Klimatministerns utgifter för flygresor är  betydligt högre än de summor som statsminister Stefan Löfven lägger ner på flygresor. Själv åker statsministern på sina resor inom Europa för det mesta med regeringsplanet men då  är det ofta flera statsråd och statssekreterare som följer med.

Som biståndsminister är det förvisso naturligt att Isabella Lövin gör många internationella flygresor. Hon besöker till exempel ofta FN i New York. Under de senaste åren har Lövin flugit till New York elva gånger. Dessa New York-resor har enligt Expressen kostat totalt 327.265 kronor, alltså 28.848 kronor per resa. Den dyraste enskilda New York-resan för Isabella Lövin har kostat 38.590 kronor enligt Expressen.

Jag har inga principiella synpunkter på att miljöpartisten Isabella Lövin flyger i sitt jobb. Vad jag vänder mig emot är dels att hon systematiskt väljer business class på sina flygresor trots att regeringskansliets riktlinjer för statsrådens flygresor innebär att alla alltid ska försöka välja det billigaste flygalternativet, alltså ekonomiklass.

Men det har uppenbarligen inte Isabella Lövin förstått eller accepterat. Hon säger att hon ofta arbetar under sina flygresor varför hon behöver sitta rymligare och bekvämare än alla andra. Ibland behöver hon också sova på flyget för att kunna komma pigg och utvilad till sina sammanträden.

Detta är förstås nonsens. När jag själv flyger brukar jag alltid sitta och skriva och läsa på flyget – trots att jag alltid åker ekonomiklass. Man behöver inte åka business class för att jobba under en flygresa, inte för att ta en tupplur heller för den delen.

Det andra jag vänder mig emot är det hyckleri och den dubbelmoral som Isabella Lövin avslöjar med sina flygvanor. Hon tar som miljöpartist alla tillfällen i akt att uppmana folk att sluta flyga – av klimatskäl. Samtidigt bryter hon mot alla dessa principer själv. Hon köper de dyraste flygbiljetterna, hon flyger ofta och hon flyger bekvämt. Hennes egen klimatpolitik som hon förväntar sig att vanligt folk ska anamma, den bryter hon ständigt mot själv.

Hon var med och införde en flygskatt för att vanligt folk skulle bestraffas när de flög på sina semesterresor.

Som en kommentar till avslöjandet säger Lövin att det är viktigt för henne att ”göra ett bra jobb”. Som om det inte går att göra ett bra jobb även om man flyger i ekonomiklass. Under 2017 gjorde Isabella Lövin sjutton flygresor till utlandet.

Den dyraste flygresan under Lövins tid som statsråd var resan till Tonga den 7 februari 2016. Den kostade skattebetalarna 84.092 kronor. Varför var hon tvungen att åka till en av världens mest avlägsna öar? En annan mycket dyr flygresa gjorde Lövin till Sendai i Japan, då hon deltog i en global FN-konferens. Flygbiljetterna för den resankostade 49.430 kronor.

Jag antar att Isabella Lövin som statsråd ofta reser med SAS. Enligt Expressen kostar en tur- och returbiljett med SAS Stockholm-New York från  3 600 kronor och uppåt i ekonomiklass. Samma resa men i business class hos SAS kostar 25 218 kronor, alltså ungefär det pris som regeringskansliet tvingas betala för Isabella Lövins New York-resor.

Lövin hävdar att regeringskansliet ”klimatkompenserar” för hennes dyra flygresor. Det betyder ungefär att regeringen satsar på klimatvänliga projekt i andra länder och på det sättet ”kvittar” den belastning på klimatet som statsrådens flygresor innebär.

Det är möjligt att det är så men ingen vet exakt om det stämmer. Det kan också vara struntprat. En sak är däremot glasklar: Isabella Lövin är som klimat- och biståndsminister hårt bunden av det egna partiets mål när det gäller klimatpolitiken. Det struntar hon uppenbarligen i. Däremot försummar hon inga tillfällen att tala om för svenska folket att tiden nu är inne att ställa om hela vårt levnadssätt och vår livsstil för att minska koldioxidutsläppen och därmed rädda världen från värmekollaps.

Om denna risk nu är så stor, varför gör inte Isabella Lövin själv allt hon kan för att leva upp till dessa mål? Som statsråd och klimatminister ska hon självfallet vara en föregångare i klimatarbetet. Hon visar sig nu vara precis tvärtom.

Det är svårt att leva som man lär. Det är lätt att utarbeta tjusiga handlingsplaner för klimatet men det är desto svårare att leva upp till dem.

Vem ska leva upp till dem om inte klimatministern själv? Miljöpartiet har med Isabella Lövins resor förlorat en stor del av sitt trovärdighet i klimatfrågan.