Det var i mitten av juli i år som jag blev uppringd av nättidningen Bulletins opinionschef Dan Korn. Han frågade om jag ville skriva krönikor i Bulletin eftersom han trodde att tidningens läsare skulle uppskatta det jag skrev.

Självklart blev jag överraskad men också tveksam. Jag kände ju väl till Bulletins korta men skandalomsusade historia med det ena medarbetaravhoppet efter det andra, med plagierade artiklar och även med dålig ekonomi. Bulletin startade som nättidning den 22 december ifjol men hade bara hunnit verka några månader innan den upphaussade fasaden började krackelera. Folk formligen flydde från sina jobb.

Bulletin är en daglig nättidning med hög svansföring och högerkonservativa värderingar. Det var definitivt inte något som lockade mig. Jag är allt annat än högerkonservativ. Samtidigt hann jag tänka innan jag lämnade mitt svar att det ju inte spelade så stor roll var man skrev sina krönikor någonstans bara det tydligt framgick att jag inte delade tidningens politiska åsikter och att jag ville presenteras som oberoende och fristående. Detta ställde jag också som krav när jag svarade Dan Korn att det kanske kunde vara kul att skriva en krönika då och då.

”Då bestämmer vi det”, svarade Dan Korn. ”Vi börjar med att du skriver en krönika i månaden och du kan lämna den första den 15 augusti. Du får skriva om vad du vill.”

Jag skulle få 5.000 kronor i arvode för varje krönika. För mig som pensionär kändes det som ett värdefullt tillskott nu när min man inte arbetade längre och dessutom fick ut en oförskämt låg pension. Så huvudskälet till att jag tackade ja till att bli krönikör på Bulletin var faktiskt ekonomiskt.

Min första krönika publicerades den 16 augusti och handlade om ångest i allmänhet och klimatångest i synnerhet. Nästa krönika publicerades den 20 september och handlade om de återvändande IS-kvinnorna och den tredje krönikan publicerades i mitten av oktober och handlade om yttrandefrihet med konstnären Lars Vilks våldsamma och tragiska död som bakgrund. Sen dess har det inte blivit några fler krönikor.

Orsaken är att jag aldrig fick betalt för mitt arbete. Jag skickade min första faktura till Bulletin den 24 augusti. Den är fortfarande obetald, likaså faktura nummer 2 och 3. Det har snart gått två månader sen den tredje krönikan publicerades utan att jag har fått ett enda öre. Jag är djupt upprörd över detta och ångrar att jag någonsin sa ja till att skriva för Bulletin.

Jag är samtidigt inte förvånad. I oktober gjorde tidningen Expressen flera stora avslöjanden om Bulletins ekonomi, om chefredaktören Rosenthals jättelön på över 200 000 kronor i månaden, om konsultsvindlerier och om ytterligare avhopp från tidningen. Det talades om att Bulletin stod på konkursens brant, Den nästan tomma kassan berodde på stora utgifter men nästan inga inkomster. Annonsörerna svek.

Detta gjorde mig förstås djupt oroad. Marken började brinna under fötterna. Samtidigt förnekade ledande personer på tidningen att man skulle ha några ekonomiska problem och att Expressen hade hittat på hela historien.

Därefter startade en allt djupare tvist mellan mig och tidningen Bulletin. Jag fortsatte att kräva betalt för mina fakturor – men utan att se några pengar. Jag har också fått de mest märkliga och osannolika svar på mina frågor varför jag inte har fått betalt för mina krönikor. Jag ska citera utdrag ur några mejlkonversationer som jag har haft under hösten, dels med Bulletins krönike- och debattredaktör Ofer Maimon Gralvik, dels med opinionschefen Dan Korn.

Jag häpnade när jag läste om förklaringarna. Jag antar att läsarna av den här bloggen också kommer att göra det.

Redan den 26 september skrev jag följande mejl till Ofer Maimon Gralvik, alltså den person på tidningen som jag haft den huvudsakliga kontakten med:

”Jag är jättebesviken på Bulletin. Fakturan för min första krönika skickade jag den 25 augusti med förfallodag den 5 september. Det är nu den 26 september och jag har fortfarande inte fått betalt. Det tycker jag är väldigt dåligt. Tala om om jag har gjort något fel i samband med att jag skickade fakturan – t ex om jag skickade den till fel adress. Sen förväntar jag mig faktiskt betalning. Det är inte kul att jobba gratis.

 I dagarna kommer jag också att skicka faktura för min andra krönika. Då hoppas jag att betalningen går snabbare.”

