Om det finns något som jag tycker är bra i den här världen så är det när äldre människors kunskaper och erfarenheter tas till vara. Den s k ålderismen, det vill säga hatet och föraktet för äldre människor, har alldeles för länge varit rådande i vår syn på människan, inte minst här i Sverige.

Även om en person har kommit till åren men fortfarande är fysiskt och mentalt frisk så är det en mänsklig rättighet att få arbeta, att få skapa, att få påverka, att få dela med sig av sina kunskaper och att få verka i samhället utan att bli behandlad som ett överflödigt kolli.

Men någonstans går också en gräns för detta. Ni förstår kanske vem jag tänker på? Just det: USA:s president Joe Biden. Han är 81 år gammal och uppträder ungefär som människor gör som har uppnått denna aktningsvärda ålder. Minnet sviker ibland. Talet blir grötigt och ibland osammanhängande. Tankeflykten är inte längre som förut. Ibland tar det stopp i hjärnan. Maskineriet går trögare och trögare – ungefär som en gammal bil som inte längre orkar komma upp i sin maxfart och där cylindrarna pajar en efter en.

Tyvärr blir det inte bättre med åren. Åldrandet är ingen sjukdom. Åldrandet är en avvecklingsfas av livet som är inlagd i våra gener. Blicken blir allt grumligare. Hörseln blir allt sämre. Tankeskärpan trubbas av liksom omdömet. De ord man söker kommer inte ut ur munnen hur mycket man än anstränger sig. Man snubblar på orden – liksom på sina egna fötter. Gången blir stelare. Tankspriddheten breder ut sig. Den bristande koncentrationsförmågan blir ett allt större handikapp.

Detta var exakt vad som hände i Atlanta, Georgia, USA, den 28 juni 2024. Det var då USA:s sittande president Joe Biden, 81, för första gången i den här presidentvalskampanjen skulle drabba samman med sin fiende och konkurrent Donald Trump, 78. Biden kandiderar ju för ännu en mandatperiod i Vita huset medan Trump slåss med näbbar och klor för att vinna valet och komma tillbaka till Vita huset efter fyra år som expresident.

Debatten blev en katastrof som kommer att gå till historien, och det var Joe Biden som orsakade katastrofen. Donald Trump gjorde definitivt inte särskilt bra ifrån sig men jämfört med Joe Biden var han outstanding. Joe Biden gjorde bort sig helt. Han gjorde precis som det demokratiska partiet och hans entourage i presidentvalskampanjen mest av allt fruktade: Han hade inte koll. Han tappade tråden, glömde bort orden, sa fel saker, saknade energi och inlevelse. Han talade stapplande och osammanhängande. Han avslutade inte meningar och han gav ett allmänt förvirrat intryck.

Han klappade igenom totalt, särskilt i början av debatten. Rått uttryckt: Han visade att han är för gammal för att bli omvald som president. Även om han inte verkar vara helt senil så är hans kognitiva funktioner starkt nedsatta. Detta har vi som har följt honom lagt märke till i flera år. Bidens medarbetare i Vita huset har därför under de gångna åren försökt hjälpa honom att dölja sin tilltagande förvirring genom att undvika att utsätta presidenten för alltför krävande situationer. Bara vid de tillfällen när Biden inte har behövt sättas på prov har han fått visa sig i offentligheten.

Men när han skulle debattera mot Donald Trump i direktsänd TV i förra veckan kläddes han av plagg för plagg tills han stod där naken. Kejsaren var naken. Kejsaren hade inga kläder. Han stod där i talarstolen och försökte och försökte alltmedan hans kampanjarbetare, hans demokratiska vänner runtom i USA, hans partiledning, hans stab i Vita huset, hans familj och släkt och inte minst alla TV-tittarna svettades, torkade tårarna, stönade förtvivlat och vred sina händer över att se sin president visa det alla redan visste, nämligen att han är en gammal man som håller på att förlora sin kognitiva förmåga, i varje fall den förmåga som krävs för att inneha världens viktigaste ämbete, presidentposten i USA.

