Strax efter klockan 8.00 i morgonrusningen i morse slog ett antal iskalla och dödsföraktande IS-terrorister till mot Europas hjärta, Bryssel, först mot Bryssels internationella flygplats Zaventem, en flygplats som jag frekventerade hundratals gånger under mina korrespondentår i Bryssel i slutet av 90-talet och som jag verkligen kom att få starka känslor för. Terroristerna var självmordsbombare.

Några minuter senare slog samma IS till mot tunnelbanestationen Maalbeek i centrala Bryssel, mitt i EU-kvarteren.

Blod och ond bråd död, förstörelse, förtvivlan, desperation, skräck, panik, förvåning, hänsynslöshet och omänsklighet är bara några ord jag hittar för att beskriva dagens dramatiska terroristattacker mot Bryssel. I skrivande stund har man konstaterat 34 dödsoffer och 200 skadade. Flest offer skördades vid tunnelbaneattacken, där minst 20 människor förlorade livet. Sannolikt kommer antalet dödsoffer att stiga eftersom många av de svårast skadade riskerar att dö.

Det är ingen tillfällighet att mitt gamla hemland Belgien och Bryssel idag utsattes för denna fasansfulla och blodiga terrorattack. I eftermiddags tog den s k Islamistiska staten IS på sig skulden. Det var väntat. Bryssel är den stad i Europa som hyser flest potentiella terrorister och s k jihadister. Den belgiska polisen erkänner själv att man tappat kontrollen över kriminaliteten och radikaliseringen i stadsdelen Molenbeek i Bryssel, ett område präglat av social misär, fattigdom, social utslagning, hög kriminalitet, stor andel flyktingar (inte minst illegala sådana) och ett totalt utanförskap. Här har också jihadisterna i Europa sitt starkaste fäste. Det är härifrån många av terrordåden planeras.

I förra veckan slog den belgiska polisen till mot en IS-cell i Bryssel. En av huvudmännen bakom terrorattacken i Paris den 13 november i fjol, Salah Abdeslam, greps vid tillslaget. Men det faktum att han oskadliggjordes av polisen hindrade inte hans anhängare bland jihadisterna att iscensätta dagens terrorattacker. Kanske var de planerade redan innan Salah Abdeslam greps.

Bryssel är idealstaden för terrorister. Här finns Europas hjärta, EU:s högkvarter. Bara detta innebär en enorm sårbarhet. Belgien är ett litet land. Det är bara fem mil till den nederländska gränsen, tio mil till tyska gränsen, tjugo mil till Luxemburg och femton mil till den franska gränsen. På mindre än en timma kan terrorister ta sig in och ut ur Bryssel från eller till ett annat EU-land. Gränserna står vidöppna. Det finns ingen gränspolis så lång ögat når (möjligen vid den franska gränsen). Det är bara att köra.

Samtidigt har den belgiska polisen visat prov på stor inkompetens och oförmåga att samordna sina resurser. Belgiska säpo har fått sin budget kraftigt nedskuren. Samarbetet med andra EU-länder fungerar dåligt. De belgiska myndigheterna är så till den grad byråkratiserade att beslutsförmågan satts ur spel.

Dessutom är Bryssel uppdelat i inte mindre än tretton kommuner. Varje kommun har sin polisstyrka vars samarbetsoförmåga är betydande. Till detta kommer det ständigt pågående kriget och hatet mellan flamländare och valloner i Bryssel, något som säkert förklarar en del av den bristande förmågan för myndigheterna att samordna sina insatser.

Alla dessa faktorer har lett fram till dagens terrorattacker. Vi som lever i andra EU-länder tror att den belgiska polisen är lika effektiv som den franska och att man har terrorismen under kontroll. Det som hände idag visar att så inte är fallet.

Offren, både dödade och skadade, för dagens attacker är helt vanliga människor som trott att den belgiska staten kunde skydda dem. Det kunde den inte. Det märkligaste av allt är att en av attackerna ägde rum på Zaventem, en av Europas största och mest trafikerade flygplatser. Det är en skandal att polisen i Belgien inte ens klarar av att skydda landets viktigaste blodåder, Zaventems internationella flygplats.

Den belgiska polisen skickade i eftermiddags ut en bild på tre män. Bilden togs i morse av en övervakningskamera på Zaventem bara några minuter före det fruktansvärda attentatet. Polisen misstänker att alla tre männen har med attentatet att göra.

Titta noga på den här bilden. De båda männen till vänster bär båda en handske på den vänstra handen som håller i bagagevagnen. Den högra handen är bar. Terroristexperter misstänker att handskarna på vänsterhänderna är till för att dölja utlösningsmekanismerna till bomberna som de bär med sig (eller på sig).

 

 

Den ljusklädde mannen på bilden påstås vara känd av den belgiska polisen och en jagad man.

Stefan Löfven har idag sagt att terrordåden i Bryssel inte får hindra oss från att försvara det öppna, fria och demokratiska Europa, där människor fritt ska kunna röra sig över gränserna. Visst är det en sympatisk tanke, ja till och med en grundbult i hela EU:s filosofi.

Men det är också de vidöppna gränserna som möjliggör för terrorister och jihadister att röra sig fritt i Europa och slå till var de vill. Många menar att detta är det pris vi får betala för öppenheten och friheten. Hur länge är vi beredda att betala det priset? Inte särskilt länge till.

Dagens terrordåd i Bryssel måste bli en vattendelare. Efter femton års kamp mot terrorismen har vi inte kommit någonstans. Terrorn florerar i Europas huvudstäder. Ingen vet när nästa attack kommer. Kanske i Berlin. Kanske i Köpenhamn. Kanske i Stockholm.

EU-ledare: Gör något! Vi kan inte ha det så här längre!