Rubriken ovan är ett praktexempel på usel svensk och även internationell journalistik. När jag läste i svenska kvällstidningar och morgontidningar om den här forskarrapporten den 26 juli i år insåg jag att DETTA KAN BARA INTE VARA SANT!

Den 25 juli presenterade syskonen Susanne och Peter Dietlevsen, hon matematiker och tidigare skådespelerska i Spanien, han professor i bl a fysik vid Köpenhamns universitet, sin rapport om Golfströmmens kommande kollaps i tidningen Nature. Kollapsen skulle i värsta fall kunna infalla redan år 2025, alltså om ett och ett halvt år, men mera sannolikt 2050 eller 2057 eller kanske först 2095 – men i alla fall under det här seklet.

Slutsatserna var häpnadsväckande men grundade sig alldeles för mycket på gissningar och  bristfälligt faktaunderlag för att kunna tas på allvar, menar jag.

Chockrapporten bar titeln ”Warning of a forthcoming collapse of the Atlantic Meridional overturning circulation (AMOC), på dålig svenska ”Varning för en förestående kollaps av den nord-sydliga vältande cirkulationen (AMOC). Rapporten citerades först i den brittiska tidningen The Guardian och fick sedan en sällan skådad spridning och uppmärksamhet över hela världen, inte minst i Sverige.

För skulle Golfströmmen (och hela AMOC) stanna av skulle konsekvenserna bli oöverskådliga i hela Europa och även i andra delar av världen. Det skulle betyda en kollaps av ett helt vattensystem som under årtusenden har haft så stor påverkan på klimatet i de berörda världsdelarna.

AMOC är namnet på det enorma system av vattenströmmar som cirkulerar i Syd- och Nordatlanten. Det ska betonas att Golfströmmen bara är en del av AMOC. Om vi enbart talar om Golfströmmen så för den med hjälp av vindarna med sig varmt tropikvatten från Saragassohavet norrut till havet nedanför Nordpolen. Här möter vattnet allt kallare vindar och vattnet svalnar, blir tyngre, saltare, tätare och sjunker nedåt för att sedan återvända söderut i ett ständigt kretslopp. Om man bortser från atmosfären är AMOC den naturkraft som har störst påverkan på klimatet på norra halvklotet.

När det varma vattnet når Nordatlanten kyls det alltså ner, får en högre täthet och sjunker nedåt i de gigantiska vattenmassorna samtidigt som det återförs till ursprungsplatsen – för att återigen upprepa samma balansakt i en ständigt pågående cirkulation. På det här sättet har vatten under årtusenden drivits norrut med de varma havsströmmarna från tropikerna och värmt upp klimatet både på USA:s östkust, Irland, Storbritannien, Island och de Skandinaviska länderna inklusive Nordnorge och Svalbard.

Det anses vara Golfströmmens förtjänst att vi i Sverige har ett tämligen uthärdligt klimat. Många forskare har hävdat att utan Golfströmmen skulle årsmedeltemperaturen i Skandinavien ha legat 5-10 grader lägre än idag, medan andra forskare (t ex. prof. Markku Rummukainen vid Lunds Universitet, tidigare forskningschef vid SMHI) tvivlar på att Golfströmmen har haft detta avgörande inflytande på det nordiska klimatet.

Det finns enligt honom andra faktorer som också påverkar klimatet, t ex luftströmmarnas transport av varm luft norrut.

Den danska chockrapporten blev naturligtvis en läckerbit för nyhetstorra medier att sätta tänderna i. Den här nyheten passade perfekt att skrämma upp folk med, återuppväcka apokalypsen och antyda att jordens undergång är nära. Dessutom har den renderat många klick på nätet som i sin tur lockat fler annonsörer till nättidningarna.

När jag läste om rapporten kände jag omedelbart att det var något som inte stämde. Jag beslöt mig för att gräva djupare. Under flera veckor har jag samlat material och artiklar med bäring på Golfströmmen i allmänhet och Dietlevsens forskarrapport i synnerhet. Det blev till slut ett digert men svårbearbetat material fyllt av ogenomträngliga tekniska och matematiska termer (på engelska, förstås) och obegripliga diagram som man måste vara vetenskapsman för att kunna tolka.

