Idag var det ännu en historisk dag i den nordiska säkerhetspolitiska omsvängningens tid. På en till synes i all hast och högst improviserad men i själva verket PR-mässigt på detaljnivå reglerad presskonferens i vårvinterkylan vid Djurgårdsbrunnskanalen i Stockholm framträdde två av Europas just nu mest intressanta politiker, statsministrarna från Sverige och Finland, Magdalena Andersson och Sanna Marin.

Sanna Marin gjorde idag en blixtvisit hos Magdalena Andersson för att delta i den här presskonferensen och meddela det svenska och finländska folket att det nu bara var en tidsfråga innan de båda länderna lämnade in sina ansökningar om medlemskap Nato.

”Det handlar om veckor, inte månader, innan Finland blir färdig med sitt ställningstagande”, förklarade Sanna Marin.

Samma kaxiga besked kom inte från Sveriges statsminister. Hon måste ju invända dialogen inom det socialdemokratiska partiet så att beslutet om ett medlemskap i Nato blir stabilt förankrat hos svenska folket.

Det som inte sades med ett ord under dagens mycket märkliga presskonferens var att Sverige och Finland tänker ansöka om ett Nato-medlemskap – och det samtidigt. Ändå var det detta de båda statsministrarna sa – utan att uttrycka det med ord. Det skådespel som utspelade sig på gräsmattan framför Villa Bonnier på Djurgården i Stockholm idag kändes nästan overkligt för att inte säga direkt surrealistiskt.

Därför blev förstås presskonferensen efteråt föremål för tolkningar, spekulationer och hypoteser.

SVT:s politiske kommentator Mats Knutson sa till exempel i Rapport i eftermiddags att han tolkade dagens besked som ett ja till Nato.

”Finland kommer att landa i ett ja till Nato och konsekvensen av detta blir att även Sverige kommer att göra det”, slog Knutson fast med ackuratess.

Någon timma efter Sanna Marins och Magdalena Anderssons gemensamma presskonferens i Stockholm överlämnade Finlands regering en ”vitbok” till Finlands riksdag. Vitboken innehöll visserligen bara en redogörelse för de säkerhetspolitiska och ekonomiska konsekvenserna av ett medlemskap i Nato. Men det rådde inget tvivel om vilken väg Finland redan hade valt och det var inte att ställa sig utanför Nato.

I den finländska vitboken slogs till exempel fast att säkerheten i och runt Östersjön blir betydligt starkare om Sverige och Finland går med i Nato – och det handlar inte bara om en säkerhet i det korta perspektivet utan över mycket lång tid. I Finland är man av uppfattningen att det ryska kriget i Ukraina inte kommer att vara över om någon vecka. Det kan ta tiotals år innan Europa ser slutet på detta omoraliska, bestialiska och dessutom högst omotiverade krig.

Sanna Marin förklarade under sin blixtvisit i Stockholm att Finlands besked om Nato bara ligger några veckor bort. Magdalena Andersson svarade att hon gärna såg att även Sverige kunde skynda på processen med den svenska säkerhetspolitiska analysen. Samtidigt underströk Sanna Marin hur viktigt det var att Finland och Sverige gör gemensam sak i Nato-frågan:

”Det är inget krav men det är bra att vi gör samma val och att vi följer ungefär samma tidsplan”, sa Marin.

I Sverige befinner vi oss fortfarande på det spekulationsspäckade planet. Hur tänker Sverige? Vad vill Magdalena Andersson? Enligt uppgifter till tidningen Svenska Dagbladet idag ska Magdalena Andersson redan ha bestämt sig för att ta Sverige in i Nato och att en svensk ansökan om medlemskap ska lämnas in redan när Nato håller toppmöte i Madrid den 29-30 juni.

Självfallet viftade Sveriges statsminister bort alla sådana spekulationer vid dagens presskonferens. Vad annat var att vänta. Ändå är oddsen för en svensk och en finländsk medlemsansökan till Nato är just nu mycket låga. Den som satsar en miljon kommer inte att få särskilt mycket tillbaka.

Men tvärvändningen ifråga om ett Nato-medlemskap både i Finland och i Sverige är minst sagt riskabel. Både den svenska och den finländska regeringen vet att det kan medföra stora säkerhetspolitiska risker att överge alliansfriheten, i varje fall på kort sikt.

Vladimir Putin har redan varnat både Finland och Sverige för att gå med i Nato. Lyder vi inte Kreml så har Putin redan uttalat direkta hot. Hur hoten konkret ser ut vet ingen mer än Putin själv och hans närmaste anhang. En rysk invasion i Finland och även i Sverige är kanske inte förstahandsvalet för Putin, inte just nu i alla fall, men det finns andra sätt att verkställa repressalier på. Det kan handla om cyberattacker, kränkningar av finländskt och svenskt territorium och luftrum, ekonomiska sanktioner men framförallt skräckinjagande ryska militära positionsframflyttningar mot den finländska gränsen. Installationer av avskjutningsramper för missiler, kolonner av stridsvagnar, truppsammandragningar vid gränsen och ständiga provokationer ska man självklart räkna med.

Detta är Sveriges och Finlands regeringar helt inställda på. Ändå tror jag att dessa inte kommer att låta sig avskräckas av ryska militära framryckningar. Är man fullvärdig medlem i Nato så omfattas man ju av Natos säkerhetsgarantier. Problemen kan uppstå under den period som går från det att ansökningarna har lämnats in tills alla Natos medlemsländer har sagt ja till de två nya medlemmarna. Detta ”interregnum” kan bli påfrestande och måste noga analyseras och göras förberedelser för.

Men att låta Ryssland och ”Slaktaren i Kreml” Vladimir Putin bestämma den svenska och finländska försvars- och säkerhetspolitiken är inte något som bundsförvanterna Sverige och Finland skulle tolerera.