Det hördes suckar av djup smärta idag, torsdag, när centerledaren Annie Lööf kallade till presskonferens och meddelade att hon avgår som partiledare. Lööf har suttit på den här posten i elva år. Det dåliga valresultatet, dödshoten mot henne som person, hennes svåra sjukdom i samband med en för tidig förlossning 2019 som hotade både Annie Lööfs och hennes nyfödda dotters liv är något av innehållet i den tunga ryggsäck som Annie Lööf har haft att bära på.

Dessa är några av orsakerna och var och en av dem kan vara ett tillräckligt starkt skäl för att lämna partiledarposten. I ett blogginlägg igår spekulerade jag själv om när Annie Lööf skulle avgå. Min magkänsla sa mig att den stunden var nära – men kanske inte riktigt så här nära. Hon försatte inte bara sitt parti i ett chocktillstånd när hon idag tillkännagav sin avgång. Även centerns övriga partiledning verkade ha varit helt oförberedda på Annie Lööfs beslut, liksom partifolket ute i landet.

Självklart visste hon att det fanns ett djupt missnöje med centerns dåliga valresultat med ett väljartapp på 1,9 procentenheter jämfört med förra valet. Centern förlorade inte mindre än 20 procent av sina väljare och det mest slående var att partiet förlorade en stor del av stödet i sina traditionellt starkaste fästen, t ex i Jönköpings län.

Annie Lööf agerade naturligtvis för att förekomma partiets egen eftervalsanalys. Då skulle kritiken mot henne komma som ett brev på posten och missnöjet skulle välla fram från de aktiva centerpartisterna i landet. Annie Lööf ville inte schavottera offentligt, vilket hon sannolikt skulle göra om hon valde att klamra sig fast vid partiledarposten. Hon ville inte att hennes partikamrater skulle bära ut henne.

Ändå har ingen inom centern ännu lagt skulden på Annie Lööf för partiets dåliga valresultat – men detta skulle komma.  Var så säkra. Det är alltid partiledaren som får klä skott för ett dåligt valresultat – på samma sätt som partiledaren hyllas om valet går bra.

Det var med stor värdighet som Annie Lööf idag tillkännagav att hon drog sig tillbaka. Hennes sorti var säkert inte riggad i förväg men en så erfaren politiker som Annie Lööf visste hur hon skulle uppträda när hon tillkännagav sin avgång, utan sentimentalitet och tårar men med saknad, vemod och kanske en känsla av tomhet inombords.

Få partiledare i Sverige har på senare år varit så starkt profilerade som Annie Lööf. Hon har en stark personlighet och ett politiskt driv som också har skaffat henne många fiender, inte minst bland de blåbruna väljarna. Hennes rakryggade ställningstagande mot Jimmie Åkesson och SD har skiljt ut henne från de borgerliga partiledarna och ju starkare stöd Jimmie Åkesson har fått bland väljarna, desto mer har hatet mot Annie Lööf vuxit.

Det hävdas att hon var en av måltavlorna för Visbymördaren Theodor Engström som knivmördade Ing-Marie Wieselgren från Sveriges Kommuner och Regioner när hon i lugn och ro satt och fikade på Donners plats i Visby mitt under årets Almedalsvecka. Detta ska Engström själv ha sagt i polisförhör. När Annie Lööf fick veta detta blev hon chockad. Det var nog också i det ögonblicket som tankarna på att lämna partiledarposten började tränga sig på. Vi har tillräckligt många svenska politiker som har mördats på öppen gata. Vi behöver inga fler.

Så det finns säkert starka personliga skäl som ligger bakom Annie Lööf avgångsbesked. Rädslan för att falla offer för en psykopat är ett tillräckligt starkt skäl. Men även privat är Annie Lööf hårt drabbad. Hennes andra dotter föddes flera månader för tidigt 2019. Förlossningen var svår. Livmordern brast och måste opereras bort. Annie Lööf var nära att förblöda. Men läkarna räddade både henne och det lilla barnet.

Säkert vill Annie Lööf tillbringa mer tid med sina två små flickor än vad hon har kunnat göra som hårt arbetande partiledare. Jag tror att hon har längtat efter det.

Få partiledare har varit så älskad av sitt eget parti som Annie Lööf. Hon har på senare år varit helt oomstridd i partiet. Hon har också varit den stora stjärnan bland partiledarna. Hennes avgångsbesked tar nog också udden av den kritik som partiet rimligtvis skulle ha riktat mot Lööf när man satte sig ner och analyserade valresultatet.

Till och med jag själv saknar redan Annie Lööf. Hon var ju en så viktig del av svensk inrikespolitik under så många år. Hon fanns alltid där även om det hon sa inte alltid var så kristallklart.

Vem som tar över efter Annie Lööf står skrivet i stjärnorna. Det finns ingen given efterträdare men flera namn har nämnts. En slutsats man dock kan dra är att den nye partiledaren blir en man. Så mycket mer går inte att säga idag.

Själv har jag dock en personlig favorit som efterträdare till Annie Lööf men jag vet att det inte blir han. Det är partiets förste vice ordförande Anders W Jonsson, 61. Han var motkandidat till Annie Lööf när centern 2011 skulle utse en efterträdare till Maud Olofsson. Men Anders W Jonsson drog tillbaka sin kandidatur när han förstod att han skulle förlora. Sen dess har han alltid stått i skuggan av Annie Lööf.

Dessutom meddelade Ander W Jonsson redan 2021 att han tänkte lämna politiken och ville inte bli omvald vid 2022 års val. Så bara av dessa skäl är han ingen trolig kandidat. Men Anders W Jonsson har gjort ett starkt intryck på mig. Han är inte bara sympatisk. Han är också utbildad läkare och hade en lång karriär som läkare, bland annat barnläkare, innan han blev riksdagspolitiker för centerpartiet.

Han både överraskade och imponerade när han under coronapandemin tog tjänstledigt från riksdagen och började arbeta som läkare vid ’Gävle sjukhus. Aldrig har jag sett en rikspolitiker hoppa in på sitt gamla, ”riktiga” jobb mitt under en kris. Det var starkt och jag blev nästan kär i honom för detta.

Anders W Jonsson vikarierade även som partiordförande för Annie Lööf under 2019-2020 när hon var sjukskriven respektive föräldraledig. Även då kände jag ett starkt förtroende för honom och hoppades att centern skulle ändra sig och göra Anders W Jonsson till partiledare så småningom.

Men Annie Lööf kom tillbaka starkare än någonsin medan Anders W Jonsson, sannolikt ganska bitter, har meddelat att han drar sig tillbaka från politiken. Hade han varit yngre och verkligen velat fortsätta som rikspolitiker så skulle han ha blivit en stark efterträdare till Annie Lööf. Med sin norrländska bakgrund och landsbygdsanknytning finns det säkert många traditionella centerpartister som skulle vilja se honom på partiledarposten.

Anders W Jonsson är väl meriterad för detta uppdrag och har under årens lopp haft många tunga uppdrag inom centern. Men vi får sannolikt leta efter någon annan. Hans namn förekommer inte ens i förhandsspekulationerna. Det är bara jag som är barnslig nog att föra fram hans namn.

Ett av flera namn som redan har nämnts är centerns andre vice ordförande Martin Ådahl, riksdagsledamot och partiets ekonomisk-politiske talesman. Men han är omstridd men absolut den klarast lysande stjärnan i centerns i övrigt ganska gråa och charmlösa riksdagsgrupp.