Golfströmmen Bild: Wikipeida

Mina egna slutsatser är ingalunda heltäckande. Kanske har även en och annan felaktighet smugit sig in men inlägget är i alla fall ett försök att kritiskt granska hur medierna hanterar spektakulära nyheter och rapporter i kontroversiella ämnen, framförallt i klimatfrågan, där allt handlar om att skrämma upp folk till hysterins gräns.

I de svenska medierna upptäckte jag inte ett uns av kritik eller ifrågasättande av den danska rapportens spektakulära slutsatser. Ingen ifrågasatte ens den mest spektakulära slutsatsen, nämligen att Golfströmmens kollaps kunde infalla redan om 2 år. Ett barn kan förstå hur osannolikt detta är.

Bara någon enstaka svensk journalist hade försökt leta fram en forskare som inte delade syskonen Dietlevsens slutsatser trots att min granskning har visat att det finns ett stort antal internationella forskare som är djupt kritiska till rapporten. Sen Dietlevsens rapport publicerades den 23 juli har det  pågått en hätsk debatt, för att inte säga en kritikstorm, mot innehållet från den berörda delen av forskarvärlden. Det ena underbetyget har lagts till det andra – men inga spår av denna kritikstorm har synts till i Sverige.

Peter och Susanne Dietlevsens rapport innehåller i princip bara matematiska beräkningar och alternativa modeller men inte fysiska observationer, ett typiskt skrivbordsarbete, alltså, som så mycket annat i forskarvärlden. Syskonen har dessutom enbart koncentrerat sig på att analysera förändringarna i ytvattentemperaturen i Golfströmmen i Nordatlanten söder om Grönland, vilket är en stor brist i studien. Djupvattentemperaturerna är minst lika viktiga att mäta.

Dietlevsen-Dietlevsen har använt sig av data från 1870 fram till idag. Detta skulle ha kunnat vara en imponerande tidsserie om den hade varit sann och tillförlitlig – men det är den inte.

De har kommit fram till att ytvattentemperaturen i de här vattnen har ökat trendmässigt under de 150 åren sen 1870. Deras slutsats är att allt varmare ytvatten leder till en enorm (”immense”) kollaps av Golfströmmen och AMOC. Trots att deras rapport helt har koncentrerats på Golfströmmen – och inte på AMOC – så har de valt att låta sina slutsatser gälla hela det gigantiska systemet av havsströmmar ända ner till Sydamerika, ett metodfel som efteråt har mött hård kritik.

Orsaken till att ytvattnet värms upp i Norra Atlanten är att Grönlands och Arktis´ isar på grund av den globala uppvärmningen smälter och driver ut varmare och saltfritt färskvatten i Atlanten. Detta vatten sjunker inte ner i djupet på samma sätt som kallt vatten med hög salthalt och hög täthet utan vattentemperaturen ”späds ut”.

Därmed riskerar Golfströmmen att förlora sin kraft eftersom den är beroende av en ständig balans mellan varmt och kallt vatten för att systemet ska ”orka” hålla igång. Så långt är Dietlevsens analys korrekt.

När när det danska forskarparet baserade sina modeller på temperaturmätningar från 1870 och framåt så tog de en enorm risk. Hur tillförlitliga uppgifter om ytvattentemperaturen i Nordatlanten lämnade skeppare, besättningsmän på handelsfartyg och andra som ombads att ta temperaturen på ytvattnet? Inte alls tillförlitliga.

Så här kunde det gå till: En besättningsman kastar en hink överbord och låter den fyllas med vatten. Sen drar han upp hinken och sticker ner en termometer i vattnet. Det handlade alltså om högst primitiva mätmetoder, säkert inte alls regelbundna eller tagna på samma plats eller vid samma årstid. Ibland handlade det om nattemperaturer, ibland om dagtemperaturer. Hipp som happ.

