Om drygt en timma har den första sommarmånaden juni 2025 gått till ända. I morgon skriver vi den 1 juli. Men jag vill hålla mig kvar vid den 30 juni för idag för exakt ett år sen, den 30 juni 2024, bosatte Bosse och jag oss permanent på min lilla gård Granåsen i Älvhyttan, Nora kommun.

Det är verkligen en dag att fira – även om vi inte har gjort det i konkret handling. Men för mig är det en viktig bemärkelsedag eftersom vi så sent i livet valde att bryta upp från ett invant och förhållandevis tryggt och bekvämt boende i Tungelsta med nära till allt.

Nu bor vi på landet i ordets rätta bemärkelse. Det enda som påminner oss om omvärlden i dess mest grymma bemärkelse är krigsmaterialtillverkaren Bofors´ ständiga provskjutningar av ammunition på Bofors skjutfält som ligger granne med vårt hus. Jag avskyr dessa ständiga bombningar eftersom de stör den ljuvliga idyll som vårt hem och vår tomt utgör.

När jag tittar ut över trädgården, över det täta lövverket från björkar och askar, över den pistagegröna gräsmattan, över de vilda blommorna som fortfarande får lov att leva ett tag till i det som skulle vara riktiga blomrabatter så känner jag en gränslös lycka.

Gud vad vackert det är, särskilt under de tidiga morgontimmarna när solen kastar sina nästan horisontella strålar genom lövverket och ut på våra gräsmattor som glittrar som guld i morgonljuset.

Detta är en skönhet som överflyglar det mesta – trots att allt här är så enkelt, ja i vissa fall ganska torftigt. Men på sommaren märker man inte av så mycket av denna torftighet. Då tar grönskan och solljuset över och begraver det fula under ett klargrönt täcke av löv och blommor.

Jag har under det här första året aldrig ångrat en sekund att vi bosatte oss här – även om vi lever ett mycket ensamt liv. Jag hade hoppats på fler sociala kontakter – men det kan också bero på mig själv. Jag är så uppslukad av den gudomliga känslan över att få bo och leva här att det mänskliga umgänget har fått stå tillbaka. Men vi ska bättra oss.

Det har inte varit billigt att flytta hit. Eftersom hela gården har varit starkt eftersatt under många år när vi inte har varit här, måste mycket ersättas, förnyas och renoveras. Jag har snart lagt ut 100 000 kronor på inköp av diverse utensilier och hantverkartjänster.

Först och främst lät vi vår duktige hantverkare Robert Molin från Nora bygga om hela trapphuset där trappan till övervåningen börjar.

Där skedde en vattenskada för ett antal år sen som togs om hand alldeles för sent. Bosse gjorde vad han orkade för att renovera trapphuset. Det gjorde han förra sommaren. Vi hade storstilade planer för hur det skulle se ut – men Bosse hann bara till isoleringen av ytterväggen. Sen orkade han inte mer.

Därför anlitade vi redan i höstas Robert som under några veckor förvandlade hela trapphuset till ett underverk. Det kostade mig förstås en rejäl slant men det var värt det. Sen dess höjdes ROT-avdraget till 50% den 12 maj. Det har underlättat för mig att fortsätta att låta Robert renovera huset. I förra veckan lade han helt nytt tak över verandan.

Där hade det blivit ett moras av trasiga tegelpannor, våt takpapp, överväxt av mossa, ruttna gavelskivor, rutten panel under taket och ett läckage av vatten som hade förstört verandataket under dessa försummelsens år. Nu är det tiptop igen med ljusrött glänsande enkupigt taktegel, plåtbeslag längs anslutningen till husväggen och dubbla gavelspetsar. Se själva på bilderna:

Sen måste förmodligen hela taket på det gamla huset bytas ut. Överväxten av mossa samlar vatten och fukt som i sin tur skadar teglet och blir ett lättfångat byte för förruttnelsen. Jag får se om jag låter göra detta i år eller om jag väntar till våren. Det kommer ju att kosta en del.

Nästa projekt blir att Robert anlägger ett stort trädäck av tryckimpregnerat virke framför det nya huset, där vi kan ställa våra utemöbler och mysa i solskenet.

Sen har jag köpt en duschkabin till badrummet. Den var inte billig. Jag har också köpt en ny toalettstol och en ny tvättmaskin som gick sönder för några veckor sen. Jag har låtit Robert renovera en ytterdörr och dessutom investerat i något så udda som en eltoalett.

Den står fortfarande kvar i den kartong som den fraktades i. Orsaken till den här (kanske onödiga) investeringen är risken för strömavbrott här ute på landet. När elen försvinner fungerar inte toaletten. Visserligen har vi ett torrdass ute i lagården men vem vill pulsa i 60 cm snö och kyla för att ta sig dit och ådra sig urinvägsinfektion.

Nej, en eltoa på övervåningen som man bara behöver ansluta till nätet skulle vara toppen när elavbrotten kommer. Det är både en miljövänlig och bekväm lösning.

Jag har också köpt en ny dammsugare eftersom den gamla lade av precis när vi hade flyttat hit för ett år sen. Sen har jag köpt flera omgångar av sammetsgardiner för vinter och sommar, möbeltyger för att klä om soffor samt tapeter för kommande tapetseringar.

Sist men inte minst har jag låtit lägga grus på hela uppfarten ända fram till huset. Det var en välsignelse eftersom uppfarten i våras bara var en enda avlång bassäng av lervatten och dy.

Så mycket har blivit bekvämare och ”helare” men det återstår mångdubbelt mer att renovera. Sen har vi den nygamla bergsmansgården som Bosse började bygga på år 2005 men som aldrig blev färdig att användas. Utåt ser den relativt intakt ut. Bosse gjorde hann inreda det stora vardagsrummet till en underbar salong. Han gjorde också ett kök, dock utan köksinredning, byggde en trappa till övervåningen och lade ett golv i ett av rummen där. Sen blev det inte mer.

Just nu tjänar den vackra villan tyvärr bara som ett möbelmagasin. Vi har ännu inte orkat börja röja bland flyttkartongerna, alla möblerna, mattorna, böckerna och kläderna från Tungelsta. Det måste vi ta itu med – men jag bävar inför detta sisyfosarbete.

Ångesten över allt som måste göras och som måste köpas ligger och ruvar alldeles under huden på mig. Men jag måste intala mig att Bosse och jag inte är några övermänniskor. Vi kan inte arbeta fortare än vi orkar. I värsta fall får jag hyra in folk som hjälper oss med alla dessa praktiska men nödvändiga bestyr.

Till sist måste jag få visa ett bildkollage över våra vackra pioner som precis har slagit ut:

Jag är lycklig över att få förmånen att bo här – i denna ljuvliga bergslagsnatur. Jag tänker njuta allt jag kan under den här sommaren – för till hösten och vintern blir det inte lika roligt längre. Men då kommer jag att se framemot nästa vår. Då kanske både äppelträdet och päronträdet kommer att blomma, i alla fall mer än i år.