Jo, rubriken stämmer dessvärre och det är allvarligt. Det är ingen representant för IS det handlar om, ej heller för Bobo Haram eller al-Shabaab, inte ens för al-Qaida (om organisationen finns kvar) eller någon annan suspekt grupp. Nej, den här terroristen är vanligt förekommande i svenska skogar och trädgårdar och i många andra länder också för den delen, särskilt i England och USA. Den gillar särskilt ekskog men trivs också bland granar och tallar.

"Hoppa han på tallegren, stötte han sitt lilla ben och den långa ludna svansen…"

Ja, nu vet ni vem jag menar. Ekorren förstås. Vi har (det låter så i alla fall) en hel ekorrfamilj som bor under innertaket i vår villa. Den tar sig in i huset genom att klättra uppför en gammal rutten ek, som vi lämnat kvar utanför köksfönstret för att fåglarna ska kunna ha den som biotop. Sedan kilar ekorren (ekorrarna) in under en takpanna och försvinner någonstans i ett mörkt töcken.

Hela dagarna och nätterna hör man dem rusa fram och tillbaka på innertaket. De för ett jäkla liv, ska jag säga. Man skulle kunna tro att det bodde en hel björnfamilj under tegelpannorna.

Men vad har då detta med terrorism att göra? Jo, den elaka lilla gynnaren har bestämt sig för att äta upp småfåglarnas mat. Bosse har under hela våren och hittills i sommar fortsatt att mata småfåglarna, eftersom det har varit kallt och nästan saknats insekter. Så det har blivit solrosfrön istället. Det är naturligtvis förkastligt, eftersom fåglarnas egen förmåga att söka föda därmed trubbas av. Nu ligger ju maten serverad i en lättillgänglig fågelfröhållare av plast utanför köksfönstret. Vem bryr sig då om att leta efter mask och mygglarver.

Jag trodde inte mina ögon när jag i morse såg inte bara en liten grönfink i fröhållaren utan en jättestor ekorre.
Nåja, så särskilt stor var den inte. Den såg bara stor ut. Ekorren hade äntligen efter veckor av misslyckanden lyckats ta sig upp på fönsterplåten och gripit tag i fröhållarens ena kant med de små klorna. Med en glupskhet som inte liknade något annat satt han/hon där och mumsade solrosfrön – samtidigt som inte en enda liten småfågel vågade sig dit. Grönfinken hade försvunnit för längesen.

Ekorren betedde sig som en bulimiker. Han var fullkomligt överlycklig när han vräkte i sig solrosfröna. Han upptäckte mig men brydde sig inte det minsta om att jag kröp alldeles intill köksfönstret och tog bilder på honom med mobilen. Normalt är ekorrar oerhört skygga för människor, men bara när vi direkt konfronteras med varandra. Inte annars.

Jag såg hur Bosses kostnader för solrosfrön i fortsättningen skulle skjuta i höjden samtidigt som de små fågelungarna inte skulle få ett enda frö på grund av ekorrens framfart i fågelfröhållaren. Terrorismen i fröhållaren måste stoppas. Jag klippte av en hård pappbit från baksidan av ett kollegieblock och placerade skivan rakt över den plats där ekorren åt sin mat.

Ekorren kom emellertid tillbaka, sparkade undan pappskivan och fortsatte att äta. Men något måste ha skrämt honom när pappskivan föll ner, för plötsligt fanns han/hon inte där längre. Men även småfåglarna blev totalskärrade över denna flagranta form av terrorism och har nästan inte vågat sig tillbaka till fröhållaren på hela dagen.

Att det är viktigt att bekämpa terrorism förstår ni efter denna sedelärande historia – både i stort och i smått.
Ekorrar ska äta frön av kottar (som det finns massor av) och inte fågelfrö.

Bilder: Elisabet Höglund