Frågan i rubriken ”Hur länge till orkar vi försvara demokratin mot terrorismen?” kan tyckas  tillspetsad. Själv tycker jag att den är berättigad. För när jag tar del av olika debattinlägg och kommentarer efter gårdagens blodiga terrorattacker i Bryssel så får jag en känsla av att många tycker att vi bara ska skaka av oss obehaget och gå vidare som om inget hänt.

Det värsta scenariot för terroristerna är att vi inte bryr oss om dem, menar vissa kommentatorer. Vi ska fortsätta att leva vårt vanliga liv utan att gå omkring och känna ständig skräck. Istället är det uppmärksamheten, kaoset, skräcken, paniken och rädslan som är jordmånen för terrorismen, alltså livsnerven för dem som är ute för att så ondska i världen.

Om vi här i Europa låtsas som om det regnade och förstrött rycker på axlarna åt de blodiga terrordåden, skulle terroristerna snart uppleva att deras aktioner är meningslösa, hävdas det.

Det här är enligt min mening ett cyniskt sätt att bearbeta terroristtraumat. Det är också ett slag i ansiktet på alla dem som drabbades av gårdagens attacker i Bryssel, de sörjande anhöriga och de svårt skadade. Om vi inte reagerar, om vi inte protesterar, om vi inte gråter och skriker ut vår ilska över den ondska och det barbari som islamistiska terrorister utsätter oss för, vilket samhälle, vilken öppenhet och vilken demokrati är det då vi försvarar?

 

Stefan Löfven och många med honom säger att vi ska hålla oss lugna. Vi ska leva som vanligt. Vi ska bekämpa terrorismen men vi ska samtidigt slå vakt om det öppna, fria och demokratiska samhället. Hur ska det gå till? Hur menar Europas ledare idag, dagen efter blodbadet i Bryssel, att de ska bekämpa terrorismen? De har inte lyckats på tio år. Varför skulle de lyckas nu?

Och med vilka medel ska terrorismen bekämpas? Ska den belgiska militären bomba sönder hela stadsdelen Molenbeek eftersom det är där som de flesta jihadisterna i Belgien sitter och planerar sina terrordåd? Självklart inte. Då blir vi ju själva terrorister. Vi kan rimligtvis inte använda samma metoder i kampen mot terrorismen som terroristerna använder mot oss.

Fler poliser då? I en artikel i Dagens Nyheter idag citeras en avhandling från Kunskapscentrum för katastrofmedicin vid Umeå universitet. Här säger fyra av fem intervjuade poliser att deras egna myndigheter saknar kunskaper och resurser för att ta hand om dödade och skadade vid en terroristattack mot kollektivtrafiken. Den svenska polisen litar idag inte på sin egen förmåga.

Samtidigt kan inte vi i Sverige avdela våra över 20 000 poliser till att enbart bevaka presumtiva terrorangripare. Vem ska då ta hand om den andra brottsligheten? Ännu fler poliser? Ska Sverige bli en polisstat?

Naturligtvis inte men betydligt hårdare handskar måste tas till i Europa om vi ska ha den minsta chans att bekämpa IS och andra terrororganisationer. Frankrike stängde sina gränser efter attentatet i Paris den 13 november. Jag är inte främmande för att fler länder ska kunna göra detsamma om detta känns oundgängligt. Öppna gränser kan aldrig vara ett självändamål om de hålls öppna till priset av att oskyldiga människor dödas.

Hård kontroll av alla som reser in och ut ur ett land måste till. Uppmärksamheten måste ständigt ligga på topp. Samtidigt vet alla att den inte gör det. När tiden går och inget händer slappnar vi av – och då händer det igen.

Att arbeta med förebyggande verksamhet mot radikalisering av muslimer i Sverige kan väl låta bra men det är ingen lösning. Risken är att det stannar vid ett gullegullande med presumtiva terrorister. Det krävs i lika hög grad repressiva åtgärder. Alla IS-anhängare som återvänder till Sverige måste specialbevakas, tas in till förhör, anhållas, åtalas och dömas om det visar sig att de har begått krigsförbrytelser eller utfört terrorattentat. Ingen ska få slinka igenom nätet.

Till råga på allt avslöjade nyhetsbyrån AP ikväll att IS har tränat hundratals terrorister i Irak och Syrien för att utföra terrorattentat i Europa. 90 s k IS-krigare ska idag vara bosatta på olika håll i Europa, bland annat i Sverige. Detta borde vara ett memento för svenska politiker och svenska myndigheter.

Ikväll fick jag middagen i vrångstrupen när jag hörde Turkiets president Erdogan i ett tal avslöjade att Turkiet i juni i fjol deporterade en terrorist från Turkiet till Belgien. Enligt Erdogan skulle turkiska myndigheter ha uppmanat den belgiska polisen att ta itu med den här mannen. Så skedde inte. Man kan å andra sidan man undra varför inte Erdogan själv tog itu med honom när denne fortfarande befann sig på turkisk mark. Enligt senare uppgifter ska den belgiske terrorist Erdogan talade om vara en av de män som utförde terrorattentatet i Bryssel i tisdags.

Idag meddelade statsåklagaren i Belgien att minst fyra personer ska ha utfört terrordåden i Bryssel igår, då 32 personer dödades och 271 skadades enligt de senaste uppgifterna.

Ibrahim el Bakraoui och Najim Laachraoui sprängde sig själva i luften på Zaventems flygplats igår morse. Brodern Khalid el Bakraoui låg bakom attacken i tunnelbanan. Den här bilden på tre misstänkta män på Bryssels flygplats kablades ut över världen igår. Fortfarande är det inte helt klarlagt vilka männen är. Den vitklädde mannen till höger på bilden tros fortfarande vara på fri fot.

Många uppgifter som kommer ut är förvirrande och motsägelsefulla. Kanske klarnar bilden så småningom.