Tiden rinner nu snabbt ut för Mona Sahlin, en av socialdemokratins främsta gosedjur. Exit Sahlin närmar sig med stormsteg – om den inte redan har kommit.

 

Ikväll kom beskedet att kammaråklagare Håkan Roswall i Stockholm delgivit Mona Sahlin misstanke om brott i tre fall, sen hon vid tre olika tillfällen skrivit falska intyg åt sin tidigare livvakt. I intygen bekräftar Mona Sahlin att livvakten haft en nästan tre gånger så hög lön som livvakt åt henne än vad som i själva verket varit fallet, 120 000 kronor i månaden mot verklighetens 43 000 kronor. Både Sahlin och livvakten förhördes av polis under flera timmar idag.

Livvakten, som nu har återgått till sitt tidigare arbete som polis, behövde intygen för att kunna köpa en dyr bostadsrätt i Saltsjöbaden för 10 miljoner kronor – med en månadsavgift på 18 000 kronor. För att ekonomiskt klara detta krävdes en högre månadslön än 43 000 kronor.

 

Brottsrubriceringen i Mona Sahlins fall är osant intygande. Även livvakten har delgetts misstanke om brottet brukande av osant intyg.

Mona Sahlins tre falska intyg, skrivna på statens eget brevpapper och undertecknade av henne själv, utfärdade hon när hon tjänstgjorde som statlig samordnare mot våldsbejakande extremism, en tjänst som hon hoppade av i maj i år sen Expressen avslöjat Sahlins falska intyg till förmån för livvakten.

 

Som brott betraktat är osant intygande en tämligen banal historia, som möjligen skulle kunna rendera Sahlin bötesstraff, i värsta fall fängelse upp till sex månader. Men det är inte alls säkert att åklagaren ens väcker åtal. Det beror på hur principiellt allvarligt han ser på att det är just Mona Sahlin som har skrivit intygen. Å andra sidan ska en åklagare inte ta sådana hänsyn.

Mona Sahlin förnekar givetvis brott och ger en förklaring till varför hon angett 120 000 kronor i månaden som livvaktens månadslön. Dels var han enligt Sahlin anställd som officiell livvakt för Sahlin som samordnare mot våldsbejakande extremism. Dels hävdar hon att han dessutom hade uppdrag som privat livvakt åt henne, betald av hennes eget bolag. Det är möjligt att åklagaren köper denna förklaring. Det vet vi inget om ännu.

 

Är de å andra sidan så att Sahlin verkligen har avlönat livvakten ”privat” genom sitt eget bolag, har hon då betalat in arbetsgivaravgifter för honom. Har polisen kollat detta?

Hur utfallet av denna rättsprocess än blir så är Mona Sahlins anseende som jag ser det skadat för all framtid. Hon är helt enkelt inte att lita på. Hon har också redan dragit konsekvenserna av sina misstag och lämnat alla uppdrag förutom ordförandeskapet i Anna Lindhs Minnesfond, en organisation som nu börjat dras med ekonomiska problem.

Mona Sahlins politiska karriär har varit kantad av skandaler. Allt började med den s k Toblerone-affären 1995. Då trodde få att Sahlin skulle komma tillbaka till politiken – men vips utsågs hon till minister av Göran Persson bara några år senare.

 

Hennes politiska karriär låg återigen spikrak framför henne. Den ledde slutligen fram till att hon 2007 valdes till partiledare för socialdemokraterna. När hon förlorade valet 2010 var den sagan all och hon avgick 2011.

Det märkliga med Sahlin är att hon hittills alltid har kommit tillbaka på ett eller annat sätt. Hon har varit en politisk överlevare. Alliansregeringen utsåg henne till och med till det prestigefulla uppdraget som Nationell Samordnare mot Våldsbejakande Extremism, ett uppdrag som väl får betraktas som tämligen misslyckat vad gäller Mona Sahlins insatser. Det enda konkreta hon gjorde var att öppna en telefonlinje dit oroliga anhöriga kunde ringa om de misstänkte att deras söner var på väg att radikaliseras. Denna telefon har hittills bara tagit emot några enstaka samtal. Under många timmar på dagarna har telefonen varit avstängd och ”bemannad” med enbart en telefonsvarare; detta på grund av att det inte funnits personal som kunde svara i telefonen. Ett skämt? Nej, inte alls.

 

Mona Sahlin är en gåta, både som person och som politiker. Få politiker har utsatt sig själva för så många skandaler och ändå lyckats komma tillbaka. Varför? Ja, inte beror det på hennes kompetens. Snarare handlar det om en särskild förmåga att förföra sin omgivning som Mona Sahlin har haft. Hon har charmat sin omgivning, rullat vissa (manliga) journalister runt sitt finger, blivit avskydd och hatad men ändå varit fascinerande och på något sätt oemotståndlig. Det är naturligtvis inte Mona Sahlins egen förtjänst att hon lyckats hålla sig kvar i det politiska epicentrat. Det har varit omgivningens flathet och brist på ifrågasättande som har skapat denna goda jordmån för Mona Sahlin.

Det är tragiskt. Mona Sahlin är tragisk. Jag har svårt att se henne komma tillbaka en gång till. Men hon lever inte fattig. Hon har en rejäl statsrådspension att falla tillbaka på.

 

Sedan vill jag i detta blogginlägg djupt beklaga att förre biståndsministern Jan O Karlsson har avlidit efter en lång tids sjukdom. Han dog i måndags. Visserligen var det längesen Jan O Karlsson vistades i den politiska hetluften men jag minns honom ständigt som en av de mest fantastiska politiker och personer jag har träffat. Han var så otroligt trevlig, skämtsam, skojig, humoristisk att man bara måste älska honom. Jag hade mycket att göra med honom både som socialdemokratiskt statsråd men framförallt som chef för EU:s Revisionsrätt i Luxemburg, där han uträttade många bra saker.

 

Jag gråter idag med hans anhöriga och med hans politiska vänner. De är många. Tack Jan O Karlsson för att du visade att en politiker också kan vara en sann människa.