Idag var det åter dags för alla skidgalna svenskar att jubla. Det var när en för den stora allmänheten praktiskt taget okänd 19-årig junior från Katrineholm tog en silvermedalj i herrarnas jaktstart i skidskytte i Sydkorea. Pojken hette Sebastian Samuelsson. Sebastian hade bara skidskyttegiganten och fransmannen Martin Fourcade före sig över mållinjen, när jaktstarten över 12.5 km avgjordes i byn Alpensia idag.

Men Sebastian Samuelsson tog inte bara hem en silvermedalj idag. Han åkte dessutom fortast av alla, till och med fortare än världens snabbaste skidskytt, fransmannen Martin Fourcade. Dessutom sköt Samuelsson som en gud.

Vad Sebastian Samuelsson gjorde idag var inget mindre än en sensation. Visserligen utsågs han redan 2017 till ”Årets rookie” i skidskyttevärlden, men svenskt skidskytte har i flera års tid fört en undanskymd tillvaro sen mästarna Björn Ferry och Carl-Johan Bergman lämnade scenen för några år sen.

Idag visade Sebastian Samuelsson att något stort återigen kan vara på gång inom svenskt skidskytte, som sen slutet av 90-talet med Magdalena Forsberg, Anna-Carin Olofsson, Helena Ekholm, Björn Ferry, Carl-Johan Bergman och tidigare i viss mån Fredrik Lindström skördade många stora segrar.

Men under tre års tid har alltså både svenska herrskidskyttar och damskidskyttar trängts med varandra i bakgrunden. Fram till nu.

 

Men det var inte bara Sebastian Samuelsson som idag med sin silvermedalj klev rakt in i den yppersta världseliten. Bara några timmar före Sebastian Samuelssons silvermedalj kom en annan ung skidskytt, 22-åriga Hanna Öberg, in på en imponerande femteplats i damernas jaktstart över 10 km. Fem placeringar bakom henne hamnade duktiga Mona Brorsson.

Sverige fick alltså in två tjejer bland de tio bästa. Inget dåligt facit.

Det finns de som länge har velat se skidskyttarnas förbundskapten/tränare Wolfgang Pichler lämna scenen. Nu verkar det istället som om Pichler äntligen har lyckats vända den negativa trenden. De påskgula skidskyttekycklingarna börjar ta för sig.

Redan i skidskyttesprinten i lördags visade Hanna Öberg att något stort var på gång när hon blev sjua. I herrarnas sprint igår, söndag, kom Sebastian Samuelsson in på 14:e plats och hyllades för detta. Men dessa hyllningar var inget mot den lavin av beröm och superlativer som bröt ut efter dagens OS-silver.

Det är alltså de unga skidskyttarna/längdskidåkarna som hittils har räddat den svenska äran. När de manliga längdskidåkarna igår, söndag, körde sitt skiathlonlopp över 30 km, bröt Sveriges största medaljhopp, Calle Halvarsson, redan efter halva loppet. Han skyllde på att han ”hade gått in i väggen”. Hur nu det kunde ha gått till eftersom jag inte såg skymten av någon vägg.

I mål igår blev Marcus Hellner, flerfaldig guldmedaljör i OS, bara 12:a och Daniel Richardsson 14:e. Söndagen blev en svart skiddag för Sverige, medan Norge beklädde de tre första platserna i loppet. Att de svenska längdkillarna misslyckades var egentligen ingen överraskning. Ingen av dem har de senaste åren visat några övertygande resultat i längdspåren. Förväntningarna på herrarna inför OS i Pyeongchang var inte särskilt högt ställda. Ändå fanns det säkert några som hoppades på ett underverk.

Nu blir det av allt att döma skidskyttarna vi ska lita till i fortsättningen. Och så förstås längdtjejerna Charlotte Kalla, Ebba Andersson och Stina Nilsson. I morgon avgörs OS-sprinten med Stina Nilsson, Ida Ingmarsdotter, Hanna Falk och Anna Dyvik på startlinjen. Det blir i första hand Stina Nilsson vi ska ställa vårt hopp till, hon som under flera säsonger har dominerat skidsprinten i världen. Men hon kommer att få konkurrens. Skriv upp det.