”Balansen måste återställas”, dundrade han.

”Men jag hoppas att förnuftet kommer att segra”, fortsatte Medvedev. ”Om det inte gör det får Sverige och Finland räkna med att leva med kärnvapen i sin omedelbara närhet.”

Medvedev poängterade att en sådan situation skulle innebära att ”Natos gräns mot Ryssland ökar med det dubbla”.

”Därför blir det nödvändigt att stärka gränserna”, sa han och fick sjävklart applåder från Kreml. Så här sa nyligen Kremls presstalesman Dmitrij Peskov i samband med en pressträff:

”Självklart. Låt oss inte glömma presidentens order om att vår västra flank måste stärkas på grund av den växande Nato-militära uppbyggnaden vid vår västra gräns”.

När Dimitrij Peskov uttalar sig på det sättet ska man ta honom på allvar. Han är inte vem som helst. Han är Kremls röst utåt.

När Magdalena Andersson läser vad de högt uppsatta ryska herrarna hotar med så borde hon inte kunna sova särskilt bra om nätterna. Hon borde i alla fall drömma mardrömmar om den farligaste av dem alla, nämligen Vladimir Putin. Det är ett stort – och modigt – steg som Sverige och Finland nu tar när man planerar att söka medlemskap i Nato. Magdalena Andersson är väl medveten om att detta är förenat med stora risker.

Det är också Sveriges utrikesminister Ann Linde som leder den arbetsgrupp med de åtta riksdagspartierna som ska arbeta fram underlaget till Sveriges nya säkerhetspolitiska doktrin.

”Det är oacceptabelt att Ryssand hotar enskilda länder beroende på vilken säkerhetspolitisk linje man väljer”, sa Ann Linde häromdagen. ”Ryssland ska inte ha några synpunkter på vilka säkerhetspolitiska val Sverige gör. Det är upp till oss själva att bestämma.”

Som svar på Dimitri Medvedevs uttalande att Ryssland kan ändra placeringen av sina kärnvapen sa Linde så här:

”Det är en sådan sak som självklart kommer att vara med i den analys vi nu gör tillsammans med de åtta riksdagspartierna”.

Hon säger inte att den ryska skrämselpropagandan mot Sverige kommer att få Sverige att avstå från att söka medlemskap i Nato. Men lite ängslig verkar Ann Linde vara i alla fall.

När Ryssland nu hotar med att möblera om i sin kärnvapenarsenal och placera ut kärnvapenrobotar för att skydda Rysslands ”nya” och betydligt längre gräns mot Nato (Finlands gräns mot Ryssland är 134 mil lång!) så låter det som om det handlar om en stor förändring.

Det är inte riktigt sant. När Medvedev talar om Östersjöns ”kärnvapenfria status” idag så ljuger han. Ryssland har redan stationerat ut kärnvapen vid Östersjön, nämligen i den lilla ryska enklaven Kaliningrad i Östersjöns sydöstra hörn.

Kaliningrad, som i turistbroschyrerna framställs som ett underskönt och attraktivt turistmål, är som en Potemkin-kuliss. Enklaven är vacker på ytan men bakom den finns hotfulla och farliga militära anläggningar, till exempel stora ubåts- och flygbaser – och inte minst kärnvapenrobotar. Sen 2018 finns ett permanent förband med så kallade Iskander-robotar i Kaliningrad. Iskander-roboten är en mobil (flyttbar) ballistisk kortdistansrobot med en räckvidd som idag uppgår till minst 40 mil. Robotarna har också kapacitet för kärnvapen.

Men i Sverige vill ingen än så länge tro att hoten från Ryssland är något annat är just – hot. Ryssarna vill skrämma Sverige och Finland för att få dessa länder att avstå från sin medlemskapsansökan till Nato.  Experter kallar det som Ryssland håller på med för ”kärnvapenutpressning” och ”kärnvapenretorik”. Ryssland vill visa musklerna för att underkuva sina grannländer.

Javisst, man får hoppas att experterna har rätt. Men vi behöver bara gå sju veckor tillbaka i tiden för att upptäcka något som ingen tidigare trodde var möjligt, nämligen ett invasionskrig i Ukraina iscensatt av Ryssland. Ingen i väst trodde att Ryssland skulle anfalla Ukraina. Ingen trodde att samma Ryssland skulle starta en sådan massförstörelse och ett sådant blodbad som vi nu är vittnen till i Ukraina. Men vi i väst hade fel.

Jag hoppas att mina spekulationer förblir spekulationer och inte verklighet.