Fredagen den 11 januari 2019 går till den svenska politiska historien som en av de mest omvälvande och dramatiska ögonblicken. Idag skrevs ett nytt kapitel i svensk politisk historia, ett kapitel som handlar om hur den svenska blockpolitiken definitivt sköts i sank. Idag läste också moderaternas partiledare Ulf Kristersson upp dödsrunan över det borgerliga allianssamarbetet. 

”När två partier lämnar alliansen för att regera med de politiska motståndarna så existerar inte alliansen på nationell nivå längre”, sa en mycket bitter Ulf Kristersson på en presskonferens i eftermiddags.

Den historiska politiska vändpunkten kom idag klockan 15.03 när centerledaren Annie Lööf ringde upp Ulf Kristersson och berättade att hon hade sytt ihop en politisk uppgörelse med socialdemokraterna, miljöpartiet och liberalerna och att centern avsåg att rösta fram Stefan Löfven som statsminister i samband med riksdagsomröstningen på onsdag.

Strax därefter höll Annie Lööf en presskonferens i riksdagen, där hon punkt för punkt redogjorde för den 74 punkter långa historiska överenskommelsen mellan C, L, S och Mp, en överenskommelse som enligt Annie Lööf innebar att svensk politisk kommer att vridas kraftigt mot mitten och vara starkt präglad av centerns politiska hjärtefrågor.

Centern har fått igenom krav på reformer kring äganderätten, välfärden, landsbygdspolitiken, arbetsrätten, arbetsmarknadspolitiken, flyktingpolitiken och miljöpolitiken. Liberalerna har fått gensvar för sina krav på slopad värnskatt, betyg från fjärde klass, stopp för religiösa friskolor, stopp för vinsttak i välfärden och krav på kunskaper i svenska för medborgarskap med mera. 

Samtidigt har socialdemokraterna tvingats till reträtt i sina hjärtefrågor kring turordningsreglerna i arbetsrätten, oförändrade ingångslöner, skärpt flyktingpolitik, bibehållen värnskatt etc. 

Generellt sett är det centern och Annie Lööf som har vunnit mest på den här överenskommelsen, en överenskommelse som fortfarande är preliminär men som i helgen väntas bli godkänd av centerns och liberalernas olika beslutande organ. Centern förbehåller sig också rätten att införa ”kontrollstationer” i samarbetet med socialdemokraterna för att se till att centerns alla krav förverkligas.

Annie Lööfs löften om politiskt stöd till S och Mp gäller bara om centerns krav tillgodoses. Därför gäller överenskommelsen bara för ett år i taget. Passar inte galoscherna när Stefan Löfven kanske vill föra en annan politik än den som slagits fast i överenskommelsen så kommer centern att lämna samarbetet med S och Mp.

Centern och liberalerna kommer däremot inte att sitta i en regering tillsammans med Stefan Löfven. De vill hålla sig utanför ett formellt regeringssamarbete. Samarbetet ska istället ske i riksdagen. Däremot är Annie Lööf beredd att trycka på den ”gula knappen” på onsdag, det vill säga lägga ner sin röst till förmån för Stefan Löfven som statsminister.

Den här historiska överenskommelsen har kommit till under ett antal veckor av politiskt pokerspel utan jämförelse. Förhandlingarna under jul- och nyårshelgerna blev en uppvisning i politisk kohandel på högsta nivå. Centern och liberalerna har förhandlat parallellt både med S-Mp och med M-KD, något som har skapat stor förvirring bland många politiskt intresserade.

Så sent som igår förklarade Ulf Kristersson att han såg ljust på möjligheterna att bli statsminister och bilda en borgerlig regering. Idag led samme Ulf Kristersson sitt värsta politiska nederlag någonsin. Han var plötsligt överspelad och irrelevant. Annie Lööf och Jan Björklund hade bara utnyttjat honom för att kunna få ut så mycket som möjligt av en överenskommelse med Stefan Löfven. Ulf Kristersson förvandlades på kort tid från alliansledare till ett bricka i ett cyniskt politiskt rävspel. Pinsamt men också tragiskt. 

Inte att undra på att han var bitter idag när han höll sin presskonferens i riksdagen. Både han och KD-ledaren Ebba Busch Thor beskyllde Annie Lööf för att ha svikit och spräckt den borgerliga alliansen. Ulf Kristersson är normalt ett lugn och sansad person men idag lyckades han inte dölja sin vrede över det svek som han anser att hans alliansvänner i centern och liberalerna har begått mot honom. 

