Liksom minst en miljon andra svenskar har jag, när detta började skrivas vid 16-tiden på lördagseftermiddagen, fortfarande inte hämtat mig från chocken efter Holmenkollen. Ja, det blev faktiskt en chock, när fantastiska 20-åriga Frida Karlsson inte bara körde in en minut och sju sekunder (1.07) på ledande Therese Johaug utan dessutom slog henne i spurten med flera meter och vann 2020 års upplaga av damernas 30 km klassiskt i Holmenkollen.

Grattis Frida! Du gjorde något helt fantastiskt! Du är dessutom historisk. Det är första gången på årtionden som en svensk kvinna vinner skidåkningens supertävling, långdistansloppet i Holmenkollen – den här gången utan publik – på skidstadion – p g a coronaviruset.

Det andra med Frida Karlssons seger som är historiskt att hon besegrade den hittills oslagbara Therese Johaug. Johaug har vunnit alla distanstävlingar (plus en sprinttävling) under den här säsongen, alltså alla tävlingar som hon har ställt upp i. Ibland har hennes försprång varit ointagligt, ibland något mera mänskligt när det har gällt antalet sekunder till tvåan.

Idag gick Therese loss från hela det övriga fältet redan efter tio minuter och körde solo ända till några kilometer före mål. Då blev hon ifattåkt av Frida Karlsson!

Det var självklart inte Therese Johaug som var dålig. Det var Frida Karlsson som var bra!

Tre svenska tjejer, Frida Karlsson, Ebba Andersson och Charlotte Kalla, bestämde sig nämligen på näst sista varvet för att byta skidor. Det gjorde däremot inte Therese Johaug som uppenbarligen måste ha tyckt att hennes skidor fungerade bra. Det såg de också ut att göra.

Men sen de tre svenskorna hade bytt skidor inträffade en total scenförändring. Först gick Frida och Ebba loss från den övriga klungan och tog upp jakten på Johaug. Sen gick även Charlotte Kalla loss från klungan och åkte solo i tolv kilometer in i mål som fjärde tjej.

Självfallet blev jag jätteglad över Frida Karlssons seger och Ebba Anderssons tredjeplats men jag undrar om jag inte är allra gladast över att se Charlotte Kallas enorma framfart i de norska skidspåren idag. Kalla har ju under hela den här säsongen spelat i en betydligt lägre division än både Frida Karlsson och Ebba Andersson. Hon har abonnerat på placeringarna 11 – 16. Men idag var det en ny – ja, pånyttfödd – Charlotte Kalla vi såg.

Charlotte Kalla visade idag att hon definitivt inte är slut som skidåkare och jag hoppas innerligt att hon satsar åtminstone två år till, över nästa OS 2022. Hon har fortfarande mycket kvar att ge. Det visade hon idag.

Det sägs av de flesta att det var svenskornas skidbyte som avgjorde hela tävlingen. Samtidigt var Therese Johaug efteråt förbannad på det norska vallateamet som enligt henne hade rått de norska tjejerna att inte byta skidor under loppet. Men kära Therese! Kan du inte tänka själv? Skyll inte din andraplats på vallateamet! Du måste väl själv ha märkt om dina skidor började gå dåligt? Och som den slipade skidåkare du är borde du väl i så fall ha gått in i skidbytesfållan vid sista varvningen och bytt till bättre skidor.

Nej, Johaugs ursäkt håller inte. Hon hade samma möjligheter som svenskorna att byta skidor men tyckte väl inte att hon behövde det. Hon blev dessutom sannolikt nervös när hon fick rapporter om att Frida Karlsson och Ebba Andersson ensamma hade tagit upp jakten på henne och närmade sig henne bakifrån. Hon vågade helt enkelt inte svänga in i skidbytarfållan och byta skidor av rädsla för att de båda svenskorna skulle hinna ifatt henne.

Det finns tre grundläggande faktorer som alltid måste stämma i längdskidåkningen, särskilt när det är fråga om klassisk åkning. Det är dels grundformen hos åkaren, dels dagsformen,  dels och inte minst vallan. Alla dessa faktorer måste fungera optimalt om man ska vinna en skidtävling i klassisk stil.

Vallan är ofta, ibland alldeles för ofta, en faktor som kan betyda skillnaden mellan succé och katastrof. Detta har hittills dock aldrig drabbat Therese Johaug som alltid berömmer vallateamets insatser.

Så visst. De svenska tjejernas genidrag att byta skidor betydde naturligtvis mycket. Men det var inte hela förklaringen. Finska stjärnan Krista Pärmäkoski bytte också skidor tillsammans med Karlsson, Andersson och Kalla. Ändå kom hon långt efter i mål. Hennes skidbyte kostade henne faktiskt en bra placering. Så ett skidbyte behöver inte betyda att de nya skidorna går bättre. Det beror helt och hållet på om vallningen var den rätta och att formen hos dem som åkte på skidorna var god.

Jag tror att den svenska succétrion i Holmenkollen idag inte bara berodde på skidbytet. Den berodde också på att Frida Karlsson helt enkelt var bättre än Therese Johaug idag och att Ebba Andersson och Charlotte Kalla var bättre än resten av åkarna, inklusive norskor och finskor.

Det som hände i Holmenkollen idag är naturligtvis en pytteliten händelse i ett världspolitiskt och världshistoriskt perspektiv. Men för oss galna och skidtokiga svenskar och norrmän var det en världshändelse. Världens i särklass bästa kvinnliga skidåkare, 31-åriga Therese Johaug, blev nedputtad från tronen av en 20-årig svenska. Det var stort.

Det var också bra för längdskidsporten i sin helhet. Det är aldrig bra om en enda åkare är så totalt överlägsen alla de andra att hon eller han till synes utan ansträngning åker ifrån dem  redan efter några kilometer. Så har det hittills varit med Therese Johaugs oerhörda överlägsenhet. För de andra skidtjejerna har det stora målet hittills varit att slåss om andraplatsen medan förstaplatsen alltid har varit vikt åt en utvald skidåkare, nämligenTherese Johaug.

Även Johaug borde innerst inne vara glad över att hon förlorade mot Frida Karlsson idag. På det sättet blir damskidåkningen plötsligt mera sportslig, eftersom andra åkare i fortsättningen (kanske) kan få chansen att vinna en skidtävling. Frida Karlsson visade idag att det är möjligt.

Vi för hoppas att det inte var en engångsföreteelse.