Jag fick svar samma dag av Ofer Maimon Gralvik:

”Hej Elisabet!
Självklart ska du ha betalt! Jag hanterar inte fakturorna, men nedan klistrar jag in de rutiner jag fått mig tillskickade. I korthet 40 dagars fakturadatum samt namn på beställare och så vidare.”

Därefter följde en komplicerad uppställning över hur man som frilansare skriver en faktura till Bulletin. Det var under hela hösten överhuvudtaget mycket strul kring hur mina fakturor skulle formuleras, ett argument som Bulletin uppenbarligen använde för att skjuta upp betalningarna eller slippa betala alls.

Den 16 oktober såg jag mig därför föranlåten att än en gång skriva till Ofer Miamon Gralvik. Det var sen Expressen hade publicerat högst komprometterande uppgifter om Bulletin. Jag skrev följande:

”Hej igen!

Jag läste en djupt oroande artikel i Expressen om att Bulletin skulle stå på ruinens brant och inte ha några pengar pga bristande intäkter. Trots att jag redan har skrivit två krönikor till er har jag inte fått betalt. Nu kvarstår frågan: Är det någon idé för mig att fortsätta skriva för er om ni inte kan betala ut arvodet till mig? Jag står ju i begrepp att skriva en tredje krönika för leverans i början av nästa vecka – men ska jag verkligen skriva den eller ska jag avstå? Tacksam för svar. Elisabet”

Två dagar senare fick jag följande svar från Gralvik:

”Hej Elisabet!
Jag ber om ursäkt. Jag förstår din oro. Artikeln i Expressen bygger dock helt på uppgifter från två personer som fått sparken. Bland annat för sin oförmåga att få ordning på Bulletins betalningsrutiner som de ansvarade för.

Tyvärr vägrade de att lämna över inloggningarna till banken och således har inga fakturor alls betalats de senaste tre veckorna. Problemet är praktiskt, inte ekonomiskt. Folk arbetar intensivt för att få till en lösning. Det hela är förstås pinsamt.

Pengarna för att betala utestående fakturor finns på kontot vad jag inhämtat. Vi uppskattar dina texter och vill gärna publicera dem, men vill du vänta tills dina fakturor betalats förstår jag förstås det.

Med vänlig hälsing

Ofer Maimon Gralvik”

Jag tog mig för pannan efter att ha läst dessa förklaringar men hoppades fortfarande att jag skulle få ut mina arvoden. Men icke. Det föranledde mig att den 12 november skriva ett nytt påminnelsemejl till Maimon Gralvik med följande lydelse:

”Hej!

Med tanke på att jag nu har medverkat med tre krönikor i Bulletin sen den 16 augusti ser jag mig än en gång föranlåten att skriva till er. Jag har ännu inte – trots att vi nu skriver den 12 november 2021 – fått betalt för en enda av de krönikor jag har skrivit. Jag har skickat fakturor vid ett flertal tillfällen men har fått bakläxa på än det ena, än det andra, t ex att jag måste skicka fakturorna i pdf-format och inte i word-format. Detta har jag ändrat på men utan att det har lett till någon betalning.

Jag har också fått skriva om fakturorna eftersom jag tidigare – enligt löfte från Ofer att mitt arvode, 5 000 kronor per krönika, gällde exklusive sociala avgifter, vilket jag tolkade som att jag kunde lägga på kostnaderna för sociala avgifter på fakturorna.

Detta fick jag också backning på och tvingades skriva om två av fakturorna än en gång. Jag har inte en enda gång under den här tiden fått något aktivt påpekande från redaktionen eller fakturaavdelningen att jag måste ändra i fakturorna om jag ska få ut mina pengar. Istället har jag själv fått fråga varför det inte har kommit några pengar och så småningom fått svaret att det har varit fel på fakturorna, att faktureringssystemet inte har varit i fungerande skick, att folk har slarvat med sina arbetsuppgifter etc. 

Däremot har jag aldrig fått veta att det skulle saknas pengar på tidningen, att ni med andra ord skulle ha drabbats av kassabrist. Så går det aldrig till på andra tidningar. Där får jag omedelbart veta om något i fakturan har varit felaktigt och att jag omgående måste rätta till detta. När jag har gjort det har pengarna kommit omedelbart.

Så har det alltså inte varit med Bulletin. All information som skulle ha kunnat vägleda mig har uteblivit. Det har varit jag själv som varje gång har fått undersöka varför inga pengar har betalats ut.

