När statsminister Stefan Löfven höll sitt tal till nationen i SVT igår kväll manade han alla att ta sitt ansvar och visa solidaritet. Så här sa han bland annat:
”Enda sättet att klara av detta är att vi möter krisen som ett samhälle där alla tar ansvar för sig själv, för varandra och för vårt land. Men du ska också veta att vi som samhälle möter denna kris med hela vår samlade styrka. Nu har vi alla ett stort eget ansvar …
… Det kommer några få avgörande stunder i livet då du måste göra uppoffringar,
inte bara för din egen skull utan också för att ta ansvar för din omgivning,
för dina medmänniskor och för vårt land. Den stunden är nu. Den dagen är här. Och den uppgiften gäller alla.
Var och en av oss har ett ansvar att förhindra smittspridning, att skydda äldre och andra riskgrupper. Jag är säker på att alla i Sverige kommer ta just sitt ansvar och göra ditt yttersta för att säkra andras hälsa, hjälpa varandra och därför kunna se tillbaka på den här krisen och vara stolt över just din roll, dina insatser för dina medmänniskor, för vårt samhälle och för Sverige.”
Stefan Löfvens tal var starkt. Det var statsmannalikt. Men det var också ett tal där han krävde stora personliga insatser av oss medborgare. Han lade ett tungt ansvar på oss alla när det gällde att bidra till att förhindra smittspridning och död. Det var bra.
Löfven varnade också för att nya frihetsinskränkande åtgärder kan komma och att svenska folket skulle vara beredda på det. I skrivande stund – måndag eftermiddag/kväll – har vi fått veta att de nationella proven i grundskolan och gymnasiet ställs in i vår. Det känns förstås inte som någon större uppoffring. Men vilken dag som helst kan regeringen komma med ett nytt förbud, t ex när det gäller hur många människor som samtidigt får vistas på en och samma plats.
Hittills har 2 046 människor i Sverige insjuknat i coronavirus. Antalet dödsfall just nu är 25. Ökningen fortsätter alltså, dock i avtagande takt enligt statsepidemiolog Anders Tegnell. Han berättade vid dagens presskonferens att de flesta sjuka är relativt unga personer medan den äldre gruppen, alltså 70-plussarna, hittills har kommit relativt lindrigt undan.
Situationen är dock fortfarande akut. Man hade därför hoppats att fler människor i Sverige skulle inse hur allvarligt läget är. Men det verkar inte så.
I morse läste jag en minst sagt chockerande artikel i Expressen. Den handlade om en barnfamilj från Halmstad som åkt på skidsemester till Sälen och som inte tycktes ha förstått någonting av vad som har hänt de senaste veckorna.
Familjen , bestående av pappa, mamma och tre barn njöt för fullt av den gnistrande snön, den värmande solen och de perfekta skidbackarna i Sälen. När mamman fick frågan om familjen hade funderat på att ställa in resan till Sälen på grund av covid-19-viruset så svarade hon så här:
”Att ställa in har vi inte tänkt på alls utan vi tänker väl att de gamla får isolera sig, så kan vi åka.”
Svaret är häpnadsväckande. Hur korkad får man vara? Däremot var familjen orolig för att liftarna i Sälen skulle stängas men hoppades att man skulle hålla öppet veckan ut.
Den här familjen hade uppenbarligen inte förstått någonting. Något mera egoistiskt, omdömeslöst och ansvarslöst har jag sällan hört. Den solidaritet och det ansvarstagande som Stefan Löfven efterlyste i sitt TV-tal igår kväll, det fanns inte hos den här familjen. Dessvärre tror jag att den här attityden är ganska vanlig, särskilt hos yngre personer. Det är också den här gruppen som är mest utsatt för smitta, nämligen de som reser, förflyttar sig och är aktiva och som därför inte tar ansvar i det läge som råder nu.
Det är också sorgligt att se och läsa om det hat som har spridits på sociala medier i Sverige under de här veckorna. Jag skrev häromdagen på min blogg om generationskriget. Men det pågår inte bara ett krig mellan generationerna. Det verkar också pågå ett krig som tar sin livsluft ur politiska motsättningar. Studier har visat att det är personer på den yttersta högerkanten som är mest oförsonliga, mest rasistiska, mest kritiska till samhällets åtgärder och till personer som ”sticker ut”. Det är högerextremisterna som vill destabilisera det politiska systemet och undergräva förtroendet för regeringen och myndigheterna.
Under de senaste veckorna har jag skrivit många inlägg på min blogg om coronakrisen. Jag har öppet berättat hur jag åkte till Spanien och hur jag tvingades fly därifrån hals över huvud på grund av smittan och risken för stängda gränser. Jag har också haft synpunkter både på de spanska och de svenska krisinsatserna.
Detta har jag kölhalats för på Facebook. Jag har idiotförklarats varje dag. Jag har enligt vissa Facebookanvändare ingen rätt att ha några åsikter i frågan om coronaspridningen. Istället borde jag antingen ha stannat i Spanien eller också åkt tillbaka dit. Jag har inte i Sverige att göra. Från och med igår slutade jag läsa kommentarerna på min Facebooksida. Man orkar inte med hur mycket skit som helst men fick ikväll följande meddelande från Facebook:
|
||||
Elisabet Höglund Elisabeth du måste vara den dummaste som finns i detta land .sluta lägg ner ditt skit på feisbook. |
Inte trevligt skrivet precis, och inte heller särskilt språkligt korrekt.
En person som också har utsatts för vedervärdigheter på sociala medier är f d tidningskvinnan Amelia Adamo. Hon undslapp sig i förra veckan ett kanske mindre genomtänkt uttalande när hon förklarade att hon kände sig som 53 och och inte som 73. Hon ville förbli aktiv även om det pågick smittspridning.
Detta har hon fått äta upp. Hon berättar idag i Expressen om hur hon mobbats på sociala medier. ”Jag har aldrig fått så mycket hat och jag har fått höra att jag inte är en riktig svensk”, berättar hon för tidningen och fortsätter:
”Jag har fått höra att jag utsätter andra människor för fara, att jag är osolidarisk och att jag inte är en riktig svensk. Det är inte roligt att läsa att folk tycker att jag inte är en riktig svensk. Någon skrev att hon hade ett barn som var allvarligt sjukt och att jag utsatte det barnet för livsfara. Jag har fått läsa: ”Vem tror du att du är?” och ”vad är du för en mallig 40-talist?” Nej, jag var inte beredd på det här”, medger Amelia i intervjun i Expressen.
Till sist vill jag tacka alla de människor, framförallt inom sjukvården och smittskyddsverksamheten, som arbetar dag och natt och uppoffrar sig för dem som har blivit smittade. Särskilt gripande var det att i Gomorron Sverige i morse höra hur en sjuksköterska vid ett Stockholmssjukhus berätta att hon hade arbetat i 26 timmar i sträck! Kvinnan intervjuades via Skype och var till slut så trött att intervjun måste avslutas.
Denna sjuksköterska var min hjälte idag.