Idag är jag Sveriges mest hatade kvinna på sociala medier!

 

 

Jo, det är faktiskt sant. Jag är idag landets mest hatade kvinna på sociala medier. Orsaken är att jag igår blev ombedd av tidningen Expressen att skriva en debattartikel om problemet sexuella trakasserier; detta sen hashtaggen #Metoo förmått hundratusentals kvinnor världen över att skriva och berätta på sociala medier om de sexuella trakasserier de har utsatts för i sitt liv.

Harvey Weinstein
Bild: Variety

Hashtaggen kom till sen flera kvinnliga Hollywood-stjärnor gått ut och öppet kritiserat filmmogulen Harvey Weinstein, en av USA:s mäktigaste filmmakare, för att denne under många år utsatt kvinnliga skådespelare för sexuella trakasserier och övergrepp.

Jag vet i skrivande stund inte hur många hundratusen, kanske miljoner, kvinnor världen över som har lyssnat på uppmaningen och skrivit om sina upplevelser av sexuella trakasserier. Men de är många. Jag skulle nog våga säga att det knappast har funnits någon fråga som har lockat så många människor att öppna sig på sociala medier.

Min debattartikel i Expressen

När jag blev tillfrågad av Expressen att skriva förklarade jag att jag gärna kunde skriva en artikel men att jag nog inte skulle hålla med alla kvinnor som skrev på #Metoo. Nej, det gör inget, svarade (den manlige) debattredaktören. Det är bra om vi kan få en allsidig debatt om detta.

Om ni vill kan ni läsa mitt debattinlägg här nedan. Det är ett förkortat inlägg som kan läsas på Expressens sajt idag jämfört med min ursprungliga text.

https://www.expressen.se/debatt/ett-nyp-i-rumpan-ar-inte-sa-farligt/

Som ni ser gör jag allt för att protestera mot alla slags sexuella övergrepp. Jag tycker att Harvey Weinstein är ett svin. Svin är också alla män (ofta med makt) som utsätter kvinnor för detta. Å andra sidan känner jag att det ibland kan bli helt fel med den här sortens kollektiva upprop, när ett stort kollektiv av kvinnor skuldbelägger i stort sett alla män.
Först måste man ju definiera vad man menar med sexuella trakasserier. Handlar det om tafsande på en kvinnas kropp? Handlar det om en hastig flirt? En för lång blick? Handlar det om att en man nyper en kvinna i rumpan? Handlar det om att han lägger sin arm runt henne eller lägger handen på hennes knä? Eller handlar det om betydligt allvarligare saker, t ex våldtäkt, försök till våldtäkt, sexuella kränkningar?
Jag anser att det är viktigt att klargöra vad man menar med sexuella trakasserier. Så har inte skett i den här mediestormen. Det finns faktiskt ganska bagatellartade handlingar som vissa kvinnor lätt kan överse med men som andra kvinnor rubricerar som sexuella trakasserier.
Ibland kan det som jag ser det kännas befriande med lite flirtiga relationer mellan män och kvinnor på en arbetsplats. Nu menar jag alltså handlingar av det mera oskyldiga och oförargliga slaget. Jag talar inte om TRAKASSERIER i ordets verkliga mening. Jag vet nämligen själv vad trakasserier är. Jag mobbades för att jag var tjock från det att jag fyllde fyra år tills jag fyllde sexton. Hela min barndom och uppväxt var ett helvete. Jag vågade inte gå till skolan av skräck för att bli retad, slagen och mobbad. Kanske har jag därför blivit lite immun mot uttrycket trakasserier. Det krävs för mig mer än ett nyp i rumpan för att hävda att man har blivit trakasserad.
I min artikel tog jag också upp det som jag ser som ett problem, nämligen att kvinnor själva ibland kan vara (direkt eller indirekt) ansvariga för de trakasserier de utsätts för. Många tjejer lägger t ex alldeles för ofta ut nakenbilder på sig själva på nätet utan att inse vad det kan få för konsekvenser. Jag vill inte skuldbelägga någon kvinna men jag tror att man ska vara försiktig med att bjuda alltför mycket på sig själv på nätet. Där finns det troll som utnyttjar detta, tar chansen och kanske till och med får lust att gå längre.
Jag bagatelliserar inte sexuella trakasserier, tvärtom. De är ett allvarligt samhällsproblem. Samtidigt leder skräcken hos många kvinnor att  bli antastade av en man till en närmast fientlig inställning mellan män och kvinnor. Jag har aldrig någonsin upplevt så mycket manshat bland kvinnor som idag. Bekännelserna på hashtaggen #Metoo är ett tydligt exempel på detta manshat.
Detta hat är naturligtvis kontraproduktivt. Världen blir inte bättre av att män och kvinnor hatar och bekrigar varandra. Radikalfeminismen ser jag också som en kraft som kan göra mer skada än nytta.
Det här är en svår debatt. Balansgången är hårfin. Självklart har män det största ansvaret för att det begås sexuella övergrepp på kvinnor men kvinnor kan ibland tendera att göra problemet större än vad det i verkligheten är. Vi vet att kvinnor dessvärre många gånger har låtit män utnyttja deras kroppar för att själva få en filmroll, ett fint jobb eller ett tjusigt uppdrag. Men detta talar ingen gärna om idag. Eller också är det jag som har fel. Jag kanske inte har förstått vilka krafter som styr vårt samhälle idag och som styr relationerna mellan könen.
Jag kan ånga vissa formuleringar i min text i Expressen men jag ångrar inte huvudbudskapet.
En färsk undersökning utförd av Expressen/Demoskop bland 1000 svenskar kvinnor och män som publicerades idag visar att 4 av 5 kvinnor säger sig ha varit utsatta för sexuella trakasserier minst en gång i livet. Det handlar i första hand om s k tafsande. Även många män svarar att de har utsatts för den här sortens trakasserier. Trakasserierna sker i första hand på krogen. Det kan man förstå. Där är många människor berusade och uppträder på ett sätt mot det motsatta könet som de inte skulle ha gjort i nyktert tillstånd.
De flesta sexuella övergrepp sker på krogen
Bild: drinkadvisor.com
Flera av dem som ”hatar” mig idag är kända personer, t ex journalisten Alexandra Pascalidou, riksdagsledamoten (V) Roseanna Dinamarca, moderatpolitikern Hanif Bali m fl. Ni kan själva läsa vad de skriver.
Alexandra Pascalidou
Bild: twitter.com
Hanif Bali (M)
Bild: Wikipeida
Roseanna Dinamarca (V)
riksdagsledamot
Bild: Youtube.com
 Jag ångrar inte det jag har skrivit. Jag hävdar bestämt att den här sortens kollektiva hatkonvulsioner som vi ser i hashtaggen #Metoo gör att vi riskerar att förlora proportionerna, att vi inte ser skogen för bara trän, att vi vägrar analysera, att vi blandar ihop stort och smått och att överdrifterna leder till att ingenting förändras. För det vill vi ju alla att det ska göra. Sexuella trakasserier får inte förekomma. Det måste vi alla, män och kvinnor, kämpa tillsammans för att stoppa.
Sveriges mest hatade kvinna?