Jag har inte skrivit en enda rad på min blogg sen den 8 augusti. Det är exakt tre veckor sedan. Jag har helt enkelt infte orkat, inte haft någon lust och inte känt någon motivation – trots att jag under alla de år jag har drivit den här bloggen har älskat att skriva, att förmedla mina tankar och kunskaper och få lite feedback från mina läsare. Denna sommar har likgiltigheten tagit över helt. Jag har till exempel bara ägnat valrörelsen ett förstrött intresse, trots att politik tidigare alltid var min favoritsysselsättning. Men allt detta har en orsak.

Sen vår älskade katt Sigrid avled den 11 juli och sen vår nyinköpta katt Kalinka sprang bort den 20 juli efter att bara ha vistats i vårt hus i en halvtimma stannade livet upp för mig. Jag sörjde och jag letade. All vaken tid gick åt till att hitta Kalinka igen. Jag gjorde allt. Förra helgen skickade jag till exempel ut 110 sms till boende i de villaområden som ligger i närheten av vår bostad på Vedasjön i Tungelsta. Jag utlovade en hittelön på 1 000 kronor till den som kunde medverka till att Kalinka kom till rätta.

Men hon har inte kommit till rätta. Hon är fortfarande försvunnen. Inte sen den 1 augusti har hon observerats av någon. Det är 29 dagar sen. Jag tror att vi aldrig mer kommer att se henne. Hon kommer inte tillbaka frivilligt. Sommargästerna i villorna i närheten har flyttat tillbaka till stan. Det finns redan allt färre människor i området som skulle kunna få se en skymt av Kalinka.

Trots alla hundratals matskålar som jag har ställt ut lite varstans i vårt område är det inte någon enda gång Kalinka som har ätit upp maten. Det har de åtelkameror visat som jag köpte när hon försvann och som nattetid har övervakat de olika matplatserna. Mer om detta i ett senare inlägg.

Men just idag – och sen i lördags – har jag återigen anledning att vara glad. För vi har skaffat en ny katt eftersom Kalinka inte ville bo hos oss. I lördags hämtade Bosse och jag lilla Ingrid, 13 veckor, från en barnfamilj i Sundbyberg som sålde Ingrid på Blocket. Det blev kärlek vid första ögonkastet – i varje fall från vår sida. Ingrid själv verkar mera intresserad av att jaga flugor i köket och göra rusher fram och tillbaka genom huset, kasta sig från den ena möbeln till den andra och skapa så stor oreda som möjligt.

Ingrid är en av de sötaste kattungar jag har sett i hela mitt liv. Hon är också den gladaste kattunge jag har sett. Hela den lilla kroppen spritter av liv och av längtan att få lära sig hur man ska bete sig som vuxen katt. Hon tränar nu som bäst på att jaga flugor – i avvaktan på att bli så stor att hon kan börja jaga råttor och sorkar. Sådana är kattungar. Att de företar sig är förberedelser inför vuxenlivet. Precis om det är med små barn.

Det kusliga med Ingrid är att hon till förväxling och förblandning ser exakt likadan ut som Kalinka. Titta på bilderna så kan ni själva se likheten.

Nej, inget kommer att få mig att överge Kalinka, även om jag tror att hon redan är död.

Ingrid, som också är en sköldpaddsfärgad honkatt, har på bara några dagar skapat liv i vårt hus som under hela sommaren har varit tyngt av sorg. Det handlar inte bara om sorgen efter våra katter. Det handlar lika mycket om sorgen över min mans dåliga hälsa. Sen han fick hela sin sköldkörtel bortopererad i slutet av maj har han inte, som vi båda hade hoppats på, blivit bättre, fått mindre andningsbesvär och blivit mindre deprimerad.

Istället har det blivit tvärtom. För varje steg han tar blir han trött och andfådd och kan nästan inte andas. Det rosslar i halsen som om luften inte kan passera. Jag har misstankar om att hans andningsbesvär förvärrades när kirurgen på Nya Karolinska under sköldkörteloperationen råkade skära hål på hans luftstrupe. Efter en sådan skada kan det uppstå ärrvävnad på luftstrupen, som hindrar luften från att passera.

Bosse går nu hos en öron-, näs- och halsspecialist i Älvsjö dels för att få orsaken till sina stora andningsproblem fastställd, dels få behandling så att han kan få leva ett någorlunda drägligt liv.

Men även Bosses lidande minskar av att vi nu har fått en ny lekfull och glad familjemedlem. Hon är faktiskt inte klok. När vi åt middag ikväll kastade hon sig upp på matbordet och hamnade mitt i min mattallrik. Ingrid kommer i fortsättningen helt att styra vårt liv. Allt kommer att kretsa kring henne, därför att hon själv kommer att se till att det blir så.