Igår onsdag, fick jag äntligen komma till min onkolog på Karolinska i Solna. Jag skulle få svar på den magnetkameraundersökning av buken som jag gjorde i mitten av juli. Det var en rutinmässig kontroll som jag årligen måste – och vill – göra för att utesluta att min cancer inte har kommit tillbaka.

Ända sen 2011 har inga av alla återkommande röntgen- och datortomografiundersökningar av levern, buken, magsäcken, tarmarna och njurarna visat att jag skulle ha fått tillbaka cancern. I juli förra året fick jag till exempel ett mycket glädjande besked efter en röntgenundersökning. Så här stod det i utlåtandet den gången:

”Inga hållpunkter för recidiv (återfall, min anm.) eller metastas”.

Se bilden nedan!

Men igår lät det plötsligt annorlunda. Min fina och sympatiska onkolog Li Jalmsell på Karolinska var dock mycket noga med att understryka att jag inte skulle vara orolig över den mening som stod att läsa i utlåtandet efter den senaste magnetröntgenundersökningen trots att den kunde verka skrämmande för mig.

Hon var noga med att sätta in utlåtandet i ett bredare sammanhang. Men när jag kom hem och läste utlåtandet mera noggrant blev jag rädd. Längst ner i utlåtandet stod nämligen följande:

”… möjligheten av minimala metastaser kan ej helt uteslutas. I alla fall finns inga hållpunkter för progress.”

Så skrev röntgenläkaren Suzuki Chikako i utlåtandet. Hon är en erkänt skicklig och noggrann röntgenläkare och det var hon som granskade bilderna även efter förra sommarens röntgenundersökning.

Jag blev förstås djupt orolig. Har cancern kommit tillbaka nu efter nio år? Om en cancer på bukspottkörteln sprider sig så brukar det i första hand vara levern som drabbas.

Men min onkolog Li Jalmsell förklarade att jag inte skulle vara orolig. Röntgenläkaren hade ju också lagt till att de misstänkta metastaserna inte hade växt till sig. I övrigt såg kamerabilderna av min lever och den övriga buken ut ungefär som tidigare.

Dessutom var alla mina värden utmärkta. Det fanns inget i blodproverna som tydde på att jag bar på växande metastaser. Detta tog onkologen fasta på. Hon betraktade mig som frisk men var noga med att påpeka att fläckarna på levern måste hållas under uppsikt och att jag måste genomgå en större röntgenundersökning nästa år.

Detta kanske lugnade mig en aning. Men det här var första gången någonsin som en röntgenläkare använde ordet ”metastaser” i ett röntgenutlåtande. Jag ska försöka hålla tillbaka paniken och förlita mig på att min onkolog har rätt

Samtidigt vet jag att om jag skulle drabbas av metastaser på levern och om dessa inte växer alltför snabbt så går de att operera bort. Levern har en sällsynt förmåga att återhämta sig efter en operation. Skär man bort en del av en lob i levern så växer organet ut igen och återtar samma storlek som tidigare. Det har i alla fall mina läkare förklarat för mig.

Så håll tummarna!