Under långa perioder togs det inga prover alls. Det fanns med andra ord ingen regelbundenhet eller systematik i mätningarna av ytvattnet söder om Grönland förrän termperaturmätningarna med hjälp av satelliter introducerades i början av 1970-talet.

Dietlevsens grundmaterial är hämtat från Hadley Centre’s sea ice and sea surface temperature (SST) data set, HadISST, som administreras av brittiska The Met Office (Storbritanniens motsvarighet till SMHI). Det är säkerligen ett unikt material men det är dessvärre behäftat med stora brister.

Det har därför under många år rått stor skepsis bland oceanografer, övriga havsforskare och meteorologer när det gäller värdet av den här sortens primitiva, ibland helt missvisande, mätningar.

Men mätningarna av temperaturen i ytvattnet har självklart förbättrats under årens lopp. Sen man började använda moderna mätinstrument som förtöjda (fasta) temperaturmätare, bojar, inducerade elektriska strömmar i undervattenskablar, satellituppgifter med mera har fakta kring vattentemperaturen blivit alltmer tillförlitliga.

Problemet är bara att när man ska konstruera matematiska modeller där uppgifterna från äldre tider är primitiva och osäkra medan uppgifterna från modern tid blir alltmer perfekta så anser jag att modellerna borde ifrågasättas, i varje fall inte tillmätas något större värde. Det gäller alla slags fakta om luft, vatten, djup, hastighet m m, som hämtats från äldre tider.

Den stora bristen hos forskningen kring Golfströmmen är att detta gigantiska värmeelement började studeras vetenskapligt först 2004. Lite sent påtänkt, kan man tycka, eftersom den mytomspunna Golfströmmen under alla år har varit föremål för skrönor och spekulationer där följande fråga alltid har ställts: När kollapsar Golfströmmen?

För Golfströmmen  h a r  kollapsat – flera gånger i samband med istider. Senast för 12 000 år ska den ha försvunnit helt – men kommit tillbaka förstås. I en studie från 2018 påstås att strömmen idag är den svagaste på 1 600 år. Hur man har kommit fram till det vet jag inte. Fanns det verkligen tillförlitliga uppgifter om vattentemperaturer på 420-talet e.Kr.? Knappast.

Det råder idag stor oenighet bland forskarna hur nära en kollaps Golfströmmen egentligen är, om den ens står inför en kollaps. Inte ens FN:s klimatpanel är säker på att en kollaps inträffar under det här århundradet.

Enligt vissa forskare har det skett en försvagning av den Stora Cirkulationen, AMOC, mellan 2004 och 2014. Detta har tillbakavisats av andra forskare, som hävdat att AMOC visserligen försvagades under de här åren men att systemet har återhämtat sig igen.

Så vi möter hela tiden olika uppgifter, olika åsikter, olika gissningar, olika spekulationer, alla mer eller mindre tillförlitliga.

För att åskådliggöra de stora åsiktsskillnader som råder bland forskarna har jag hämtat ett antal citat från forskarintervjuer gjorda av det brittiska Science Media Centre i London sen Dietlevsens publicerade sin rapport om Golfströmmens snara kollaps. Många forskare är starkt kritiska till slutsatserna i rapporten eftersom osäkerheterna i underlaget anses vara för stora för att man ska kunna göra så precisa tidsbedömningar.

Av utrymmesskäl har jag valt att inte namnge de intervjuade forskarna utan bara redovisa vissa citat. Den som är intresserad av namnen kan vända sig direkt till mig. Namnen finns i mitt grundmaterial. Så här låter några av de kritiska omdömena om den danska rapporten.

”Jag är inte alls övertygad om att det kommer att bli någon katastrofkollaps”

”Det här är långt ifrån någon stabil vetenskap”

”Rapportens titel är mer sensationell än själva innehållet”

”Författarna medger själva att det råder stor osäkerhet när det gäller deras egna slutsatser.”

”Inget observationsmaterial som vi har bevisar att det har förekommit någon dramatisk nedgång i AMOC under de gångna 50-75 åren”