Tutankhamons besök på jorden blev kort. Han tros ha varit född år 1341 f.Kr. och dog år 1323 f.Kr, bara nitton år gammal. Han avled under mystiska omständigheter. En tidig teori var att han blev mördad i en politisk maktkamp, en teori som senare har avfärdats. Tutankhamons tragiska liv och mystiska död har fascinerat många ända fram till idag.
Denna nära släktskap förklarar alla de defekter, missbildningar och sjukdomar som den stackars ynglingen Tutankhamon drogs med ända från födseln. Men sjukdomarna berodde inte bara på den incest hans föräldrar begick utan på att incest och inavel var en självklar och rutinmässig företeelse bland Egyptens faraoner och drottningar under flera generationer. Att incest var legio berodde inte på någon brist på giftassugna kvinnor utanför kungafamiljen utan på att Egyptens faraoner ville behålla fortplantningen ”inom släkten” för att hålla blodet ”rent”, som det hette.
Slutresultatet blev snarare det motsatta.
Och Tutankhamon var inte sämre han. Själv gravt inavlad gifte han sig med sin egen äldre halvsyster Ankhesenamon. Även hon var dotter till Akhenaton men hennes mamma var den berömda drottning Nefertiti, Akhenatons älsklingshustru. Med Nefertiti, världsberömd för sin bländande skönhet, fick Akhenaton sex barn, samtliga flickor. En av dem var alltså Tutankhamons blivande hustru.
De egyptiska kungarna och drottningarna ynglade av sig avkomma som var så skadad av incest och inavel att om barnen inte redan var döda när de föddes så var de från början mer eller mindre livsodugliga. Deras kroppar och själar var degenererade av en rad defekter, missbildningar och fysiska och psykiska handikapp som ödelade deras ofta korta liv.
Ankhesenamon tros ha gift sig med Tutankhamon när hon var tretton år och han några år yngre. Tillsammans fick de två för tidigt födda döttrar som dog omedelbart efter födseln. Orsaken var förstås incest. Vid gravöppningen 1922 påträffades döttrarna mumifierade i Tutankhamuns grav, vilket var ovanligt på den tiden. Det tyder på att barnen sörjdes djupt av sina föräldrar.
Det var den brittiske arkeologen Howard Carter som 1922 av en slump påträffade Tutankhamons grav i Konungarnas dal vid Luxor i Egypten. Fyndet blev en världssensation som fascinerar forskare, arkeologer, historiker, turister, filmmakare och den historieintresserade allmänheten än idag.
Det sensationella med Tutankhamons grav var att den var helt intakt. Den var den enda av faraonernas gravar som inte var plundrad. Därför fanns alla rikedomarna kvar i graven – till allmän glädje för egyptologer och arkeologer och till båtnad för den historiska forskningen. Detta gav en sensationell inblick i faraonernas liv som inte hade kommit eftervärlden till del om inte Howard Carter hade hittat graven och att den dessutom var så välbevarad.
När Tutankhamons majestätiskt vackra gyllene begravningsmask tillverkades ”missade” hantverkarna att avbilda vissa förfulande detaljer hos den döde faraonen, bland annat hans kanintänder, hans klumpfot, han såriga och infekterade vänstra knäskål, hans skolios, hans flickaktiga höfter och hans växande kvinnobröst.
Incesten gjorde att Tutankhamuns kropp var kraftigt defekt. Han var redan vid 19 års ålder skör av infektioner och smärtor. Han led att flera allvarliga sjukdomar, bland annat benskörhet och skolios. Hans ryggrad var så deformerad att han inte kunde stå och gå utan käpp. Hans halskotor var sammanvuxna, något som också bidrog till svåra rörelsehinder och smärtor. Upptäckten av 130 käppar och stavar i hans gravkammare antyder att han haltade svårt och att han alltid måste gå med käpp.
Han hade klumpfot på vänster fot och plattfot på den högra. En av de många sjukdomar han led av heter Köhlers sjukdom som medförde att benvävnaden successivt dog i de delar av kroppen där skelettet belastades hårt, till exempel knäleder, fotleder, axelleder och höftleder. Tutankhamon var alltså trots sin ungdom svårt benskör.
Han kan också ha lidit av en sjukdom som kallas temporallobsepilepsi (eller tinninglobsepilepsi). Under flera generationer ända tillbaka till Tutankhamons farfars far Tutmosis IV led kungarna av olika ärftliga sjukdomstillstånd, hallucinationer och visioner, epileptiska anfall och för tidig död. Dessa symptom är idag kända som temporallobsepisepsi, något som Tutankhamon också tros ha lidit av.
Vid temporallobsepilepsi drabbas den sjuke av svåra epileptiska anfall som kan leda till medvetslöshet, hallucinationer, déjà-vu-upplevelser, flashbacks, overklighetskänslor, förvirring, talsvårigheter, ångest och gråt. Det är vanligt att personer med temporallobsepilepsi även lider av psykiska störningar, till exempel psykopati, neuroser och schizofreni.
Skildringarna av faraonerna av den 18:e dynastin visar också vad som kallas kraniosynostos, som är en medfödd missbildning av skallen. Datortomografi av Tutankhamons huvud bekräftar denna missbildning även hos honom.
Det kanske mest iögonenfallande och kittlande med Tutankhamons kropp är emellertid att han är avbildad med runda kvinnliga höfter och kvinnobröst. Detta är ett tecken på en genetisk endokrin sjukdom som på svenska kallas aromatassyndrom. Aromatas är ett enzym som ombildar manliga könshormoner, androgener, till kvinnliga könshormoner, östrogener. Ombildningen leder till förhöjda nivåer av kvinnliga könshormoner både hos män och kvinnor.
Män med denna defekt får förstorade bröst (gynekomasti) redan som mycket unga. Tutankhamons far Akhenaten är avporträtterad med smal nacke, förlängt huvud, stor rumpa, kvinnobröst och stor buk, vilket tyder på att han bar på den här sjukdomen och att den var nedärvd genom incest. Även flera av Tutankhamons tidigare förfäder visade upp samma kroppsliga egenheter.
Här följer en lista över Tutankhamons många sjukdomar och missbildningar:
- Krosshål i skallbenet
- Lösa benfragment inne i skallen
- Fraktur och svår infektion i vänster knä
- Ihopväxta halskotor.
- Skolios i ryggen
- Gomspalt
- Klumpfot
- Plattfot
- Osteokondros i vristen (tillväxtrubbning i skelettet)
- En livsfarlig malariaparasit
- Kvinnligt runda höfter
- Kvinnliga bröst
- Missbildning av nacken
- Missbildning av skallen (kraniosynostos)
- Ev. en dödlig blodsjukdom
Den stora frågan har hittills varit av vilken anledning Tutankhamon dog så ung, bara 19 år gammal. Spekulationerna har varit många. Somliga har trott att han blev mördad, eftersom det fanns en stor krosskada på hans skalle. Den teorin har avfärdats. Andra menar att han dog av någon eller några av alla sina sjukdomar. Den mest sannolika dödsorsaken var dock det svårt infekterade såret i vänster knä i kombination med malaria. Sannolikt får vi aldrig veta den verkliga sanningen.