Joe Biden är absolut inte för gammal för att arbeta med politik. Men han är för gammal för att styra världens mäktigaste land. Det är för övrigt Donald Trump också. Även han visar prov på nedsatta kognitiva funktioner. Detta yttrar sig på andra sätt än hos Biden. Donald Trump har gjort lögnen och halvsanningarna till sina ledstjärnor. Det är inte mycket bättre det.

Om Joe Biden kan beskrivas som ”gaggig”, så är Donald Trump ”galen” i ordets rätta bemärkelse. Jag vill inte kalla honom ”sinnessjuk” men han har dokumenterade mentala brister, sannolikt någon form av narcissistisk personlighetsstörning. Det dominerande karaktärsdraget hos en sådan person är en uppblåst självbild, en grandiositet och en självöverskattning utan motstycke. Personen uppfattar sig som storartad, upphöjd och framgångsrik och tål inte kritik. En person med narcissistisk personlighetsstörning saknar också inlevelseförmåga och empati.

Donald Trump uppfyller alla dessa kriterier. I förra veckans debatt hävdade han t ex att det var Joe Bidens fel att Ryssland startade krig mot Ukraina. Hade Trump varit president skulle Putin aldrig ha invaderat Ukraina eftersom Putin enligt Trump ”har stor respekt för honom”. Enligt Trump var Israels krig mot Hamas också Joe Bidens fel.

En person som uttalar sig så om sig själv är inte riktigt klok. Narcissistisk personlighetsstörning, kallas det alltså.

Och Joe Biden själv svarade med samma mynt:

Joe Biden lider sannolikt också av en viss självöverskattning när han nu än en gång kandiderar till presidentposten. Han har inte observerat att hans ålder har hunnit ifatt honom. Och nu hånas han för det – särskilt av Donald Trump. Samtidigt måste jag framhålla att Donald Trump med sina 78 år bara är tre år yngre. Men han ger intrycket av att vara mer vital än Biden. Han har mer energi samtidigt om hans omdömesförmåga är katastrofal och hans ständiga lögner motbjudande.

Trots Donald Trumps många tillkortakommanden klappar man idag händer inom det Republikanska partiet. Det Demokratiska partiet däremot har drabbats av panik – och det bara fyra månader före presidentvalet!

Joe Bidens enorma fiasko i debatten spelade förstås Donald Trump i händerna. Trump hånade Biden, föraktade honom och förnedrade honom inför hela det amerikanska folket. Trump förklarade Joe Boden som ”gravt inkompent” och liknade honom vid ”ett kraschat tåg”.

Donald Trump är en skitstövel av rang men om det här debaclet ändå slutar med att Biden blir vald till demokraternas presidentkandidat vid partiets konvent i Chicago i slutet av augusti, så kommer det att bli en lätt match för Trump att åter få träda in i Ovala rummet och förbli där i fyra år till.

Även om Trump är avskydd av en stora delar av de amerikanska väljarna och inte heller han håller måttet, så blir han sannolikt än en gång vald till president av Amerikas Förenta Stater. Detta inte därför att Trump förtjänar en sådan seger utan därför att Joe Biden är en alldeles för svag motståndare.

I en opinionsundersökning häromdagen tyckte 72 procent att Biden ”inte har den mentala kapacitet som krävs för att leda landet”. Nästan hälften av demokraterna anser att Biden inte bör ställa upp för omval. Till och med hans egna väljare dömer ut honon som president. En utbredd uppfattning idag är att Biden bör tacka för sig, stiga av tåget på resan mot den totala förnedringen och låta en yngre förmåga väljas till presidentkandidat för det Demokratiska partiet.

Joe Biden är en sympatisk person. Många älskar honom för den människa han är. Han har också en lysande politisk karriär bakom sig. Ingen skugga skulle falla på honom om han självmant valde att stiga åt sidan med hänvisning till sin hälsa. Att avgå på eget initiativ är det enda möjliga eftersom hans parti inte kan sparka honom eller kuppa bort honom med tanke på hans framgångar i primärvalet. Samtidigt vill en lång rad demokrater att Biden själv ska förstå hur olämplig han har blivit för att styra världens mäktigaste demokrati.

