Jag har länge med fasa sett fram emot kvällen den 11 januari 2019. Då skulle min och Jespers första insats i säsongens omgång av På spåret visas, detta program som jag älskar så mycket och som vi har lyckats så bra i tidigare.

Jag bestämde mig tidigt för att inte titta på programmet. Orsaken var att jag skäms så oerhört mycket över min usla insats i kvällens (fredagens) program. Jag skäms över hur okoncentrerad och oskärpt jag var. Visserligen tyckte både Jesper och jag att frågorna den här kvällen var oerhört svåra, ja nästan omöjliga att svara på.

Men mitt (och vårt) misslyckande ikväll berodde inte bara på frågorna utan också på oss själva. Vi – eller i alla fall jag – var helt enkelt dåliga. Det blev fel från början när resmålet var Valparaiso i Chile. Jag visste ju meddetsamma att Chile var landet eftersom jag visste att Michelle Bachelet var president i Chile. Men sen rörde vi till alltsammans. Här förlorade vi redan många poäng.

Sen fortsatte det i samma stil. Jag kom liksom aldrig in i programmet och jag skämdes efteråt eftersom jag visste att det här programmet skulle ses av närmare 2,5 miljoner tittare. Jag visste att många tittare satte sig framför teven ikväll för att få se en bra match med kunniga och och roliga deltagare.

Det fick de inte och jag vill be er tittare om ursäkt för mitt misslyckande. Det var mitt och Jespers sämsta resultat någonsin. Det måste bli bättre. För vi är bättre än så här.