Igår kom det, Donald Trumps väntade besked att USA erkänner Jerusalem som Israels huvudstad och planerar att flytta den amerikanska ambassaden från nuvarande Tel Aviv till Jerusalem.

Även om beskedet var väntat – flytten av ambassaden till Jerusalem var ju ett av Donald Trumps vallöften – så blev reaktionerna världen över ändå kraftiga. Stora delar av det s k världssamfundet fördömde Donald Trumps beslut och Sveriges utrikesminister Margot Wallström beskrev det som ”katastrofalt”.

Frankrikes president Emmanuel Macron var den förste att fördöma beslutet redan igår kväll. Samtidigt finns det länder som nu vädrar morgonluft och som också villa flytta sina ambassader till Jerusalem. Tjeckien hoppade t ex direkt på tåget och erkände idag Jerusalem som Israels huvudstad. Dock vill man vänta med att flytta sin ambassad dit. Tjeckien vill ”samordna” flytten med andra länder.

Var ett land har sin ambassad kan för folk i allmänhet tyckas vara bagatellartat. Det viktiga är väl att det finns en representation. I vilken stad ambassaden ligger spelar väl ingen roll. Jo, i Israels fall gör det det. När staten Israel bildades 1948 efter den delningsplan för Palestina som FN la fast 1947 så slog det internationella samfundet fast att Jerusalem inte skulle betraktas som Israels huvudstad.

Jerusalem var ju – och är fortfarande –  huvudstad både för palestinierna och israelerna. Då kunde omvärlden inte ensidigt erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Först när en tvåstatslösning mellan Palestina och Israel kom till stånd skulle Jerusalem kunna erkännas som huvudstad både för israelerna och för palestinierna. Denna princip gäller fortfarande, i varje fall i de flesta länder utanför Israel.

Israel själv utropade Jerusalem till landets huvudstad 1950. I Jerusalem ligger därför de flesta av landets politiska institutioner medan Tel Aviv (en fantastisk stad för övrigt) bara fungerar som någon slags politisk satellit.

Som alla vet har den s k tvåstatslösningen inte kommit till stånd. Vi är inte närmare en tvåstatslösning idag än för femtio år sen. Kanske är vi rentav längre ifrån idag. Påpekas ska också att Israel under sexdagarskriget 1967 annekterade östra Jerusalem (som var och är palestiniernas del av Jerusalem) samtidigt som Israel ockuperade Västbanken. Under senare år har antalet israeliska bosättare i östra Jerusalem ökat stadigt, medan palestinierna trängts tillbaka alltmer.

I detta mycket känsliga läge väljer alltså presidenten för världens största supermakt, Donald Trump, att ensidigt erkänna Jerusalem som Israels huvudstad och flytta den amerikanska ambassaden dit. Detta oroar starkt de som hoppas på fred i Mellanöstern och en tvåstatslösning för Israel och Palestina med en gemensam huvudstad för båda.

Donald Trump och USA ger nu istället Jerusalem en helt annan status framöver än staden har idag. Maktbalansen förskjuts snabbt till förmån för israelerna medan palestiniernas ställning undergrävs alltmer.

Idag har 150 länder i världen representation i Israel men inte mindre än två tredjedelar av dessa länder har sina ambassader i Tel Aviv. Så gäller t ex Sverige, som har sin ambassad i Asia House i Tel Aviv …

… men också ett generalkonsulat i Jerusalem.

Kristdemokraterna har länge krävt att Sverige flyttar sin ambassad till Jerusalem men kraven har klingat ohörda. Idag har partiledaren Ebba Busch Thor gjort ett stort nummer av det amerikanska beslutet som hon helhjärtat stödjer. Busch Thor har samtidigt angripit Margot Wallström för att hon enligt (KD) ensidigt tar ställning för palestinierna.

Många undrar nu varför Donald Trump fattar det mycket kontroversiella beslutet att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad. Många ser det som både omdömeslöst och kontraproduktivt. Trump säger själv att något nytt måste hända i Mellanösternfrågan och att idén med flytten av ambassaden skulle bli ”den nödvändiga” förändring som han menar krävs. Trump tror att USAs besked nu kommer att sätta fart på fredsförhandlingarna mellan israeler och palestinier och leda till fred i Mellanöstern.

Det är inte särskilt många som tror honom. Diplomater världen över hävdar istället att det amerikanska beskedet kommer att försvåra fredsförhandlingarna och lägga ytterligare bränsle på den redan våldsamma brasan. Jag själv tror att den bedömningen är riktig. Trump har än en gång visat prov på en total avsaknad av politisk fingertoppskänslighet och ett uruselt politiskt omdöme. Han har också visat en flagrant likgiltighet för palestiniernas sak.

Visserligen har Trump rätt i att inget händer i fredsförhandlingarna i Mellanöstern och att det behövs ett radikalt grepp. Men att flytta USAs ambassad till Jerusalem är knappast det radikala grepp som krävs. Det är istället en fundamental utmaning mot palestinierna och ett ensidigt ställningstagande till förmån för Israel – något som knappast underlättar fredsprocessen.

 

Den palestinska organisationen Hamas, som styr i Gaza, har redan hotat med att starta en ny intifada (ett nytt palestinskt uppror) och idag har skärmytslingar brutit ut mellan palestinier och israelisk polis. 16 palestinier ska ha skadats.

Nu tror inte jag att Hamas är den organisation som ska lösa krisen i Mellanöstern, tvärtom. Hamas har inget intresse av fred med Israel utan ser snarare att den nuvarande situationen med ett vilande krigstillstånd fortsätter.

Samtidigt är det både tragiskt och utmanande att Donald Trump väljer den här vägen i Mellanösternkonflikten, inte minst med tanke på det stora ansvar som åvilar just USA när det gäller att skapa fred i Mellanöstern.