Om Stefan Löfven har varit ledsen och oroad under hösten, så blev han desto gladare idag, när talman Andreas Norlén i princip beordrade honom att ställa upp som statsministerkandidat i en riksdagsomröstning nästa vecka.

Omröstningen ska äga rum i början av december men kan också skjutas upp några dagar om Stefan Löfven anser att han behöver mer tid för att hitta en konstellation av partier som skulle ge honom och hans förslag en majoritet i riksdagen.

Jag förutskickade själv här på min blogg i onsdags att talmannens nästa drag i regeringsdramat skulle bli att begära en omröstning i riksdagen om Stefan Löfven som regeringsbildare. Alternativet med Löfvén var det enda realistiska som återstod sen både Ulf Kristersson och Annie Lööf hade misslyckats med sina sonderingar.

När Stefan Löfven idag höll presskonferens i riksdagen var han märkbart upprymd, något som inte var särskilt överraskande. Han har under hela hösten legat lågt i debatten om vem som ska leda nästa regering. Istället har han med viss skadeglad förtjusning åsett hur de andra partiledarna gjort bort sig i parti och minut. Stefan Löfven har i lugn och ro bidat sin tid eftersom han sannolikt har vetat att turen en dag skulle komma även till honom.

Det har den gjort nu. Inför den kommande statsministeromröstningen i riksdagen kommer Löfven att sondera det stöd en socialdemokratisk regering skulle kunna få i riksdagen. Själv tror jag att det blir Stefan Löfven som blir Sveriges näste statsminister, även om osvuret alltid är bäst. Men det mesta talar idag för honom.

Hur den partikonstellation ska se ut som kan återföra Stefan Löfven till makten kan vara svårt att spekulera om. Vad Löfven måste se till är att i samband med statsministeromröstningen inte få en majoritet av riksdagens ledamöter emot sig.

Att han får stöd av vänsterpartiet är redan klart. Sannolikt skulle inte heller miljöpartiet rösta emot Löfven som statsminister. Men Stefan Löfven måste ha ett men helst två borgerliga partier med sig för att få majoritet – eller slippa att få en majoritet emot sig.

Vi vet redan att Jan Björklund är mycket angelägen om att få en plats i Stefan Löfvens regering med flera statsrådsposter. Men ett stöd från liberalerna i riksdagen räcker inte för politisk majoritet för en regering ledd av Stefan Löfven. I själva verket behöver socialdemokraterna även aktivt eller passivt stöd av centern och Annie Lööf för att kunna bilda regering i Sverige.

Hur Annie Lööf ställer sig till detta är idag högst oklart. Hon har tidigare sagt att hon vägrar att sätta sig i en regering med Stefan Löfven som statsminister. Nu behöver Annie Lööf i och för sig inte sätta sig i Stefan Löfvens regering. Det räcker att hon och centern lägger ner sina röster i riksdagen i samband med statsministeromröstningen.

Det finns också ett visst fog för att tro att den borgerliga alliansen nu plötsligt kan få ett incitament att ena sig igen, när de ser hur Stefan Löfven träder fram som en sannolik statsminister igen. Kanske kan det leda till en förnyad kärlek mellan de fyra allianspartierna som under hela hösten har gjort allt de kunnat för att bekämpa varandra.

Men till syvende och sidst har allianspartierna ingen majoritet i riksdagen att falla tillbaka på – försåvitt de inte väljer att söka stöd från Sverigedemokraterna. Och det är politiskt helt uteslutet.

Det är några spännande veckor vi har framför oss. Kanske kan den regeringskris som har lamslagit Sverige ända sen valet den 9 september äntligen få sin lösning.

Och det blir sannerligen en lustig paradox att det kan bli den statsminister som riksdagen röstade bort i oktober som likt fågel Fenix kommer att resa sig ur elden igen, nämligen Stefan Löfven.