Det verkar Biden inte ha förstått. Efter den beramade debatten i Atlanta sa han till och med att han tyckte att han hade klarat sig bra mot Trump. Visserligen erkände han att han hade vissa startsvårigheter men det skyllde han på att han var förkyld. Han förklarade också dagen efter debatten att han minsann inte tänkte hoppa av som presidentkandidat. Han beskrev sig själv på ett tragiskt och rörande sätt när han sa så här:

”Jag vet att jag inte är en ung man. Jag är inte lika lätt i steget. Jag talar inte lika snyggt som jag brukade. Jag debatterar inte lika bra som förr. Men jag vet hur man talar sanning och jag kan skilja mellan rätt och fel. Jag vet hur man sköter det här jobbet. Och som miljontals amerikaner vet: när man faller, reser man sig.”

 

Dessa utsagor vittnar visserligen om en viss sjukdomsinsikt men Biden drar inte de rätta slutsatserna av detta. Han tror att han klarar av en mandatperiod till i Vita huset. Det kommer han inte att göra. Skulle partiet till sist välja att utse honom till presidentkandidat vid konventet och skulle Biden mot all förmodan vinna över Trump och därmed sitta kvar på presidentposten, så är det ställt utom allt tvivel att Biden ändå kommer att lämna jobbet i förtid.

Den närmast tragikomiska situation som har drabbat USA med bara månader kvar till presidentvalet är det Demokratiska partiets eget fel. Många har registrerat Joe Bidens sviktande förmåga men inte velat eller vågat agera. Istället hoppades partiet på det bästa. Demokraterna har haft fyra år på sig att ”skola in” en yngre politiker som skulle kunna ta över efter Biden. Det har man inte gjort – på samma sätt som Biden heller inte har insett att han har gjort sitt som president.

Demokraterna får därför tvätta sin byk själva och göra vad de kan för att undvika ett ”politiskt blodbad” i presidentvalet. Problemet är att det inte finns någon kandidat som kan ta över. De som skulle kunna, som t ex vicepresidenten Kamala Harris, är ute ur bilden. Hon har varit en svag, för att inte säga osynlig, vicepresident åt Joe Biden. Hon har inte bara sin inkompetens emot sig. Hon är dessutom både kvinna och svart och det vill inte det amerikanska folket ha.

Det finns några skickliga guvernörer i olika delstater i USA, t ex Kaliforniens guvernör Gavin Newson, 56, guvernören i Illinois, J B Pritzker, 59, och guvernören i Michigan Gretchen Whitmer, 52, för att ta några exempel. Dessa tre är utmärkta politiker och torde ha en lysande framtid. Men idag är de helt okända för de amerikanska folket. Att skicka fram en presidentkandidat som ingen vet vem han eller hon är skulle till och med vara ett sämre alternativ än Joe Biden. Demokraterna skulle ändå ha valförlusten ”som i en liten ask”, om man får uttrycka sig så.

Demokraterna har ju riggat upp hela presidentvalskampanjen runt Joe Biden. Att på några få månader bygga upp samma sak runt en helt okänd kandidat är dömt att misslyckas.

Tiden rinner ut för demokraterna. Biden har fortfarande inga tankar på att hoppa av tåget. Flera av de tänkbara efterträdarna har också låtit förstå att de inte tänker sticka kniven i ryggen på Joe Biden. Han är trots allt populär i sitt eget parti. Dessutom sa Bidens hustru, rikets första dam, Jill Biden, så sent som igår att ”de skulle fortsätta att kämpa”.

Skulle jag få gissa så tror jag att Joe Biden kommer att stanna kvar. Han kommer att väljas till Demokraternas presidentkandidat vid det förestående konventet och han kommer att fram till valdagen göra vad han förmår för att övertyga det amerikanska folket att han fortfarande är tillräckligt kompetent för att styra landet i ytterligare fyra år.

I varje fall mer kompetent än Donald Trump. Och för det krävs inte särskilt mycket.