”Alliansen existerar inte längre på nationell nivå”, förklarade han med eftertryck. Han menade att det hade varit fullt möjligt att bilda en stark alliansregering som skulle kunna genomföra alla alliansens politiska krav. Däremot nämnde han inte med en ord på presskonferensen att en sådan regering skulle ha varit helt beroende av Sverigedemokraternas stöd. Varför erkände han inte det? Det var fegt, eftersom alla vet att det är så.

Det är bara att titta på valresultatet. Med sina 143 mandat i riksdagen kan de fyra allianspartierna aldrig bilda en regering som inte blir beroende av stöd från Jimmie Åkesson och SD. 

Stefan Löfven ligger just nu mycket lågt. Han har idag bara skickat ut ett pressmeddelande där han sagt att överenskommelsen med C och L är bra för demokratin. Inte heller vänsterpartiet har velat uttala sig idag. Stefan Löfvens överenskommelse med C och L som innebär en kraftig högervridning av den rödgröna politiken är naturligtvis en mardröm för Jonas Sjöstedt, som faktiskt skulle kunna vara den som omintetgör en S-Mp-regering genom att rösta nej i riksdagen på onsdag.

Frågan är om han gör det. 

Vad betyder då det här? Jo, att Stefan Löfven blir statsminister i en regering bestående av socialdemokraterna och miljöpartiet. Däremot kommer Stefan Löfvens handlingsfrihet att bli kraftigt reducerad. Han kommer att bli klavbunden av löftena i överenskommelsen med Annie Lööf/Jan Björklund. Stefan Löfven kommer att gå i Annie Lööfs ledband. Han kommer att bli hennes knähund.

Trots att centern bara har 8.6 procent av väljarna bakom sig är det Annie Lööf som blir landets de facto-statsminister. Hon kommer att bli den partiledare som får den avgörande makten. Stefan Löfven kan inte göra något utan hennes tillåtelse. 

Annie Lööf har spelat ett högt politiskt spel. Hon har kritiserats hårt,  bland annat av mig, över de uttryck för storhetsvansinne som hon visade före jul när hon avvisade Stefan Löfvens förhandlingsbud som ett ”skambud” och slog igen dörren hårt bakom sig. Hennes opinionssiffror sjönk därefter kraftigt. Hon blev alltmer impopulär bland folk och andra politiker på grund av den maktfullkomlighet och partiegoism hon visade.

Idag vet vi att det är hon som är segraren efter mer än fyra månaders politiskt spektakel, maktkamp och utpressning. Annie Lööf är Sveriges Politiska Drottning idag. Det var hon som vann och till och med jag känner mig idag tvingad att böja mig för detta. Jag är imponerad av hennes mod – för hon kommer att kölhalas i borgerliga kretsar och i borgerliga tidningar över att ha spräckt alliansen och bara sett till sitt eget partis intressen. Hon kommer inte att få det lätt under den närmaste tiden. Hon har bränt många politiska broar idag.

Men även Stefan Löfven kommer att tvingas ta en påfrestande svekdebatt. Socialdemokratiska opinionsbildare kommer att säga att Löfven har pulvriserat den socialdemokratiska politiken och svikit arbetarväljarna. Han kommer att beskyllas för att vara en socialdemokratisk statsminister som driver borgerlig politik. Han kommer att anklagas för svek och trolöshet mot allt vad arbetarrörelsens värderingar står för.

Men han har flera argument till sitt försvar. Han behåller regeringsmakten. Han blir fortsatt Sveriges statsminister, även om hans handlingsutrymme blir begränsat. Han kan också säga att han räddade Sverige från en borgerlig-SD-regering under ledning av Ulf Kristersson. Han kan också säga att han var den förste socialdemokratiske ledare som krossade den förhatliga blockpolitiken – dock till ett högt politiskt pris.

Alla kommer att ha skäl att både bli kritiserade och att jubla. Men man får inte glömma bort att politik är det möjligas konst. Politik handlar inte bara om ideologi och värderingar. Politik är också ett redskap för att kunna styra ett land. När valresultatet blev som det blev fanns inga andra utvägar.

Om Stefan Löfven blir vald till statsminister på onsdag – vilket fortfarande är ganska sannolikt – så går han till sitt nya jobb med bakbundna händer. Men han kan trösta sig med att det inte bara var han som svek.

Även Annie Lööf svek. Och Jan Björklund.