev myndighetschef (på Migrationsverket, Försäkringskassan, Rikspolisstyrelsen och MSB) efter en ganska framgångsrik tid som statssekreterare på Justitiedepartementet. Han kom alltså direkt från politiken till Myndighetssverige men har inte lyckats särskilt väl på de höga poster han har fått förtroendet att förvalta.

Så, Stefan Löfven, nästa gång du utser en generaldirektör, tillsätt då en person med bakgrund eller gedigna kunskaper inom det gebit som ska bli hans eller hennes nya ansvarsområde. Det är redan alldeles för många generaldirektörer som har tillsatts på politiska meriter men som har misslyckats eftersom de har saknat erfarenhet av att arbeta inom en förvaltning. De har heller inte haft tillräcklig sakkunskap inom det område de har varit utsedda att verka inom.

Det borde vara slut med de politiska tillsättningarna efter erfarenheterna med Dan Eliasson. Elefantkyrkogården är redan full. Ja, överfull skulle man kunna säga.

En annan pinsam historia har vi också kunnat läsa om idag. Den handlar även den om en makthavare som inte har följt regeringens och folkhälsomyndighetens reserekommendationer men ändå haft mage att kritisera statsminister Stefan Löfven för att han julhandlade i några butiker i Stockholm strax före jul.

Det är den moderata riksdagsledamoten Cecilie Tenfjord Toftby som nu har gjort sig skyldig till ett rejält klavertramp. I en radiointervju i P4 Sjuhärad den 30 december kritiserade Toftby Stefan Löfven för att denne uträttat några julinköp i bland annat Gallerian i Stockholm.

”Som Sveriges statsminister spelar Stefan Löfven en väldigt viktig roll som ett gott exempel på hur det han själv säger bör efterlevas”, sa Tenefjord Toftby i radiointerjvjun.

Nu hör det till saken att Cecilie Tenefjord Toftby själv råkade befinna sig i Spanien på jul- och nyårssemester när hon gav intervjun för P4 Sjuhärad. När detta kom fram försvarade hon sig med att en resa till Spanien inte alls var lika riskabel från smittskyddssynpunkt som Stefan Löfvens besök i Gallerian.

Hå, hå, ja, ja! Mycket ska man höra innan öronen ramlar av.

Pinsamt! Mycket pinsamt!