Idag, torsdagen de 14 januari, en av vinterns hittills kallaste dagar här i Stockholmsområdet, hade Vattenfall, som äger kraftnätet här, beslutat sig för att slutligen koppla in elen för de 234 hushåll i det område där vi bor, alltså inklusive Bosse och mig. Vattenfall har det senaste året grävt ner alla elkablar i jorden. Men arbetena var inte avslutade. Elen gick fortfarande fram i luftledningar. Det var dessa luftledningar som idag definitivt skulle kopplas bort och de nya jordledningarna anslutas till ett antal transformatorer i området.
Hela projektet är naturligtvis fantastiskt bra! I fortsättningen behöver vi inte oroa oss för strömavbrott därför att snötyngda trän faller ner över kraftledningarna. Nu ligger ledningarna snyggt och prydlig nedgrävda i marken.
Men för att kunna göra dessa omkopplingar idag var Vattenfalls montörer tvungna att stänga av strömmen till de 234 hushåll i vårt område som berördes av kabelarbetet.
Lilla Sigrid undrade också varför det var så mörkt huset
Av en slump fick Bosse för några veckor sen reda på att strömmen skulle stängas av idag. Varken vi eller våra grannar hade fått något som helst meddelande om det planerade strömavbrottet – trots att det är kraftbolagens skyldighet att i god tid informera om detta, så att abonnenterna kan planera en dag med strömlöshet på det mest optimala sättet. Men nej. Inget SMS från Vattenfall med denna information, inget mejl, inget brev, inte ens en liten lapp i brevlådan fick vi.
Det var istället djungeltelegrafen som till sist nådde oss med den viktiga infon.
Det är det ena. Ingen förhandsinformation om strömavbrottet alltså. Strömmen släcktes dock enligt planerna kl. 08.30 i morse och skulle enligt Vattenfall komma tillbaka igen kl. 13.30. Detta kunde man läsa på Vattenfalls hemsida (om man letade länge). 5 timmar utan el. Det skulle vi nog fixa.
Mitt hus är ju av den gamla sorten med järnspis i köket och tegelugn i vardagsrummet. Bosse och jag satte därför igång att elda för fulla muggar i morse. Vi kokade också kaffe på järnspisen, så vi skulle nog klara oss dessa få timmar, tänkte vi. När mörkret kom tände vi stearinljus och satte på oss pannlamporna för att kunna se bättre.
Klockan blev halv två. Hon blev kvart i två. Hon blev två. Ingen ström. Typiskt, tänkte jag men hoppades att det bara handlade om en kortare försening. När jag gick in på Vattenfalls hemsida, upptäckte jag emellertid ett meddelande att strömmen hos oss inte skulle komma tillbaka förrän kl. 16.00. Fy f-n. Vi hade redan börjat frysa. Vi hade heller inte kunnat använda toaletten på hela dagen och snart skulle vi laga middag.
Tiden gick. Klockan blev fyra. Hon blev kvart över fyra. Hon blev halv fem. Ingen ström. Då kollade jag på nytt Vattenfalls hemsida. Ny information! Arbetet med omkopplingarna skulle inte bli klart förrän kl. 20.30!!!
Istället för de fem timmar som Vattenfall från början hade sagt att strömmen skulle vara borta hade nu utsträckts till tolv (12) timmar! Det var inte klokt.
Det är faktiskt oförskämt och farligt för en elleverantör att bete sig på det här sättet gentemot sina abonnenter. Idag har det varit rekordkallt. Själva har Bosse och jag klarat oss bra men av våra grannar bor i husvagn året runt. Behöver ni tvivla på att han frös? När Bosse var ute med bilen ikväll upptäckte han dessutom att två grannfamiljer med små barn som bor i två nybyggda, moderna villor (utan järnspis och tegelugn) hade tvingats gå ut och sätta sig i sina bilar för att hålla värmen. Där satt de med motorerna påslagna och värmen pådragen för fullt i väntan på att Vattenfall skulle behaga skänka dem strömmen åter.
Hade elavbrottet stannat vid fem timmar, hade det säkert inte varit några problem. Men tolv timmar!
Nu kom strömmen tillbaka redan halv 8, alltså efter "bara" elva timmar. Men elva timmar utan värme mitt i smällkalla vintern är illa nog.
Det får mig att tänka på hur sårbart vi har gjort vårt samhälle. Idag är nästan alla villor/radhus uppvärmda med el eller bergvärme. För att kunna slå på bergvärmen krävs också el. Även värmepumpar kräver el för att producera värme. Så elberoendet är hundraprocentigt.
Det borde därför vara obligatoriskt att utrusta alla villor och radhus med vedspis i köket. Det är ett minimum för att kunna hålla värmen och kunna laga lite mat, när det råder sträng kyla och strömavbrott. Bosse och jag är lyckligt lottade – men inte tack vare Vattenfall utan trots Vattenfall.
Samtidigt vill jag ändå ge en stor eloge till de elmontörer som jobbade åt oss hela dagen utomhus i denna stränga kyla! Det kan inte ha varit lätt att koppla om elledningar och hantera transformatorer när fingrarna fryser till is. Ett stort tack till er grabbar i alla fall.