När jag sedan vid upprepade tillfällen  – senast idag – läser om Bulletins märkliga affärer, dåliga ekonomi och märkliga hantering med utbetalningar till konsulter och annat, så drar jag självfallet öronen åt mig. Jag är noga med att behålla den respekt som jag under alla år har byggt upp för mig i min egenskap både av journalist och person. Jag har stenkoll på min egen ekonomi. Då förväntar jag mig att jag själv ska bli behandlad på samma sätt av mina uppdragsgivare.

Eftersom det fortfarande inte har kommit in några pengar på mitt bankgiro trots att den senaste fakturan förföll till betalning den 10 november har jag bestämt mig för att göra ett uppehåll i mitt krönikeskrivande för Bulletin tills mina utestående fordringar är betalda. Det är direkt kränkande för en seriös journalist att skriva för en tidning utan att få betalt. Mitt arbete och min arbetstid är mera värdefull än så.

I den mån vårt samarbete ska fortsätta vill jag dessutom ha ett skriftligt avtal där alla villkor finns upptagna, dvs arvode, momssats, betalningsvillkor etc. Avtalet ska vara undertecknat av båda parter, d v s av mig resp. av en ansvarig person på Bulletin. Idag föreligger det bara ett muntligt avtal mellan mig och Dan Korn. Muntliga avtal ska enligt lag visserligen ha samma giltighet som skriftliga avtal men i praktiken fungerar det sällan så.

Hälsningar

Elisabet Höglund”

Hans svar lät inte vänta på sig. Så här skrev Ofer samma dag:

Hej Elisabet!

Har jag klantat mig om sociala avgifter Där ber jag så mycket om ursäkt. Möjligen har jag blandat ihop sociala avgifter med moms. Mea maxima culpa. Vad gäller icke-betalning eller tramsade kring filformat så vet jag inte vad det beror på, men OK är det definitivt inte. Förhoppningsvis kan Dan bidra med mer information.

Jag tycker att det är synnerligen tråkigt att det blivit så här. Jag och läsarna har mycket uppskattat dina krönikor, och hoppas att en lösning kommer på plats snabbt. 

Med vänlig hälsning 

Ofer Maimon Gralvik”

Fem dagar senare kom också ett mejl från opinionschefen Dan Korn, som lät mycket bekymrad och som beklagade det inträffade. Den information jag fick var både intressant och klargörande men har inte lett fram till att jag har fått betalt för mitt arbete. Så här skrev Korn:

”Hej Elisabet!

Ursäkta mitt sena svar. Den senaste tiden har varit mycket hektisk, så jag ligger efter med att besvara mina mail. Du skall givetvis ha betalt för dina krönikor. Bulletin har haft maximal otur när det gäller kompetens på den ekonomiska sidan. Vi har haft en ansvarig som betalade fakturor lite hipp som happ, De som han gillade betalade han, de som han ogillade struntade han i. Också efterträdaren misskötte sitt arbete.

Nu har vi bra personal på den ekonomiska sidan, men det har också inneburit att många fakturor blivit försenade, dels därför att allt varit i en enda röra, dels därför att pengar slösats bort på dumma saker, så att det varit brist i kassan. Allt detta håller på att ordnas upp, men det tar dessvärre tid. Vi har varit tvungna att prioritera skatt och fasta löner och fakturor har blivit lidande. Vi försöker beta av förfallna fakturor så fort vi kan.

Jag vidarebefordrar ditt mail till vår VD, som kommer att kontakta dig rörande ett avtal.

Med vänlig hälsning

Dan Korn”

Hela tiden har det kommit nya förklaringar, den ena mer absurd än den andra. Dan Korn ger säkert en sann och ärlig bild av vilka orsakerna är, vad vet jag.

Idag tecknar vi den 9 december. Jag har snart medarbetat på Bulletin i fyra månader. Tidningen är skyldig mig 15 000 kronor plus 900 kronor i kulturmoms. Det är naturligtvis en struntsumma för en tidning men mycket pengar för mig.

Något avtalsförslag från vd Jannik Svensson har jag heller inte fått.

Jag meddelar nu att jag inte tänker fortsätta att skriva krönikor i Bulletin. Jag kommer heller inte att skriva på något avtal om detta även om Jannik Svensson skulle erbjuda mig det. Däremot känner jag mig föranlåten att vända mig till Kronofogden om inte Bulletin betalar mina fakturor.

Det var en intressant upplevelse att medarbeta i nättidningen Bulletin. Mina erfarenheter av detta är inte av denna världen. Samtidigt vet jag att jag inte är ensam om att ha tvingas ta mitt pick och pack och gå. Det har varit åtskilliga personer på Bulletin som inte har fått ut sina löner.

Frågan är nu om Bulletin överlever julen.