”Stina, Stina började grina, när hon tog guldet det fina!”.

Ja, inte har jag väl nått några litterära höjder med det här lilla poemet men orden beskriver väl den dramatik som utspelade sig på skidstadion i Alpensia i Sydkorea idag. Då fullkomligt krossade lilla Stina Nilsson från Malung i Sverige allt motstånd i sprinten.

Om ni vill kan jag använda ett annat, mera litterärt ordspråk för att beskriva Stina Nilssons bedrift: ”Veni vidi vici”. ”Jag kom, jag såg, jag segrade”, som den romerske statsmannen Julius Caesar ska ha sagt när han vann slaget vid Zela år 47 före Kristus.

Stina Nilssons seger kan mycket väl jämföras med Julius Caesars. Han var för övrigt en ganska osympatisk typ, vilket man inte kan säga om Stina Nilsson.

Inför tävlingen var alla spända på om Stina Nilsson skulle klara av att besegra den regerande sprintmästarinnan från Norge, Maicen Caspersen Falla. Men det gjorde hon – med över 3 sekunder. En seger i en sprint med 3 sekunder brukar kallas utklassning. På något annat sätt går det inte att beskriva Stina Nilssons prestation.

Hon är fullkomligt perfekt som sprintåkare. Förutom att hon är snabb (trots sina 1.74 cm i strumplästen och 68 kilos kroppsvikt) kör hon så intelligent. Hon missar inte ett enda tillfälle att förbättra sina positioner. Hon är alltid först uppe på toppen av backarna, där hon skaffar sig rejäl fart när hon ska kasta sig utför. Det är i utförsbackarna hon alltid seglar ifrån de andra, Stina Nilsson.

Hennes skidteknik är också i det närmaste perfekt. Hon manövrerar sin kropp, sina skidor och sina stavar så att dessa tillsammans till fullo ger henne en fart framåt som ingen annan kvinnlig åkare kan uppnå. Dessutom är hon iskall. Det var bara när hon stod på prispallen efteråt som hon grät en skvätt. Annars är hon totalt osentimental.

Stina Nilsson har med sitt olympiska guld idag visat att hon är bäst, bäst, bäst, i skidsprint. När skidåkarna kör sin lagsprintstafett nästa torsdag så kommer Stina Nilsson med all säkerhet än en gång att stå på prispallen, sannolikt överst. Ingen kan slå henne, bara hon har en stafettkompis vid sin sida som också gör sitt jobb.

De andra svenskorna, som alla körde mycket starkt i kvalet, droppade av en efter en. Den som var kvar längst förutom Stina Nilsson var Hanna Falk, som gick till sprintfinal. Men där kom hon bara femma, 12 sekunder efter Nilsson. Ida Ingmarsdotter försvann redan i kvartsfinalen efter en svag insats.

För de svenska herrarna blev besvikelsen än en gång stor. Calle Halfvarsson försvann redan i kvalet.

Teodor Petersson tog sig till semifinal men blev utslagen där.

Den ende som gick till final bland herrarna var Oskar Svensson, men tyvärr inte för att vinna. Han blev bara femma han också, hela 9 sekunder efter det segrande fenomenet, norrmannen Johannes Hösflot Kläbo.

Så än en gång var det en svensk kvinna som stod för den stora framgången, Stina Nilsson.

Nu på torsdag ställer Charlotte Kalla upp i sitt andra OS-lopp, 10 km fristil. Efter den överlägsna segern i damernas skiathlon i lördags är hon naturligtvis storfavorit till guldet. 10 km fristil är också Kallas favoritdistans.

Så i hopp om att Kalla ska vinna ännu ett OS-guld har jag snickrat ihop ytterligare ett skidrim:

”Kalla, Kalla, Kalla, alla ropen skalla

Vi vill se dig högst på palla!”